Mallorca - Coll d´orient, Esporles och SPD-vurpa med fastnad sko

Dag 3 på Mallorca lider mot sitt slut.

Vi börjar vid 08.30 då jag som igår vaknade med rejält rossel. Här är jag för övrigt känd som den whiskeydrickande storrökaren.

Kroppen kändes trots förkylningen tillräckligt okej för att även i dag ta en cykeltur. Tur hade vi också att det inte regnade i dag. Mestadels blev det väst och ärmar, men solen sken, sällskapet var toppen och vägarna var fina.

Idag passade vi på att cykla lite längre nu då vädret tillät detta.

Vi sökte oss norrut rakt uppåt och efter att ha varit här ett flertal gånger fick vi cykla på smala fina vägar med minimal trafik. Ja, förutom alla andra cyklister som också hittat dessa vägar. Första målet för dagen var Alaró. Där börjar klättringen upp till Coll d´orient förbi Orient och ned till Bunyola.

Men en stund innan Alaró var Katten nödig så hon behövde stanna på lämpligt ställe. För oss killar finns det många lämpliga ställen, för Katter något färre. Helt plötsligt ser hon stället och i ivern springer hon in i skogen. Eller det var inte riktigt vad som hände. Hon stannade och började springa, men hon satt visst fortfarande fast i cykeln.

Ni vet vad som händer då!? Jo, det som troligen hänt alla oss, en SPD-vurpa. Jag hör henne ropa mitt namn, jag hinner vända mig om lagom för att se Katten mycket långsamt falla till marken.

Jag skrattar till, men avvaktar sedan för att höra att hon inte slagit sig och att cykeln är okej. När det blir ja på båda skrattar jag lite till. När jag inser att ena skon sitter kvar på pedalen och foten är lös, ja då blev det riktigt skoj. Ni vet hur det är - inga skador och något som alla har gjort, då får man retas lite. Visst?

Efter det tekniska stoppet rullade vi vidare och efter Alaró kom så en hyfsad klättring upp på
Coll d´orient. Där tog vi ett kort fotostopp innan vi rullade ned via Bunyola och vidare ut på vägen som leder upp till Soller om du tar höger.

Vi valde inte Soller i dag, men under dagen hann vi med att se ett av de gulliga och små Sollertågen.

Vi tog i stället vänster och svischade utför på nylagd asfalt tills det var dax att svänga höger mot Esporles.

Det var verkligen trevligt och fint häromkring. Innan Esporles tog vi ytterligare ett kort stopp då Katten skulle fylla på med lite energi. Där hittade hon en fin oliv.

Väl framme i Esporles blev det lunch på samma ställe som vi åt på för två år sedan med Vännäs CK. Det var efter den lunchen jag gjorde en jättekrasch i bergen. Denna tur gick det bättre. Min pizza och Kattens pasta smakade för övrigt bra.

Efter Esporles blev det klättring mot Puigpunyent och vidare mot Galilea.
Vi trampade vidare mot Es Capedella, Calvia och ytterligare en bit innan vi nådde militärbacken från baksidan. Här tog vi dagens sista energistopp innan vi tog sista klättringen.

Vi hade som tidigare dagar rullat ganska så lugnt och faktiskt har kroppen känts förvånansvärt okej. Både med tanke på en massa problem med kroppen under lång tid och väldigt lite träning på slutet. Sedan får vi se vad fler dagar gör med kroppen och hur den reagerar när jag längre fram i resan kommer att köra hårdare.

Idag provade jag att i mitten av rundan köra en femma hyfsat hårt på ca 350 watt och det kändes okej, och på sista militärbacken körde jag också på lite utan att det var särskilt hårt. Det känns att formen är en bit bort, men utifrån det var det acceptabelt. Dock skulle förkylningen helt behöva gå ur kroppen, och framför allt inte bli värre.

Efter militärbacken rullade vi utför ned mot Palma och tog sedan vänster mot hotellet i Can Pastilla. Då klockan var just före 18 ville jag inte cykla strandpromenaden då det vimlar av folk som inte kollar när någon kommer. Särskilt utmanande brukar alla inlinesåkare vara.

Vi tog därför bilvägen och dessutom hittade vi en genväg som gjorde att det blev kortare transportsträcka och dessutom prickade vi Lidl där vi gjorde ett kort depåstopp. Därefter rullade vi sista biten.

Lite fixande, dusch, middag, promenad och sedan Reddington på Ipaden. Trevligt.

Dag tre blev en riktigt trevlig cykeltur på ca 120 km, 1800 höjdmeter och drygt fem timmars cykling. Inte så hårt, men även tiden tar ut sin rätt.