Mina tävlingsresultat 2015 - Så här gick det

Säsongen 2015 är slut och det är dags att sikta mot nästa säsong. För att ha större chans att hamna rätt fysiskt, psykiskt och taktiskt är det viktigt att analysera det som skett under året.

En del handlar om en sammanställning av mina planerade och genomförda lopp sommaren 2015. En annan del är att titta på den faktiska utvecklingen och den träningen som är genomförd. Den delen återkommer jag till.

Planen inför säsongen var att ta ytterligare ett steg i min utveckling och därmed delta och prestera i Sverigecupen. En målsättning jag hade var att delta i så många av deltävlingarna som möjligt.

Utöver det var jag sportsligt ansvarig för en Vätternrundasatsning här i norr. Vi skulle tillsammans ett antal cyklister inom Vännäs/Umeåområdet i regi Team Sportia cykla under åtta timmar. Det har jag gjort två gånger tidigare, och utmaningen var främst att samordna och lotsa gruppen för att så många som möjligt ska nå sitt och vårt mål.

Jag skriver i ett annat inlägg om träningen under året och lärdomar av detta. Vad jag kan säga redan nu är att toppformen kom väl tidigt, redan i april. Sedan blev det ett rejält bakslag och jag blev helt ur slag och fick i stort sett lägga ned träningen under slutet av april till i början av juni. Det ställde till det rejält och jag trodde hela säsongen skulle få avslutas innan den ens börjat. Men till slut rättade det till sig.

Dock fick jag utifrån detta ställa in de fem första tävlingarna jag planerat i Sverigecupen. Först Smack-tempot och Hofvettempot i Stockholm första helgen i maj. Sedan även Smack Arlanda Test Track, Dybeckstempot och Falkenloppet i slutet av maj månad. Inte roligt, men inget att göra något åt.

Lite träning inför tävling

Jag hade fortfarande målet att komma igång och tänkte att kunde jag bara komma till start på Nationaldagstempot uppe i Norrbotten, skulle jag få en genomkörare inför de kommande Sverigecuploppen. Ungefär två veckor innan loppet skulle äga rum fick jag dock ge upp tanken. Jag hade utifrån min fysiska status inte tränat tempo mer än några gånger och kroppen svarade inte.

Jag ställde om och fokuserade på Vätternrundan och att åtminstone på något sätt klara under 8 timmar där. Utifrån hur kroppen kändes var jag tveksam. Viktigast för mig var att hålla i och få till bra träningar med vår Sub-grupp. Jag hade verkligen ingen känsla, men kämpade på.

I och med att det inte blev någon Sverigecup i sista veckan i maj så fanns i stället möjligheten att delta med Vätternrundagruppen i det genrep som planerades i motionsloppet Bikeboost. Så skedde också och då hände det. För första gången på ca 6 veckor svarade kroppen. Från den dagen var jag åter på banan.

Vätternrundan Team Sportia Umeå Sub 8 - innan start

Två veckor senare var det så dags för Vätternrundan. Vi fick till en bra struktur och ett bra samarbete. Själv var jag hur pigg som helst under hela rundan och jag gick i mål ganska så obrukad och vi nådde gruppens mål med marginal. Tiden visade 7.45 och därmed har jag avslutat min Vätternrundacykling för ett antal år framåt. Möjligen om det blir aktuellt med en satsning på under sju timmar om något år skulle jag kanske bli motiverad utifrån att det skulle vara en rejäl utmaning. Här kan du läsa lite mer utförligt om Vätternrundan: Vätternrundan 2015.

Nöjda efter målgång

Efter Vätternrundan var det två veckor innan nästa Sverigecuplopp som jag innan säsongen planerat att delta i. Det var Gottne Veterancup som är den enda tävling som ligger i närheten av hemmet. Just söder om Örnsköldsvik och bara ca 11 mils avstånd.

Vi tog husvagnen söderut då vi bestämt att kombinera denna helgs och kommande helgs tävlingar med en trevlig husvagnssemester.

Min första tempostart någonsin

Så den 27 juni var det dags för mitt första tempolopp i livet. Det var riktigt skoj, riktigt utmanande och riktigt tufft. Att då rulla in på en 6:e plats och känna att jag redan nu kunde konkurrera var en riktig boost. Här kan du läsa mera.

Gottnes linjelopp

Dagen efter var det dags för linjeloppet  och här fick jag ett tydligt uppvaknande kring utmaningarna med stora klungor där alla cyklister är vassa. Det blev en hel del problem med positionering, men en sjundeplats var bra även, om jag kunde tagit några skalper till med smartare cykling på slutet. Här hittar du racerapporten.

Spurtbacken i Gottne

Efter avslutade tävlingar åkte vi söderut med husvagnen och hade en veckas trevlig semester nere i Sunne. Vädret var fantastisk, campingen var fin och det fanns många aktiviteter att ägna sig åt. Fredag den 3 juli var det så dags för SM i tempo.

Inför SM-start: Inmätning av tempocykeln för att se att den är godkänd

Ja, mitt andra tempolopp någonsin blev alltså SM. Jag hade inga större förväntningar, utan tänkte jag skulle försöka undvika att hamna bland de allra sista. Det är ju verkligen tufft på SM då alla de bästa är med. Jag hade dock fått till bra förberedelser fysiskt och känslan i kroppen var god. Under själva loppet förstärktes den känslan och jag kände mig stark under hela loppet. Väl i mål var jag nöjd oavsett vilken placering det skulle räcka till. Ett snitt på 43,5 km/h i 30 km på en bana som var hyfsat kuperad är bra. Det landade på en 11 plats med mycket litet avstånd till placeringarna framför. Detta var verkligen ett resultat med mersmak då jag slog de allra flesta som startade. Racerapport.

Målgång på SM

På lördagen var det åter dags för en semesterdag innan jag på söndagen startade i linjeloppet på SM. Vi skulle trampa fyra varv runt en bana som skulle innebära en total sträcka på ca 13,5 mil. Jag kände mig stark och bra hela vägen. Ja, i alla fall så länge som jag fick vara med. När jag i slutet av tredje varvet börjat planera för ett aktivt fjärde varv skedde en krasch ute till höger ganska långt fram i klungan. Den spred sig allt längre åt vänster och tyvärr hamnade jag mitt i den, och så var det slut för dagen. Inte skoj alls när benen var så pigga. Kraschrapport.

Efter SM hade jag en plan om att delta i Forsmotrampet den 17 juli, vilken jag dock prioriterade bort och i stället tränade och ägnade tid åt familjen.

Lite snack i  samand med Mocträsktempot

Istället blev nästa tävling Mockträsktempot uppe i Boden som kombinerades med ytterligare en husvagnssemester. Min wattmätare strejkade ännu mer än vanligt och jag körde utan återkoppling hela loppet. Senare visade det sig att wattmätaren var trasig och jag har nu en ny fungerande. Hur som helst ledde avsaknaden av wattmätare till att jag i stort sett sprängde mig första 10 minuterna, så resten av loppet blev en riktig pina. För att få till en bra tid, är det inte optimalt att köra på detta sätt. Trots detta lyckades jag få till en 2:a plats på den 30 km långa banan viket jag utifrån förutsättningarna får vara nöjd med. Tiden borde dock varit bättre.

Racelook i Mockträsktempot

Mockträsktempot var på tisdagen den 22 juli och på helgen samma vecka var det Krafttrampen i Skellefteå. Loppet blev ett taktiskt misslyckande, men kroppen var stark. Jag rullade in på en 7 plats.

Revanschsugen drog jag och Katten ned mot Sundsvall Classics veckan efteråt. Melvin var hemma, så denna gång kunde både jag och Katten delta. Jag körde 10 mil och Katten 5 mil.

Jag hade varit rosslig under veckan, men det var osäkert hur påverkad kroppen var. Jag värmde upp någon timme innan loppet och tänkte att det inte var perfekt, men tillräckligt bra för att starta.

Allt eftersom tiden gick under loppet kändes det allt bättre och jag var aktiv och körde för en bra placering. Med drygt 20 km kvar kom jag loss med en annan cyklist. Han tänkte dock snabbt att det inte skulle vara möjligt att gå hem på bara två cyklister, så han backade ned. Jag tryckte dock på ett tag till för att se hur det utvecklade sig. De kom inte närmare och jag bestämde mig för att satsa allt på ett kort. Jag lade mig på ca 340-350 watt och nötte på. Jag hoppades att det skulle bli svårt att samarbeta i motvinden, och så blev det. De sista kilometrarna var det medvind och utför och då jag nådde dit med ca 15 sekunders försprång förstod jag att det fanns bra chans att hålla hela vägen hem. In i slutbacken var det fortfarande 10-15 sekunder till de jagande och jag kunde kontrollerat cykla upp och ta en säker seger. Trevligt och framför allt på sättet det gjordes. Fina prispengar dessutom. Tilläggas kan att Katten var först i mål på sin distans. Mycket bra.

