Jag, Lundin och Helmersson passade på att köra en tiomilarunda i det fina vädret. Det är ju helt otroligt att det är 22-23 grader i skuggan när almanackan visar mitten av september.
Vi tog vägen via Gräsmyr-Mullsjö och vidare till Hörnefors. I början av rundan var farten hyfsat hög, men med en kontrollerad intensitet. Det mesta flöt på och jag njöt av omgivningarna och det fina vädret.
Helt plötsligt hände det. Eller ska jag säga - hände det inte. Jag växlade, men inte växlade cykeln.
Jag har i år en ny cykel med elektroniska växlar. Jag är riktigt nöjd med detta och framför allt på tävling har det varit positivt att snabbare få in rätt växlar. Att växeln är självjusterande vilket gör att kedjan alltid ligger helt rätt är också väldigt positivt. Batteriet ska inte behöva laddas mer än några få gånger under en säsong, när allt fungerar.
Nu har jag haft problem med att batteriet laddar ur väldigt snabbt nästan sedan cykeln var helt ny. Om cykeln stått oanvänd några dagar har batteriet varit helt tomt. Växlarna har alltså fungerat perfekt vid cykling, men ändå har det varit någon typ av fel. Nu verkar problemen ha escalerat.
Jag har haft kontakt med Canyon som sålt cykeln och jag ska skicka in den på rep. Vi var dock överens om att jag först skulle cykla klart för säsongen. Det varkar vara nu!?
Efter drygt 30 km av dagens runda slutade alltså växeln att fungera. Jag la då kedjan på tredje tyngsta växeln, men ganska snart hoppade den till högsta växeln. Det var bara att inse att resten av rundan skulle avverkas med tyngsta växeln, oavsett terräng. Det blev en mycket intressant upplevelse och en annorlunda träning.
När jag låg på rulle var kadensen mycket låg, ca 60. När jag drog kunde jag trycka upp kadensen till ca 75, men då var jag samtidigt tvungen att dra i farter på en bit över 40 km/h - även på platten och uppför. Vid minsta lilla kniks fick jag ställa mig upp och trampa för att hålla bra fart. När jag sedan låg på rulle igen var kadensen åter så låg att det var svårt att transportera bort den mjölksyra som samlats av att ligga först.
Totalt blev det ca 60 km cykling med bara tillgång till en växel. I och med att vi körde på ganska så hög intensitet och fart, blev det tufft att köra hårt på låg kadens och samtidigt vara tvungen att stå en stor del av tiden.
Efter de första 15 km med min "Singlespeed" tog vi ett fika i Hörnefors. Som vanligt trevligt.
Därefter väntade hemresan på 45 km. När det var ca 22 km kvar kom vi fram till Hössjöbacken som är en backe på ca 4 km i kategorin halvbrant. Nu gick det inte att ha tyngsta växeln, så jag la framväxeln på lilla klingan och tyngsta bak. Att cykla upp för en backe med en växel jag inte skulle valt i ett annat läge blev ganska jobbigt. Det fungerade dock hyfsat och min oro att mina kamrater skulle få vänta på toppen besannades inte.
Efter denna backe valde jag att ligga kvar på denna låga växel hela vägen hem.
Sammantaget hade jag idag en snittkadens på ca 90 första 34 km, därefter 38 km på i snitt drygt 60 i kadens och slutligen ca 22 km med en snittkadens motsvarande ca 110. Att cykla på mycket hög kadens i nästan 40 minuter är jobbigt, att cykla på väldigt låg kadens är jobbigare. Framför allt är det låren som tar stryk.
Jag hanterade dock hela rundan helt ok trots debaklet. Vi trampade ca 550 höjdmeter och hade en snittfart på hela rundan på ca 36 km/h. Pulsen blev ganska hög på hemvägen då stående cykling får den effekten.
En givande och bra runda med trevligt sällskap. Däremot frustrerande att ytterligare en av mina cyklar nu verkar vara ur funktion. Jag ska nu prova att ladda batteriet för att se om det är helt kaput eller om det går att fixa en runda eller två innan cykeln lämnas in. Går inte det att lösa har jag 4 cyklar och 4 cyklar som är ur fas....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar