Att lägga ned, lyfta upp eller bara vara ledsen

I går skrev jag ett inlägg om att jag nu allvarligt måste ompröva min tävlingsplanering för denna säsong. Jag har ju försökt att vila bort den skit jag har i kroppen, men också provat att träna på. Men inget har hjälpt.

Det visar sig nu att några av er reagerat och tyckt att då jag ändå presterar så pass hyfsade watt är det magstarkt att redan nu fundera på att lägga ned säsongen. Dessutom uppfattades det nedvärderande för cyklister som inte presterar samma wattal.

Jag kan bara säga att det är mycket tråkigt om du eller någon annan reagerat negativt på mitt förra inlägg och att jag på något sätt med detta tar av dig eller någon annan motivation. Eller att du skulle ha en känsla av att jag värderar andras prestation mindre.

Så är det inte. Jag ser till mig själv och min dåliga känsla. Min uppgivenhet och frustration som jag nu känner. Mycket tråkigt om det stör dig och/eller andra.

Frustrerad

Du som känner så här har enligt mig missförstått lite vad jag ville förmedla.. Det handlar ingenting i det här läget om att jämföra sig med andra och hur min grundstyrka ser ut. Det handlar alltså ingenting om vad jag kan prestera under i watt under en viss förutbestämd tid.

Det är hur kroppen känns, att det i den här perioden inte känns som det ska. Att det nu varit så här i en månads tid. Att det inte verkar bli bättre. Att jag inte vet vad det beror på och hur jag ska komma till rätta med problemen.

Utifrån det blir det som jag skrev igår ingen tävling heller denna helg, Tanken var att jag skulle åka ned till Stockholm, men.kroppen och skallen skulle inte klara tre riktigt tuffa lopp mot kvalificerat motstånd. Troligen inte ens en. Att lägga 4 dagar på något som inte känns bra, som drar ned självförtroendet och humöret är inte rimligt.

Utifrån att jag varit sjuk har jag inte heller kunnat träna tempo, vilket nästan varje helg är en av 2 tävlingar när man åker långt för att tävla i exempelvis Veterancupen. Planen för att det skulle vara rimligt med en temposatsning i år var att jag senaste månaden skulle kört 3 tempopass i veckan. Jag har nu kört ett tempopass totalt. Jag har också missat och kommer att missa tempotävlingar i juni.
Det gör att i realiteten kommer det att vara i det närmaste omöjligt att få till denna del redan till den här säsongen.

Det är också knappt om tid till tävlingen i Gottne för att kroppen ska hinna bli pigg, ca en månad. Dessutom kommer jag inte hinna förbereda mig för tempot som jag skrev ovan. Det vet vi redan nu.

Gottne tävling är relativt nära i avstånd, så är kroppen pigg startar jag nog ändå, åtminstone på linjeloppet. Skulle jag kunna starta och kroppen på ett mirakulöst sätt också känns riktigt bra, så självklart startar jag vidare. Det är dock inte särskilt troligt att så mycket hinner hända på så kort tid. Jag behöver få till flera veckors träning för att det ska vara möjligt, och det är inte många veckor till denna tävling.

Resten av tävlingarna jag tänkte på ligger kring Stockholm eller längre söderut och dessutom ett SM. Att åka så långt,vara borta hela helger och försaka mycket annat, ja då vill jag känna att jag kan prestera utifrån min egen grundkapacitet. Jag vill känna mig förberedd. Framför allt vill jag känna att kroppen känns bra. Sedan skulle det självklart ha krävts ett flertal tävlingar som förberedelse om det skulle kunna bli riktigt bra. Nu blir det som mest en tävling helgen innan i Gottne.

Det jag skrev i mitt förra inlägg handlar inte i första hand om andra lopp inom rimligt avstånd och där jag kan lägga ned rimlig tid före och efter. Vaknar kroppen till kommer jag självklart att vara med på dessa, där de flesta ligger i juli och augusti.

Sedan är det som du vet, känslan och hur du mår som är viktigast. Inte bara vilka watt du kan generera under en kort stund. För stunden dessutom med följden att jag generar "inga" watt efter ett tag, då kroppen bara efter en stund säger stopp.

Trött och slut

Att relatera till andra känns inte jätterelevant. Den som vill åka 150 mil till SM ska göra det om det känns bra. Oavsett vad du kan prestera. däremot vill nog de flesta bara göra det om de känner att de kan prestera bra utifrån sina egna mått mätt. Det gäller väl egentligen alla lopp du gör.

Med andra ord. Alla som tränar, och framför allt cykling tycker jag gör det bra. En prestation är bra om du uppnått ditt eget uppsatta mål och/eller i alla fall gjort ditt yttersta. Det är inte alltid den som är snabbast eller hoppat högst som gjort den största prestationen. Oavsett ambitionsnivå och målsättning så ser jag positivt på alla som vill delta på träning, motionslopp och tävling.

Du tävlar mot dig själv och dina egna mål. Så tänker jag. Jag behöver inte vara bäst, men jag ska känna att jag alltid gör mitt bästa, att min prestation blir så bra den kan utifrån min nivå inom det område jag håller på med. Då är jag nöjd! Det tycker jag du också ska vara.

Ledsen

Jag har inte helt gett upp, men jag behöver lyfta av mig fokuset på att jag ska prestera och det snart. Annars riskerar även den vanliga cyklingen inte bli skoj. Sedan är det förstås extra tråkigt att känna så här och inse att det troligen inte blir några tävlingar i juni och början av juli. Jag påminns då extra om de senaste två åren då jag inte heller då kunnat tävla i juni och juli. För två år sedan var Tova väldigt dålig och låg på sjukhus under denna tid. I fjol var Tova åter på sjukhus under maj och juni, men denna gång kom inte vår älskling hem igen.

Tova, mamma och pappa på skolavslutningen 2013.

Slutligen ber jag om ursäkt om jag spridit negativa känslor vidare till någon av er därute. Det känns verkligen tråkigt. Jag vill istället dela med mig av mina känslor och tankar, inspirera, få dig att reflektera, utmana, beröra, motivera och skapa känslan av cykelsamhörighet. Lyckades jag inte denna gång, kommer jag försöka igen och igen. Jag hoppas du vill följa med och läsa.