Mallorca - Storm, Kolhydrattorsk och en sambo som vägrar hitta en lunchställe

Kanske har vi redan vant oss vid rutinerna? Hur som helst vaknade både jag och Katten innan klockan ringde vid åtta. Påklädning, frukost och ny typ av påklädning.

Vädret fortsatte i dag att till stora delar visa sitt goda jag. Det var varmt och soligt hela dagen. Dock blåste det storm, vilket verkligen påverkade dagens runda.

Vi rullade iväg efter strandpromenaden vid tio. Det verkade vara just då som alla stora grupper också bestämt sig för att åka. Först fick vi sicksacka mellan hundratals cyklister av alla de slag innan vi överhuvudtaget kommit i väg. När vi sedan svängde upp från strandpromenaden var det helt fullt framför oss. Det var lika fullt som på Vättern när man inte startar i en snabbgrupp!!

Här hade vi rullat förbi många cyklister.

Det gick långsamt och ryckigt, och vi försökte på ett säkert sätt allt eftersom manövrera oss förbi hela bunten.

Många fler cyklister att runda

Efter någon mil var vi slutligen ”fria” att köra som vi ville.

Idag var tanken att köra en kustrunda, och en kustrunda blev det. Det var väldigt fint, vi såg mycket vatten, men vi kände också väldigt mycket blåst. Den gjorde sitt yttersta för att blåsa musten ur Katten, som låg bakom. Men med kantvind är även det jobbigt.

Som tidigare dagar höll jag en för mig distansfart i lägre intensitetsdelen. Tanken den första veckan är att få till mycket tid med låg intensitet och att vi ska kunna cykla tillsammans alla dagar. Det sägs ju att proffsen tränar länge och lugnt!? Fast å andra sidan har de ju obegränsat tid inte bara någon vecka då och då.

Vi rullade alltså på i maklig takt medan vinden smekte våra kroppar från alla möjliga håll.

När vi cyklat ca 100 minuter önskade Katten ett stopp så vi svängde ned mot Sa Rapita där vi fick en riktigt god kopp kaffe, innan vi rullade vidare.

Efter en dryg mil var vi i Ses Salines. Katten började känna sig lite hungrig, men jag var hård och sa att vi nyss fikat. Vi måste rulla en bit till. Framme i Santanyi trodde och tänkte Katten att det var lunch. Jag föreslog dock att vi skulle cykla en bit till och istället blev detta ett av många stopp där Katten stoppade i sig choklad mm.

Jag hade planerat att vi skulle äta i Calonge som inte var så långt borta. Det visade sig dock  att denna röda dag var allt stängt. Vi rullade vidare en bit till S`horta där jag var säker på att det fanns restauranger. Restauranger fanns det gott om, men även här firade de påsk ordentligt och därmed räknade jag till sex stängda matinrättningar.

Vid det här laget höll Katten på att gå in i väggen, men hon var tapper och kämpade vidare. Jag och påsken delar på ansvaret för att Katten inte fick mat i tid.

Vi bestämde oss för att rulla ned till Portocolom som ligger alldeles vid havet och har en större sandstrand. Teorin var att där det finns turister finns öppna restauranger. Sex kilometer senare var vi framme. De första restaurangerna vi kom fram till var även de påskstängda. Det började se muntert ut.

Vi trampade upp för en backe och hittade ytterligare en restaurang och hoppet tändes. Det var en fin restaurang och vi gjorde oss redo för att äta där. Det visade sig dock att här fanns alla påskfirande spanjorer. Med andra ord fullt. Ingen mat här inte.

På avstånd hade jag på andra sidan byn sett att det satt människor. Jag snabbcyklade dit medan Katten väntade. Äntligen napp!

Portocoolom

Jag åkte tillbaka och hämtade Katten och vi rullade till den restaurang jag hittat i närheten av vattnet. Katten bestämde sig snabbt för att spagetti bolognese är bra när man behöver energi.

 Jag var lite crazy och beställde en riktigt speciell pizza som innehöll olika ostar, skinka, bacon, ett lättstekt ägg och olika starka kryddor. Den var faktiskt överraskande god. Ja, även denna innehåll energi, men troligen främst i formen av drypande fett.

Specialpizza på bild

Lunchen hade alltså dröjt vilket gjort att Katten var lite låg på kalorier och dessutom är hon inte van vid att träna så mycket och flera dagar i rad. När vi åt undrade hon därför om det nu var långt hem till hotellet. Jag förklarade att det var ca 60 km kvar och att vi rullat ca 85 km till lunchen.

Från restaurangen mot cyklarna

Hon tog det med jämnmod. Vi hade en bra lunch och sedan var det dags att rulla så vi inte skulle komma tillbaka till hotellet efter solnedgången.

Mycket fina vyer, raka vägar och mycket vind

Vägen tillbaka gick via inlandet. Först trampade vi mot Felanitx, och alldeles innan vi nådda fram kunda man svänga vänster mot Puig de Sant Salvador där det finns ett kloster på toppen med ett antal världsmästartröjor i cykel. Jag har aldrig varit upp där, men hoppas att det kan bli nästa vecka. I dag var det dock inte aktuellt då det är en rejäl stigning upp och dagens runda var tillräckligt lång ändå.

Från Felantix via Porreres, Lllucmajor och slutligen Can Pastilla.

Mot slutet var Katten riktigt tärd, men jag är imponerad av hur hon stretar på trots kolhydratbrist och en kropp som säger att det vore trevligare att ligga och läsa en bok. Alla ni som gått tomma vet hur det känns.

Ett av flera stopp med chokladintag. Detta alldeles mot slutet av rundan då behovet av energi är stort

Vi landade vid hotellet efter nästan 14,5 mil, 5,5 timmar och nästan 1000 höjdmeter.

Totalt har det nu blivit 14,5 timmars cykling med 3000 höjdmeter och ca 330 km på tre dagar.

I morgon blir det vila. Detta så Katten ska få bra kvalité och roligare på sina sista två cykeldagar här. Är man pigg har man skoj!

För egen del passar det också bra att vila en dag eller två. Det blir svårt att rulla 17 dagar i rad. Jag vet dessutom att när cykelklubben kommer ned blir det nog en hel del hårdkörning. Det vore ju olyckligt om man redan när de kommer är helt stekt.