Seger i Sundsvall Classics

Helgen efter söndagen den 9 augusti skulle jag delta i vårt eget lopp - Vännästrampet. Ett lopp vi körde för femte gången. Den förkylning som fanns i kroppen under Sundsvall Classics slog ut redan under måndagen, och därför blev det ingen träning på hela veckan. Då loppet var på hemmaplan valde jag att starta på söndagen trots att kroppen fortfarande var under all kritik. Under loppets 13 mil låg jag mest passiv i klungan och det kändes inte alls bra. En stor grupp kom tillsammans in i målbacken. Två kilometer med bra stigning och en kropp som inte är fräsch, ja då var jag uppgiven redan innan backen började. Jag rullade in på en 10:e plats och med effektsiffror uppför backen som ur mitt perspektiv var nästan obefintliga. Surt - men man kan inte alltid vara fräsch och bra.

En vanlig syn i sommar. Husvagn och två av mina guldklimpar.

Helgen efter var planen att köra Cykelvasan för tredje året i rad. Denna gång tänkte jag gå under 3 timmar, vilket skulle innebära ett behov av 8 minuters förbättring i relation till 2014. Då jag två veckor innan loppet hade noll minuter på MTB denna säsong bestämde jag mig för att lägga ned denna satsning och istället försöka öka på fler Sverigecuplopp i slutet av säsongen. Helt rätt tänkt.

Istället för Cykelvasan blev det tävlingsfritt en helg innan jag åkte ned på Själevadsfjärden runt. Åter var kroppen stark och bra. Jag var offensiv och ville verkligen köra ur kroppen för att höja formen inför de avslutande deltävlingarna i Sverigecupen. Jag var själv från Vännäs CK och jag blev offer för lagkörning vilket gjorde mitt läge omöjligt och jag rullade i mål som sexa.

Nästkommande helg den sista helgen i augusti styrde jag kosan mot Orust och Svanesund. Här var det tempo på lördag och linjelopp på söndag.

Då jag cyklade igenom tempoloppet under fredagen insåg jag att detta skulle bli extremt utmanande. Förutom att banan var ganska så kuperad var det många svängar där jag inte såg utgången i svängen. Dessutom var vägen väldigt smal nästan överallt. Jag insåg att detta inte skulle bli lätt, då jag både är orutinerad på en tempohoj, har svårt att hålla fart om jag inte ser hela svängen och dessutom är för tung. Ja, jag är alltid för tung. Nu hade jag dessutom gått upp mer en 5 kilo under juli och augusti.
Äter man bara tillräckligt mycket och onyttigt blir det så även om det kombineras med mycket och bra träning.

Svanesunds tempo blev första gången jag hade en effektmätare som fungerade hela loppet då jag dagen innan fått en ny efter att den första krånglat. Tyvärr blev jag inte starkare.... Då jag visste att jag skulle tappa tid i de knixiga partierna gick jag hårdare på övriga delar för att kompensera. Det gjorde att jag vid vändningen var helt slut. Trots det hade en av de cyklister jag brukar köra jämnt med närmat sig. Det var alltså till att koppla in skallen och bara mata på. Jag gjorde enligt mina mått mätt en heroisk kämpainsats på vägen tillbaka och sluttiden blev bättre än form, känsla mm. Men totalt sett hade jag önskat på lite mer. Jag landade på en 5:e plats med bara någon sekund till 4:e plats. Dock hade jag varit före både tvåan och trean när det var SM.

På söndagen var det Svanesunds linjelopp och vi åkte fyra varv runt en bana med en rejäl stigning på mitten. Här var det just så pass att jag gick med klungan på varv 2 och framför allt på varv 3. Första och sista varvet gick bra. Jag kunde dock åter konstatera att vikten måste ned till nästa säsong. Hur som helst blev det en klungspurt och jag är fortfarande för passiv för att hamna rätt i dessa lägen. Jag gick i mål utan att få spurta ordentligt på plats 20. Bra att jag hängde med runt, men en dålig spurt. Sedan ser jag tydligt att det behöver till lite mer styrka och mindre vikt.

