Gran Canaria - Maxinsats upp till Soria = Jag sprängde mig

Tre riktigt tuffa cykeldagar och därför mycket lugnt igår. Förhoppningen var att benen åter skulle vara i toppform till dagens cykling. 

För att ytterligare öka chansen tog jag sovmorgon och åt frukost först vid 09.30. Jag insåg dock snabbt att benen fortfarande kändes gamla och stela. Lite som stockar. Kanske inte så underligt då jag på de tre första dagarna haft ungefär 3 timmar på en sådan effekt som hemma brukar kallas intervaller. Det är sällan jag får ihop 3 timmar effektiv intervalltid på en vecka. Ännu mer sällan kryddar jag med ytterligare 18 timmar cykling i anslutning till detta. Aldrig får jag in allt detta på tre dagar.

Hur gör man då benen fortfarande är trötta? Jo, men tar det lite lugnt och låter kroppen vila 2 extra timmar och startar först 11.30. Därefter bestämmer man sig för att inte låtsas om att benen är trötta utan bara köra på.

Planen för dagen var att styra kosan mot klättringen upp till Soria. Kändes det hyfsat skulle jag köra en maxinsats, annars fick det bli mer piano. För att öka förutsättningarna att det skulle gå att köra hårt tog jag det väldigt lugnt på vägen till klättringen. 

Efter ca 40 minuter kände jag att det var läge och stanna för stretching. Ont lite här och där. Framsida lår var extra stela och jag tog tag i foten och lyfte benet för att sträcka ut. När jag sedan släppte ned benet fick jag min första och förhoppningsvis sista skada här på ön. Jag skar mig nämligen på undersidan av skon och handen blödde fint.

Hyfsat klumpigt och klantigt minst sagt.

Inte mycket att bry sig om, utan jag rullade vidare. Slakmota i ca 14 km ledde så fram till stigningen.

Det kändes ändå hyfsat okej, och man måste ju våga för att vinna. Jag bestämde mig för att ladda uppför berget. En snittlutning på ca 7% och drygt 5 km klättring väntade.

Så var jag snart framme. Mitt mål för dagen var att klara 380 watt och då kanske ha en chans att klara 20 minuter? Jo, jag visste det skulle bli tufft. Kanske omöjligt. Jag hade aldrig maxat denna klättring, och visste därför inte vad jag skulle kunna mäkta med.

 Det är ju kanske inte helt optimalt att köra en maxinsats efter så mycket tuff cykling på slutet heller? I alla fall inte om du vill ha ett riktigt bra resultat.

Sedan är inte heller klättringen upp till Soria någon höjdare för mig då det gäller att få till en tidsmässigt bra tid. Det är ju nämligen ganska så brant klättring. Det är negativt för stora tunga cyklister som mig.

Jag hade inte heller för dagen lättat varken mig eller cykeln. Men det skulle nog inte göra så stor skillnad med mindre väska i flaskorna, och tomt i fickorna? Min tävlingshoj är några kilo lättare, men jag vet inte hur det påverkar. Den största skillnaden skulle nog vara om jag själv lättade lite i vikt, men det var lite för kort om tid fram till klättringen för att fixa det. Får se om det går att göra något fram till säsongen istället.

Trots alla om och men trodde jag initialt att jag var starkare än någonsin. Vet inte varför. Det innebar att jag startade stenhårt och höll 400 watt första 3 minuterna. Trots att jag insåg att detta var för tufft, körde jag på. Jag släppte efter ett tag av lite, men hade efter 7 minuter hade ett snitt på 390 watt.

Pang!! Jag hade sprängt mig både fysiskt och mentalt. Jag insåg att det inte skulle fungera att hålla denna intensitet i ytterligare 13 minuter. Jag gav upp. Helt plötsligt visade effektmätaren 130 watt. Jag hade parkerat. Slut för idag.

Ja, inte mycket att göra åt.

Så kom jag på att jag ändå måste upp, så kanske kunde jag köra hyfsat i alla fall? Lade mig så efter ett tag på lite drygt 300 watt och kände att det började kännas mer okej. Jag försökte därför öka och det fungerade upp till drygt 350 watt, men sedan tog det stopp.

Nu var jag inte kaxig precis. Brinnande ben och och hög puls, och samtidigt kunde jag knappt hålla 350 watt. Häromdagen körde jag 30 minuter på ungefär samma watt utan att ens vara uppe pulszon 5. Nu var det en annan visa. Men så går det när du bränner för hårt i början.

Det var kanske inte helt smart att börja klättringen så hårt. Särskilt inte då jag var sliten redan när jag började. Nu fick jag lida för det.

