Gran Canaria 2013 - Min älskade dotter

Det har varit några omtumlande och tuffa dagar, då man inser att cykling mm bara är världsliga ting. Vår äldsta dotter Tova har ett gravt handikapp, vilket bland väldigt mycket annat innebär att om vi ska åka någon längre bit kan hon inte följa med. Därför skulle hon vara på sitt korttidsboende medan vi var borta. Det är alltid tufft att lämna henne och att hon inte alltid kan vara med oss. Men man härdas med åren och lär sig olika sätt att hantera detta. Det är tufft men det går.

I tisdags kväll fick vi dock veta att Tova var mycket dålig och hon åkt ambulans till akuten med sin fantastiska farmor. Hon hamnade först på IVA och senare på barn. Tova är fortfarande kvar på sjukhuset då man inte lyckats hantera hennes kramper. Det är alltid fruktansvärt med ambulanser och sjukhus, men ännu värre när man inte kan vara med. Oron och hjälplösheten har nu gnagt i oss i två dygn och på nätterna har vi inte kunnat sova och/eller stått i kontakt med sjukhuset. Tova mår nu lite bättre, vi får hoppas att det håller i sig och att hon snart får fara hem. Allt jag vill är att krama dig Tova, men här sitter jag många hundra mil bort. Jag älskar dig min lilla Tovlov!