Vätternrundaträning - Många marinerade ben och ICA bara för oss

Idag var det åter dags för gemensam träning med Vätternrundan Team Sportia Umeå Sub 8.
Katten skulle i dag ha bilen och bror hade sin bil i Umeå. Det ledde till att jag, bror och Helmersson började dagen med att cykla till vår gemensamma start för dagen. Med drygt 40 km i benen var det så dags för träning.

Vi var ca 20 cyklister i dag och tanken var att vi skulle slipa till den belgiska klungan så den blev ännu mer effektiv. Vi trampade iväg mot Nordmaling och till en början gick det allt för lugnt och trots direktiv om att öka farten, blev det inte tillräckligt hög intensitet. Däremot satt den belgiska klungan bättre än vid tidigare tillfällen.

Efter ett stop med lite resonemang blev det bättre. Vi trampade vidare med bra fart tills vi cyklat ca 40 km och närmade oss Gräsmyr. Vi såg då att några släppt klungan och vi bestämde oss för att stanna och vänta in dem. Vi bestämde då att från Gräsmyr till Nordmaling skulle vi trampa på och om någon behövde släppa skulle vi återsamlas när vi stannade för lite påfyllning på Statoil i Nordmaling.

Nu hände något och helt plötsligt blev det High Chaparall. Det trycktes på rejält och marineringen av mångas ben började inför lördagsgrillningen hemma med familjerna. När det helt plötsligt går 48 km/h i slakmotan uppför, då går det hårt. Väl framme i Nordmaling efter 25 km marinering var det många trötta cyklister som stannade för påfyllning.

Efter det korta stoppet hittade vi ett ganska så bra tempo, men då smällde det till långt bak i ledet. En av cyklisterna hade gått på hjul och hamnade i diket. Axel, höft och armbåge fick ta smällen och han har nog ganska ont i kväll. Hjulet blev också skadat. Tråkigt och surt! Det tog dock inte värre än att han kunde cykla hela vägen hem, även om han inte gick med i belgiska klungan. Tur i oturen.

Efter en paus trampade vi igång igen, och åter blev det hög intensitet. Framför allt hade vi svårt att våga ta det lugnt uppför. Det gick hårt uppför, många gånger riktigt hårt. Då är det svårt att kunna trycka tillräckligt bra på slättan och utför. Nu föll många cyklister i från och vi valde att vänta in alla i Gräsmyr. Därefter trampade vi tillbaka till Umeå, med bara ett kort stopp för att åter poängtera att farten uppför behöver vara lägre.

När vi delade på oss när vi nådde Umeå hade vi trampat drygt 12 mil och fått oss en bra genomkörare. Mångas ben var nog lite möra!? Hur som helst behöver vi få till cyklingen uppför om det ska gå bra på Vättern. Vi måste våga köra lugnare. Övrigt tid måste vi köra tillräckligt fort, men ändå avväga intensiteten. Vi rullade bra idag, och det var trevligt. Men helt klart måste vi köra med jämnare fart och lite lägre intensitet bitvis. Vi var färre än hälften som gick runt i klungan hela vägen och då var det bara ca en tredjedel av Vättern. Vi har alltså lite att arbeta med.

Men vi var mycket bättre än för två veckor sedan och fortfarande finns hoppet att vi cyklar under 8 timmar, vilket för min del skulle bli för tredje gången.

Snittfarten de 120 km hade räckt till 8 timmar om vi höll farten i 300 km. Det som då talar för att vi skulle lyckas är att vi blivit bättre för varje gång. Både fysiskt, taktiskt och tekniskt. Dessutom var det drygt 50% mer stigning än vad det är på Vättern. Det som talar emot är att vi behöver hålla farten i 18 mil längre än vad vi gjorde idag.

Efter den gemensamma cyklingen trampade jag och Helmersson mot Vännäs. För egen del hade jag haft slut på vätska och energi i över en timme. Rent allmänt hade jag haft med mig tunt med energi. Det gjorde att jag kände mig ganska matt när vi fortfarande hade ca 35 km kvar att trampa.

När vi hade 17 km kvar till slutmålet insåg vi att ett stopp för påfyllning var av stor betydelse. Vi stannade därför på ICA i Överboda. Tyvärr visade det sig att de stängt för 14 minuter sedan. Vi såg nog inte helt muntra ut. Då kommer det ut en dam ur affären och erbjuder sig att öppna bara för oss. Stort, Riktigt Stort!

Vi fick handla vad vi ville, sedan sa hon att vi fick sitta kvar vid några fikabord och äta upp det. Hon bjöd också på kaffe och pepparkakor. Helt klart - dagens största plus till ICA Överboda.

Väl hemma visade cykeldatorn 206 km och ganska exakt 6 timmar. Att gå utan vätska och energi i två timmar hade gjort mig ganska matt, så jag kastade i mig en mängd mat. Sedan efter en stund fick jag krampkänning i baksida lår på grund av vätskebristen. Så kan det gå om man inte sköter intaget.

Hur kroppen kändes idag? Ja, sådär. Inte är det optimalt med en kropp som inte har det tryck den brukar och det samtidigt finns något skräp i kroppen som jag dras med. Att då ha 3 träningar i kroppen sista månaden ökar ju då inte på form och känslan. Med tanke på detta är jag nöjd med att gå runt i klungan hela dagen.

Nu hoppas jag att kroppen reagerar bra på denna träning och att jag får träna på lite mer frekvent framöver. Vore inget vidare att åter vila en vecka. Med ett bra utfall kanske lite form skulle kunna komma tillbaka!? Sedan borde jag få lite gratis när jag sätter på högprofilshjulen som ännu vilar i hjulväskan. När vi dessutom får ta av alla vinterkläder kommer det nog också kännas bättre. Sedan har jag ännu inte varit nere bocken vid våra gemensamma träningar, man vill ju i alla fall mentalt ha lite sparat.

I morgon lämnar vi in två cyklar på reparation. När de kommer tillbaka ska jag även lämna in min Canyon Aeroad som jag ska köra på i sommar. Behöver kittas upp en del.