Lite vilja kom dock tillbaka och jag försökte att inte gå under 350 watt. Jag pendlade där, men det fanns inte något mer.

17 minuter cyklade och det började plana ut. Skönt, jag går nog i mål trots allt. Synd att jag är slut annars hade jag här kunnat tjäna mycket tid, då nackdelen av min vikt minskar när det planar ut.

Undrar verkligen vad det blir för tid på detta? Jag är i alla fall trött.

Så såg jag målet och det var bara ca 500 meter kvar. Jag bestämde mig för att inte spurta. Både för att det kändes som att det inte var värt det när jag inte nådde mitt mål, och sedan var jag ju bränd  och sprängd också.

I mål. Jag tittade på klockan. Missade mitt mål med 18 sekunder. Hade kanske gått med fräschare ben och smartare körning i början? Ja, idag var detta i alla fall max. 20 minuter och 18 sekunder på 363 watt blev resultatet. Inte helt nöjd med tid och effekt, men mer nöjd att jag kunde tända om och kämpa in i mål, trots en bedrövlig känsla och en slutkörd kropp. Tror trots allt att tiden också är relativt hyfsad.

Nedan syns en sprängd gubbe!

Jag rullade vidare till Martas supermarket för att köpa lite vätska. Jag behövde nämligen hetsa i mig det mesta av vattnet i flaskorna och ta en bar för att åter vara på banan. Marta var som vanligt på plats och idag såg hon ut att må lite bättre.

Jag hade två teorier att först klättra vidare mot Tauropass och sedan upp i bergen, eller köra Soria 1-2 gånger till. Teorierna föll. Det började nämligen regna.

Jag tänkte om och rullade ned till kusten. I stället tog jag kustvägen till Puerto de Mogan och sedan vidare till Mogan.

Distansintensitet efter kusten och när jag sedan svängde av mot Mogan körde jag några tröskelintervaller och mot slutet en fyra på ca 380 watt.

In i regnet sista biten innan jag skulle vända. Med andra ord var det rätt val att inte cykla upp i bergen. Det är riktigt kuperat här på ön vilket dagens runda visar. Jag var mest efter kusten men klättrade ändå mer än 2000 höjdmeter.

Full fart ned mot kusten. Sedan var det dags att bli lite mer trött. Varje klättring skulle nu köras hårt de sista 30 km av dagen. Utför skulle jag ta det mer lugnt. Jag fick till 4 stycken 3:or på ca ca 390 watt och några enminutare på plus 400 watt.

Det kändes bättre än väntat och jag hade kraft för alla klättringar.

Framme vid rondellen upp mot Soria var det nu 12 km kvar och jag bestämde mig för att ta det ganska lugnt på slutet. Jag började nämligen bli ganska så sliten nu.

Då rullade en annan cyklist upp bredvid mig och pratade lite kort. Han meddelade att han var från Schweiz och sedan sa han att vi borde rejsa till Maspalomas. Ja, vad svarar man på det? Med tanke på kroppen borde svaret bli nej. Jag bestämde mig för att fortsätta ta det lugnt och svara NO. Jag öppnade munnen och svarade Yes! Vad hände? Då var jag fast. Vips var det visst ett race.

Nu väntade lite mer än 13 riktigt tuffa minuter. Denna cyklist var av det starkare slaget, så jag fick verkligen gräva djupt för att hänga med. Inte gjorde det situationen lättare att han typ vägde 20 kilo mindre än mig. Oj vad det brände när klättringarna skulle gå i plus 500 watt. Tur att de inte var så långa och att jag han återhämta mig lite mellan varje klättring.Vi höll ihop hela vägen fram och båda fick bita i.

Jag avslutade alltså dagen med lite bonus i pulszon 5, men rejsa är alltid skoj. Åtminstone så länge jag inte blir avhängd.

Med 4 kilometer kvar till hotellet svängde min kamrat av och jag tog det nu riktigt lugnt på slutet.

Idag blev ytterligare en bra och även tuff runda. En normaliserad watt på 247 för hela rundan på 4 timmar och 40 minuter. Räknar vi bort den första lugna timmen och sista tio minuterna blev det en normaliserad watt på 275 under 3 timmar och 30 minuter. Många och bra intervaller och slutligen en sprängning till Soria. Bra cykling alltså. Faktiskt också nöjd med att kunna tända om och få till bra cykling i ca 3 timmar efter att jag bränt mig i maxklättringen.

Nu dags för middag. Ska bli intressant att se hur kroppen känns på morgondagens cykling. En cykling som blir den sista cykeldagen här på ön. Det går fort när det är en kortare resa med bara 6 heldagars cykling. Jo, jag hinner kanske cykla en stund på onsdag också innan jag flyger hem, men det får då bli en bonus.