Mallorca - En riktig bergatur

Efter en vilodag var det åter dags för lite cykling. Idag var planen att bestiga lite berg. Det fanns dock en oro för Kattens ena knä som signalerade överbelastning. Positivt var dock att knäet höll sig i schack hela dagen.

Igår sa Katten också att hon hade träningsvärk på utsidan av låren, också framsidan och baksidan. Ja, sedan kom hon på att det även var insidan och även rumpan. Ja, kanske också lite i ländryggen!? Hon sammanfattade med att det var träningsvärk från knäna upp till ryggen, både bak och fram.

I dag var Katten trots detta i toppskick och genomförde sin tidsmässigt längsta cykeltur någonsin, och även den med flest höjdmeter.

Vart vi cyklade?

Vi började direkt inåt landet via Bunyola mot Soller. På vägen mot Soller kan man antingen välja den del som innehåller en del backar eller genom en tunnel. Eller ska vi säga att med cykel bör man inte cykla i tunneln. Är man osäker så har de satt upp skyltar för att man ska bli mer säker.

Cykling är i stort sett tillåten överallt på hela ön, men inte här.

Vi rullade på gemensamt hela dagen förutom att jag gjorde ett kortare ryck i slutet av Sollerbacken och någon fartökning på några ställen till.

Katten hade starka ben i dag.

Efter Soller körde vi hela kuststräckan ned till Andtratx. Först blev det dock en paus med lunch i Valldemosa. Det visade sig att Katten fastnade för Valldemossa på mer än ett sätt. Den som undrar vad som menas med detta, får fortsätta att undra. Om det nu inte är så att Katten outar något i framtiden. 

Vi rullade förbi många fina byar idag

Inte varje dag man kan ta en paus med denna utsikt....

Självklart blev det också ett trevligt fika på restaurangen efter Estellencs. Den vi brukar stanna på där man ser rakt ned på havet. Ostkaka för mig och chokladkaka för Katten. 

Katten och hennes chokladtårta. Mannen i bakgrunden trodde det var vinter, men vädret var fint även idag.

Efter Andratx satsade vi på lite mer höjdmeter och åkte vägen där vi i tur och ordning nådde Es Capdella, Calvia och slutligen mördarbacken från baksidan.

Efter att ha rullat ned till byn, kallad Palma blev det strandvägen tillbaka till hotellet i Can Pastilla. Som vanligt väntade här en fara bakom varje hörn och mer därtill. Vi lyckades dock undvika fallande inlinesåkare, fotbollar som korsade vår väg, barn som sprang ut framför oss, cyklister som glömde titta framåt mm.

När vi slutligen åter landade vid hotellet visade mätarna att vi cyklat ca 140 km och klättrat 2400 höjdmeter. Kalaset gick loss på 6 timmar och 40 minuter. Det blev alltså ett riktigt bra distanspass för min del. Vad gäller Katten är jag imponerad. Hon har nu genomfört fyra rejäla pass och förhoppningsvis blir det ett sista bra cykelpass för henne i morgon innan hon åker hem.