Det handlade om Arlanda test track. 10 varv på en bana på ca 2,4 km. Inte långt, men hetsigt och intensivt. Du som inte får en bild av vad det handlar om kan tänka typ en gokartbana.
Jag åkte i god tid från hotellet i Kungens kurva för att i lugn och ro få förbereda mig och titta på de andra klasserna för att se vad detta egentligen innebar. Jag har ju ingen erfarenhet av GP-lopp och än mindre av just denna typ av lopp. Sedan är jag inte heller världens största tekniker.
Väl ute på de drygt 50 km till Arlanda insåg jag att jag nog inte var ute i så god tid. Extrema köer hela vägen. När det efter en stund gick att rulla 30 km/h en kort bit tänkte jag att äntligen rullar det på. Då förstår du farten. Första 24 km gick med en snittfart av 16 km/h. Till slut var jag dock framme efter 3 timmar och med en snittfart på 18 km/h. Det är ju inte så att man en sådan här dag tänker att Stockholm är stället att bo i. Inte roligt att känna sig som en sköldpadda
Tävlingarna var försenade, så jag han med en okej uppvärmning och det mesta flöt på.
Starten. Fick en bild med mobilen på de som startade när jag nyss anlänt. Då jag körde själv var det av förståeliga själ tunt med sådant. |
Så var det dags för lopp och folk susade runt mig. Det tog fem varv innan jag förstod vad jag gjorde där överhuvudtaget. Snabbt, hetsigt, trångt och kurvigt.
Från varv 6 kändes det dock bättre och jag avancerade framåt till 7-8 hjul. Då hade redan fyra cyklister gått loss, vilket jag inte sett då jag haft fullt upp med mig själv.
Jag hade inga problem att ligga hela varvet kring 7-8 och det kändes snarare lättare än att ligga längre bak. I slutet av varvet då farten drogs ned visade jag min orutin och hamnade fel vilket gjorde att jag sjönk bakåt i klungan.
Jag visste dock nu att jag skulle kunna avancera på målrakan som jag gjorde varv 6. Så här i efterhand borde jag gjort nästa stöt med två varv kvar då inte alla var så heta. Jag väntade dock till sista varvet.
Jag rundade nästan alla på utsidan och tänkte att detta blir bra. Jag kommer kunna slåss om att vara först i spurten. Snabbt blev det dock annat på näthinnan. En överhettad konkurrent bestämde sig för att kasta sig åt höger, exakt där jag var. Panikbromsning och låsta hjul. In i hans bakdäck och bakom mig häftiga inbromsningar. Jag var helt säker på att gå i backen, men lyckades på något sätt hålla mig uppe.
Jag tappade dock all fart och de flesta susade förbi mig. Jag låg nu bland de sista och var dessutom lite skärrad, då det på sista tiden varit många cyklister som åkt i backen och då skadat sig rejält. I stället för att chansa sista varvet, vilket ändå inte räckt långt gav jag upp. Jag rullade in i bakre delen av klungan.
Rejält besviken på resultatet, då det känns som att jag kunnat slåss om topp 10, men glad att jag inte gick i backen.
Ett samtal senare påminns man om att det finns viktigare saker än cykling. Men samtidigt är cyklingen viktig för att jag även ska orka med det som är viktigast i livet.
Först vid 23.30 var jag inkvarterad på hotellet och i morgon är det dags för nästa tävling. Då är det tempo i Södertälje - Kringeltempot. Jag hoppas att dagens genomkörare gör mig vassare i morgon, och inte seg. Jag hoppas också förkylningskänslan inte blir värre än i dag (gärna att den försvinner helt), och att jag lyckas få in ett ännu bättre racemode.
Jag har större förväntningar på morgondagen än vad jag hade inför idag. Håller kropp och cykel i hop kan det nog bli hyfsat. Jag får dock akta mig för att stressa upp mig. En minut bakom mig startar David Scott som vunnit de två senaste tempotävlingarna. Jag har aldrig blivit ikappåkt av någon och vill gärna undvika det i morgon också.
Första start i morgon är vid tio, men jag startar först 14.08 om jag inte minns fel. Anledningen är att det är så väldigt många cyklister som vill vara med på dessa fyra tävlingar.
Om inget särskilt inträffar återkommer jag med en rapport i morgon eftermiddag/kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar