Vi tar det lugnt varje morgon och kommer inte iväg förrän ca 10.30. Sedan cyklar vi långt, med många höjdmeter och inte så fort. Det innebär att vi hittills varit tillbaka på hotellet 19.20, 18.30 och idag 18.40. Heldagar alltså....
Idag var planen att ta oss via Santa Maria till den långa klättringen upp till Lluc och Bensinmacken med restaurang på toppen (skylten för klättringens slut). Coll de sa Batalla är ca 8 km och med en snittlutning på 5%. Räknar vi in klättringen fram till klättringen och klättringen efter klättringen är det ca 10 km med ihållande uppför.
Fram till klättringen hade vi haft en riktigt fin medvind så det hade svischat de första milen. In i klättringen tog jag det piano med Katarina. Tänkte spara benen till en rekordsatsning lite senare på dagen.
För övrigt är detta en av de trevligare klättringarna på ön. Fin väg, fin utsikt och en åkbacke förutom på slutet där det brantar på. Uppe på toppen var det kaffestopp. Jag tog en kaffe medan Katten tog en cola och en stor baguette.
Sedan vidare inåt landet med målet att nå kusten på andra sidan ön och Sa Calobra. Planen var att Katten för första gången skulle cykla klättringen och jag skulle se om jag hade kropp och form för ett pers uppför.
Vi klättrade de 2,5 km uppför som krävs innan det är dags för ca 8 km utför ned till Sa Calobra. Sedan väntar då en klättring tillbaka samma väg upp till Coll dels Reis.
Men av Kattens efterlängtade klättring och mitt rekordförsök blev det intet. Jag hade rullat först utför, men ganska snart insåg jag att det inte såg bra ut. Stark vind och kastvindar som bonus. Jag hade nog tagit mig ned, men inte mer. Katten som är liten och lätt och ogillar stark vind hade inte haft någon lek. Jag tog beslutet att vi skulle vända upp igen.
Jag stoppade Katten när hon var på väg utför och vi trampade upp igen. Storm emot och inte skoj. I efterhand var det surt att missa detta, men det var rätt beslut.
 |
| Ett foto i stormen innan vi cyklade uppför |
 |
| Vi fick gå en bit upp tills det blev lite lä och det gick att börja cykla. |
Kort stopp på Puig Major och sedan 10 km utför.
Vänster och in i Fornalutx för lite vätska och Katten fick en Mars.
Vidare till Soller. Nu väntade samma klättring som i går - Coll de Soller. I går körde jag starkt, men klockan lyckades inte föra över träningen. Lite surt. Idag när jag blivit blåst på Sa Calobra planerade jag ett rekord här istället. Eller i alla fall se att jag inte ligger så långt efter mig själv när jag var som bäst.
Nästan framme vid skylten som visade drygt 7 km kvar till toppen. Förbi spurtade en cyklist. Han verkade vilja ha farten uppe så han inte förlorade tid när han bröt startlinjen. Jag tänkte att han måste vara rejält stark med den satsningen.
Förbi skylten och jag ökade intensiteten, men redan efter ca 500 meter gav jag upp. Det var storm emot, så trots hög effekt gick det långsamt. Jag bestämde mig därför för att ta det lugnt och sedan köra på lite mer de sista 5,5 km från där man byter väg och det är serpentiner upp. Jag låg på ca 300 watt fram mot serpentinerna och fler cyklister matade om mig.
Framme vid serpentinerna låg "spurtaren" ca 1 minut före. In i klättringen. Började med att mata på rejält. Jag hann snabbt ifatt cyklisterna som rullat om mig (inte spurtaren). Men samtidigt var det en irriterande motvind. Jag fick ge upp mitt rekord även för denna klättring och nöjde mig med tröskelintensitet. Dvs hårt, men ändå kontrollerat. Det tog inte länge innan också "spurtaren" var inhämtad. Samma intensitet hela vägen upp utan att någon gång gå in i pulszon 5 (snittet för klättringen blev 85% av maxpuls). Lite surt att båda rekordförsöken för dagen rann ut i sanden, men positivt att kroppen känns ganska snabb.
Jag vände utför och det blev en bra bit innan jag mötte "spurtaren". Han hade helt klart överskattat sin form. När jag mötte Katten cyklade vi upp igen.
Nu några mil kvar innan vi var hemma.
Vi summerar 6,5 timmar, 145 km och 2200 hm. Låg snittpuls förutom ca 15 min på högre effekt.
När jag laddade in träningen blev jag mycket förvånad. Det visade sig att jag i serpentinklättringen i början (första km) där motvinden var som störst och jag körde som hårdast förlorade jag ca 45 sekunder mot mitt personrekord. Jag förlorade också på det andra partiet med rak motvind. Men sedan tog jag in och slog mitt personrekord med 15 sekunder. Extremt förvånande, med tanke på intensitet och vind. I och för sig maxade jag inte heller vid mitt rekord 2018, men jag låg då kring 90% av maxpuls upp och nu klart lägre. Dessutom var vinden bättre då. Verkar som att upplägget för försäsongen hittills måste vara hyfsat okej. Hoppas det fortsätter på det sättet.
Hade varit skoj att med dagens form få bättre vind och maxa hela vägen. Hade nog blivit en rejäl putsning då.
I morgon fyller jag år. Det firar vi med att Katten får välförtjänt vila efter 17 timmars träning på tre dagar, medan jag planerar en kortare, men hårdare tur. Vi får se hur det blir med det. Sämsta dagen vädermässigt väntar. Har vi otur blir det storm och regn. Kanske blir en heldag på rummet!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar