Gran Canaria 2013 - En sammanfattning

Så avslutar vi bloggdelen: Gran Canaria 2013 med en sammanfattning.

Vi har haft fint väder nästan hela tiden. Självklart har det blåst en hel del (det verkar vara ett kännetecken för denna ö) och när vi var uppe på öns högsta topp var det allt annat än fint väder. Men i övrigt – Varmt och gott.

Första veckan då Katten och Melvin var hos mig ägnadesmer åt familjen och lite mindre åt cyklingen. Totalt blev det 3 förmiddagspass under denna vecka. Jag är mycket nöjd med veckan, vi hade det skönt och mysigt,hotellet var bra och poolområdet fint. Vi fick också riktigt bra mat på hotellet vilket bevisas av att både Melvin och Katten åt med stort omfång. Själv äter jag det mesta. Vi hade också mycket trevligt med brors familj. På det stora hela en avslappnande och bra vecka.

Slutet av denna vecka och till viss del även vecka två förstördes dock av att vi fick veta att vår dotter som var hemma blev riktigt sjuk och blev inlagd på intensivvårdsavdelningen. Det är riktigt tufft som förälder att vara långt borta från sitt sjuka barn, det brukar räcka med att man är långt borta. Det blev några riktigt tunga och tuffa dagar för oss alla. När Melvin och Katten åkte hem och Tova fick träffa sin mamma på fredagen blev jag lugnare. Det är alltid något särskilt med föräldrar. Fortfarande kändes det dock inte bra att vara så långt från sin familj och när läget var som det var. Efter 4 dagar på sjukhuset fick Tova åka hem, och nu mår hon bättre.

Nu till cyklingen. Jag bodde kvar på samma hotell i San Agustin första tre dagarna för att de sista fyra dagarna bo inne i Playa del Ingles – ja vad gör man inte för det som är i stort sett gratis…

Den första veckan avverkades ca 20 mil och det innebar att det var dags att öka tempot vecka två. Under den andra veckan avverkades därför 60 mil och totalt har jag cyklat 80 mil under dessa två veckor. Jag har effektiv tid suttit på cykeln i 30 timmar och 5 minuter. Jag har avverkat 11445 höjdmeter och varit på min högsta punkt i livet cyklandes – 1949 möh (med start på havsnivå).

Under hösten bröt jag mitt revben och senare fick jag en allvarlig vadskada. Sedan tidigare har jag problem med mina knän och till viss del även en ljumske. Utifrån förutsättningarna fick allt detta ett positivt utfall under resan. Visst hade jag känningar i knäna och ljumsken, men inget som gick att hantera. Visst fick jag stretcha en hel del och visst var vaden stel och öm. Visst fick jag varje dag tejpa vaden med rosa kinesiotape och ha stödstrumpor under alla cykelpass, men det gick. Jag höll ihop hela veckan och gjorde de pass jag önskade på det sätt jag önskade. Det var väl egentligen bara vid toppturen som inte allt gick riktigt rätt, då jag gick in i den berömda kolhydratväggen. Jag nådde dock toppen, och det var ju målet.

Nu hoppas vi på en god träningseffekt och att jag kan bygga på med kvalitativa trainerpass i den omfattning jag önskar till nästa resa då jag och bror åker på en Mallorcatripp dedikerad helt till cyklingen.Det känns långt borta men 11 veckor går ganska fort.

Sammanfattningsvis två riktigt bra veckor med undantag av min dotters sjukhusvistelse och saknaden av min familj vecka 2.