Själv passade jag för en gångs skull på att ta en runda med cykeln.
Jag hade som vanligt tittar ut vilken väg jag skulle ta, men som vanligt finns vissa vägar i verkligheten, men inte på kartan. Andra finns på kartan men inte så långt ögat når. Lägg till att man inte riktigt vet om vägen helt plötsligt slutar, eller övergår till grus.
Allt detta förhöjer spänningsmomentet, men är egentligen inget större problem om man inte har bråttom tillbaka.
Idag blev det ca 35 km efter kusten mot Limassol innan det bar uppåt i och med att jag svängde inåt landet.
Då väntade 27 km som gick nästan bara uppåt. Tanken var att det skulle bli 19 km, sedan skulle jag svänga höger. Det gick dåligt. Väg saknades. Jag tänkte att jag fortsätter klättringen, och så blev det. Ytterligare 8 km klättring senare kom jag till en bergsby och till höger fanns en väg som inte fanns på kartan. Efter noga övervägande bestämde jag mig då för att ta samma backe ned igen, men på platten en annan väg tillbaka.
Anledningen var att jag inte ville fastna i ingenstans. Jag kände samtidigt att jag fått bra träning med en snittlutning de senaste 16 km på ca 7%. Sista kilometern innan jag vände snittade det 9%. Dessutom fanns partier där jag med cykelns utväxling nätt och jämt tog mig upp. Jobbigt men roligt.
Efter en snabb nerförsbacke där pulsklockan visade kring 60 km/h hela vägen hade jag drygt 30 km till Larnaca.
Dagens runda blev 120 km och snittpulsen hamnade på ca 83% av maxpuls då jag tryckte på rejält även på platten.
Inga stopp för fika eller lunch idag - bara cykling. Ja, två stopp blev det för att fylla vatten och vardera ett för att fundera varför en väg inte fanns, respektive varför en väg fanns.
Fjärde dagen, och fjärde trevliga cykelturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar