SM i linje - Taktisk katastrof och en klunga som inte ville köra, gjorde mig riktigt besviken

Idag var det dags för linjeloppet på SM. På förhand var jag orolig för att inte orka gå med på den tuffa banan och jag trodde det skulle avgöras först på andra halvan av loppet. Jag hade två av två fel.

Loppet startade och det var lättåkt i början. Först efter 25 km kom den första rejäla klättringen. Jag låg i mitten och avvaktade.

Så såg jag att några gick loss efter bara kanske 5 km, och några spurtade upp till dem. Jag låg för långt bak och var inte med när det hände. Jag gick då fram för att tillsammans med andra dra ikapp utbrytningen.

Men nu visade det sig snabbt att de andra i klungan antingen inte ville eller kunde hjälpa till.

Sporadiskt fick jag lite hjälp av några, men jag gjorde det mesta. Efter ett tag var vi nästan ikapp, men då jag ville ha hjälp stannade det av. 

Ett moment 22. Hade jag maxat skulle vi nog gått ikapp, men då hade jag också varit körd längre fram. Så här i efterhand hade det förstås varit rätt att prova, men jag bedömde klungan fel helt enkelt.

Jag insåg nu att det var i stort sett kört innan det ens börjat! Till ungefär mil 5 försökte jag ändå få igång andra att hjälpa till, men det gick inte. Några tog en förning då och då, men nästan alla rullade bara med.

Jag gjorde olika försök och tog ansvar, men efter drygt 50 km gav jag upp.

Sedan hände inte mycket mer. Inga ville få till någon fart. Efter halva loppet skilde det 2 minuter, och då var vi några som ändå kom överens om att gå runt, men det höll bara några minuter innan det åter stannade upp.

Det blev alltså ett riktigt tråkigt lopp. Jag klantade mig och missade en utbrytning som var bra. Detta för första gången i år. Sedan hade jag en riktigt bra dag rent fysiskt, men fick ingen nytta av det. Att rulla 3 timmar och känna sig stark och veta att det är kört är inte skoj.

Hade trott att fler ville vara med och göra upp om medalj, men de som inte hade någon i sitt lag i utbrytningen orkade väl inte eller var nöjda med topp 10?!

Ja, eftersom så få ville köra på insåg jag att vi skulle spurta om plats 6 och nedåt. Då mitt fokus var att undvika en krasch drog jag en långspurt, och självklart rullar då några förbi som tar hjul. Sedan svängde en cyklist rakt över vägbanan och touchade mitt hjul. Bara millimetrar från krasch.

Grattis och riktigt starkt av utbrytningen som höll undan och var loss hela dagen. De var både starka och vakna i början. Stefan Schutzer var trea igår och vann idag. Henrik Mård tvåa och Fredrik Wikström trea. Välförtjänta medaljörer.

Själv är jag besviken på mig själv att jag missade utbrytningen, och att klungan inte körde.

Hur långt det räckt om jag fått nyttja min fysik fullt ut idag vet vi inte, men surt att rulla i mål med så mycket kvar i kroppen.

På förhand hade jag varit hyfsat nöjd med att bli 9:a på SM i linje, men som det utvecklade sig är jag riktigt missnöjd. Men det går över på några dagar, och då får jag ta nya tag.

Jag tar med mig att formen var bra idag och jag var starkare än vid gårdagens tempo.

Sedan väger förstås min silvermedalj från tempot upp en hel del. 

Men ska man bli en vinnare måste man också få vara besviken ibland?!

Nu sover vi över i husvagnen, ser partempot i morgon och sedan åker vi hem och tränar lite mer. Ska satsa på att vara bättre både taktiskt och fysiskt nästa gång.