SM i tempo - sprängd, återupplivad och framgång

I morse styrde vi kosan mot Sidensjö där årets SM-tävlingar äger rum.

Jag har gjort allt för att toppa mig till idag, men har misstänkt i veckan att formen inte riktigt är prickad. Därför var det en viss nervositet inför dagens tävlingar.

Jag visste också att banan var riktigt tuff och utslagsgivande då jag provkört den två gånger. Ett formtapp kan alltså göra mycket tid.

De tidigare gånger jag kört den kuperade banan som mest går upp eller ned har det blåst mot på utvägen till vändet. Det har inneburit att har man klarat sig hyfsat till vändet, ser det lovande ut.

Idag var vinden tvärt om. Rejäl medvind ut. 

Jag har familjen och husvagnen med mig vilket är perfekt. Vi står på parkeringen vid tävlingsbanan. Här laddade jag upp och snackade med folk.

Vid uppvärmningen kändes det hyfsat och ett visst hopp infann sig.

För dagen skulle jag starta näst sist med Niclas Näslund från Cykloteket minuten efter. Han har varit starkast i år och det var stressande att ha honom i rygg.

Detta gjorde att jag gick allt för hårt de första lättåkta kilometrarna och det fick jag äta upp. Innan vändningen efter 15.5 km var det en drygt 3 km lång stigning och här sprängdes jag. 

Det blev uppgivet en stund då effektmätaren signalerade - detta går åt fanders!!

Fortfarande hade jag inte kört ikapp någon och jag gissade att Niklas snart skulle vara ikapp.

Jag släppte av lite och hoppades återhämta mig för att ha tryck efter vändet då kuperingen passar mig bättre.

Vändning. Fortfarande var Dan Lidman från Fredrikshov långt före. Han är stark och jag vet att kör jag ikapp honom blir det bra. Inte mycket tydde på det.

Niklas Näslund hade dessutom tagit ca 40 sekunder. Surt. Nu blir jag omkörd tidigt.

Så närmade jag mig Fredrik Riström från Team Norrbotten som startat två minuter före. Lite extra kraft får man alltid utav att jaga.

Det blev lite bättre fart och när jag sedan såg att jag var på väg ikapp även Dan Lidman återkom lite självförtroende. Jag var dock redigt trött och hade svårt att få till trycket. Men jag kämpade, då jag ändå fått upp hoppet.

Det blåste hårt emot och jag vinglade över vägen och det brände i benen. Men jag gav inte upp.

Med några kilometer kvar rullade jag ikapp nästa cyklist och fortfarande var Niklas Näslund inte ikapp. Kanske kan det räcka till medalj?

Med tre kilometer kvar försökte jag bränna ut det sista, vilket inte var så mycket. Så såg jag målet i fjärran och på mållinjen rullade jag ikapp ytterligare en cyklist och Niklas Näslund var bakom.

Stannar klockan och tittar ned. Sämre effekt och tid än på träningen förra veckan, men ändå ok. Ett snitt på en bit över 44 km/h med ganska många höjdmetrar och mycket vind är ändå ganska bra.

Jag rullar till målgången där sekretariatet snart ropar ut att det blivit medalj!!

Niklas Näslund vinner och gör det mycket välförtjänt. Men jag tar en silvermedalj på SM, och det är jag väldigt nöjd med. Trea blir Stefan Schutzer från Skoghall.

Jag fick inte ut allt idag, men även om jag fått det hade det inte räckt till seger. Jag gav inte upp fast jag var rökt mitt i loppet och jag tar silver på SM. Ja, då kan jag inte vara annat än nöjd och glad!

I morgon väntar en riktigt tuff linjebana på 130 km och många höjdmetrar. Jag har inga förväntningar här, men kommer självklart göra det jag kan.

Nu njuter vi lite och sedan börjar laddningen inför linjen med start 13.00.