Vännästrampet 2017 - Ett lyckat arrangemang och en rejäl genomkörare som avslutades med målfoto

Igår anordnande vi Vännästrampet för 7:e året i rad. Det blev en riktigt trevlig dag med deltagarrekord och en sol som sken när vi skulle rulla iväg.

Det var också roligt att många olika typer av cyklister med olika målbilder rullade iväg bakom vår masterbil för att sedan cykla ca 125 km.

Årets runda blev relativt tuff för många då det blåste väldigt kraftigt. Det gjorde att vi hade motvind i ca 50 km, medvind/kantvind i ca 50 km och kantvind de sista ca 30 km. 

Till Nordmaling gick det dock lugnt i klungan då det var så kraftig motvind att få ville vara först. Det innebar att det gick riktigt sakta hela vägen till Nordmaling. 

De som inte gick med i klungan fick det dock tufft direkt då de tvingades bryta vind själva. Alla imponerade dock. Vi hade faktiskt ingen som bröt i dag, utan alla kom i mål. Det tror jag inte händer på många lopp.

Hur som helst tog jag det väldigt lugnt i klungan ända till Nordmaling. Det var fler som hade samma tankar, så när tre cyklister rullade iväg relativt lugnt tyckte alla det var okej. 

De fick dock större och större avstånd och jag gissar att de efter en stund höjde intensiteten. När vi så kom fram till Nordmaling och vi fick medvind var klungan nästan 2 minuter efter. 

Nu blev det dock fart på kalaset. En hel del utbrytningsförsök blandat med att vi var 6-7 stycken som gick runt för att höja tempot. 

Jag som tog loppet som en genomkörare inför kommande lopp hade bestämt mig för att bli trött idag. Utifrån det gick jag med i allt och varje gång det lugnade ned sig stack jag för en utbrytning.

Totalt blev det 4-5 utbrytningsförsök som hämtades in. På det sjätte fick jag lucka och bestämde mig för att köra på. 

Gruppen i täten hade imploderat och en från tätgruppen var redan inhämtad. Jag kom sedan relativt snabbt i kapp Lucas Carlsson från Stockholms CK och han tog min rygg och hjälpte också till med några förningar.

Peter Sjölund från Gottne hade gått loss från den krossade klungan och jag såg att om vi släppte av lite borde han kunna gå ikapp oss och därefter hjälpa till. När det hände insåg jag ganska snabbt att vårt tempo inte skulle räcka utan de andra skulle hinna upp oss. 

Jag valde därför att släppa av lite och snart var det 7-8 cyklister i förstagruppen som gick i kapp. Jag var beredd på ytterligare en fartökning och tänkte att går vi nu kan vi komma loss för gott. 

Jag såg att Victor Andersson från Östersund som i dag tävlade för Skellefteå AIK var intresserad och vi drog då igång samtidigt och fick lucka.

Vi hjälptes åt att dra hårt och vi fick en bra lucka som var oförändrad ett bra tag. Men så rullade vi ifrån klungan och kunde istället blicka framåt. Längst fram fanns Jonas Degerman för Gimonäs CK. Med 30 km kvar gick vi ikapp honom och då tyckte vi alla tre att det var smart att hjälpas åt för att hålla de jagande på avstånd.

Vi körde på riktigt hyfsat tills det var 10-15 km kvar och vi insåg att ingen skulle kunna komma ikapp. Då gick det sedan lugnt fram till målbacken. Pengsjölia är ca 2 km lång och med ca 5% lutning. Min tanke var att göra ett ryck i backen, men en flaska satte stopp. Åtminstone tror jag det.

Jag var nämligen extremt klantig när jag blandade min sportdryck. När jag skulle dricka ur den ena flaskan gick det nämligen inte att få ut något ur den. Sportdryckspulvret hade nämligen kladdat ihop munstycket. Förhoppningsvis var det första och enda gången det händer. 

Hur som helst gick jag miste om 750 ml sportdryck under det som var riktigt tuffa sista 70 km. Gissar att vätskebristen spelade mig ett spratt.

När vi gick in i målbacken och jag skulle göra mitt drag kände jag att det drog någon helt annanstans. Nämligen i baksida lår. Jag insåg att nu kunde det snart bli parkering. Istället för att göra ett ryck fick jag istället växla ned och köra extremt lätta växlar och i rygg på Jonas Degerman som tog täten. 

Jag ställde mig upp och satte mig igen och det släppte lite i låren. I slutet av backen planar det ut lite då det är ca 200-300 meter till mål. Jag insåg att någon rejäl stående spurt inte var aktuell utifrån min krampsituation, så det fick istället bli en långspurt sittandes. Så här i efterhand gick jag lite tidigt. Jag lyckades nämligen hålla de andra två bakom mig, men med någon meter kvar kämpade sig Victor Andersson förbi och var i mål ca 5 centimeter före mig.

När vi skar mållinjen var jag säker på att Victor var först, men han trodde jag var före. Så var det klart att Victor segat sig förbi mig på slutet.

Starkt kört av Victor Andersson, och riktigt bra av Jonas Degerman som gått solo i flera mil. Inte underligt att han var trött på slutet. Allt eftersom dök det in fler cyklister som alla gjort fina insatser.

De allra flesta verkade både trötta och på riktigt gott humör. Precis som det ska vara.

Katten som var med idag var riktigt stark och gjorde ett väldigt bra lopp. Skoj!

Det var också flera cyklister i klubben som provade vingarna och verkligen utmanade under loppet. Visst blev det då lite segt på slutet, men det var riktigt starka och positiva satsningar.

Själv fick jag en väldigt bra genomkörare. Mitt ryggont gjorde sig påmint de första milen, men sedan släppte det. Jag hoppas det inte återkommer.

Jag är också förvånad att benen kändes så bra idag med tanke på att jag tränat så pass mycket och hårt de senaste veckorna för att slipa formen inför kommande lopp.

Det blev mycket tid på väldigt hög puls de sista timmarna och fina effektsiffror. Det gick också fort de sista 70 km, med en snittfart på ca 41 km/h för oss som var först. Det är helt okej med tanke på hur få vi var och hur pass kuperat det är. Med andra ord riktigt bra träning. 

Efter loppet bjöd vi alla på fika. Sedan hade vi prisutdelning. Ett pris till snabbaste dam och en till snabbaste herre. Sedan 8 priser som vi lottade ut. 

Själv tycker jag att det blev en bra dag för Vännästrampet 2017. Jag hoppas verkligen att deltagarna känner detsamma. 

Roligt att vi hade många långväga cyklister och att det var många cyklister från Vännäs CK på plats. 

Jag tackar också alla funktionärer som gör loppet möjligt och dessutom var det roligt med publik efter vägen.

Jag tackar också Hotell Vännäs och Vännäsbad och Camping som även i år möjliggjorde att vi kunde ha anmälan, ombyte, fika mm på Vännäsbadet.

Alla fina bilder är tagna av vår fotograf tillika cyklist Jonas Björkholm. Fler bilder dyker upp på vår facebooksida inom någon/några dagar.

Deltagarrekord 7 år i rad för Vännästrampet. Vi satsar på ett 8:e rekord 2018. Välkomna då!