Slutet av säsongen närmade sig och det var två tävlingslediga helger innan jag åkte ned på Sverigecupens säsongavslutning i Ramnäs respektive Västerås. Tyvärr var jag krasslig inför tävlingen vilket var extra surt då jag förstod att tempoloppet skulle passa mig.

Ramnästempot skulle bli första tempoloppet under säsongen med väldigt lite stigningar. Är man då som jag lite för tung, men har ett bra slätdrag då har man chansen att lyckas. Jag var osäkert startande fram till samma dag som tempot skulle äga rum, men bestämde mig för att ge det chansen då jag åkt så långt.

Loppet var på 22 km och jag bestämde mig för att ge allt även om kroppen inte ville vara med. Det kändes att jag inte hade det lilla extra, men det kändes bättre än jag befarat. Dessutom insåg jag att precis som jag trott passade banan min cykling. Väl i mål landade det på en snittfart på 43,5 km/h. Jag hade hoppats på lite snabbare, men tyckte att det utifrån förutsättningarna var okej. När resultatlistorna dök upp visade det sig att jag norpat plats 4. Det var riktigt bra då många av de allra snabbaste i landet var med och många som var före mig på SM var på plats. Jag var också före alla utom en från deltävlingen i Svanesund då jag blev femma (i och för sig fick en av dessa bryta). Ettan och tvåan i loppet hade tidigare under säsongen tagit SM-guld och NM-guld, och dit har jag fortfarande en bit. Loppet gav mersmak då jag dessutom vet att jag för dagen inte presterade optimalt.

På söndagen hade jag ganska stora förhoppningar inför starten i Anundsloppet då kroppen kändes bättre och banan passade mig. Jag kände mig stark hela vägen och hittade hela tiden rätt i positionerna. Mycket bättre än tidigare lopp i cupen. Denna gång kändes det som jag skulle göra årets bästa placering i linjecupen inom Sverigecupen. Sedan havererade det ändå. Vi skulle rulla sex varv runt banan innan vi skulle svänga av för spurt. Men så blev det en arrangörsmiss, så vi får aldrig veta hur det gått om allt gått rätt. När vi cyklat endast fem varv vinkas cyklisterna mot mål, och då hamnar jag helt fel och ger tidigt upp. Rullar i mål på en undanskymd placering, kring 25-30.

Sammantaget så har jag denna säsong kört fem tempolopp med placeringarna 2,4,5,6 och 11. Det har överträffat alla mina förväntningar då det också är min allra första säsong och jag har fått i hop mycket begränsat med tempoträning. Lägger vi till att fyra av fem lopp var väldigt tuffa är det ännu bättre.

Vad gäller linjeloppen har det varit mer blandat. Jag har bevisat för mig själv att jag kan hävda mig i Sverigecupen, men ännu inte riktigt på den nivå jag önskar. På de mindre loppen har jag ofta varit stark men av olika orsaker inte hamnat rätt. Sedan fick jag till en seger med en 20 kilometers utbrytning vilket var riktigt skoj.

Att jag inte kom igång i början av säsongen är surt, men förhoppningsvis har jag mer tur och har lärt mig mer inför nästa sommar, så det inte upprepas!?

Får jag nu bygga vidare på sommarens tävlingar, hålla mig pigg och fräsch på försäsongen och får till träningen som planerat kan det nog bli en rolig sommar även 2016.

Sammanställning

Datum	Lopp	Resultat
02-maj	Smacktempot	DNS
03-maj	Hofvettempot	DNS
29-maj	Arlanda Test track	DNS
30-maj	Dybeckttempot	DNS
31-maj	Falkenloppet	DNS
06-jun	Nationaldagstempot	DNS
13-jun	Vätternrundan	7 timmar 45 minuter
27-jun	Gottne Tempot	6:a
28-jun	Gottne Linjen	7:a
03-jul	SM i Sunne Tempo	11:a
05-jul	SM i Sunne, Linje	Krasch
22-jul	Mockträsktempot	2:a
26-jul	Krafttrampen	7:a
01-aug	Sundsvall classics	1:a
09-aug	Vännästrampet	10:a
15-aug	Cykelvasan	DNS
22-aug	Själevadsfjärden runt	6:a
29-aug	Svanesunds tempo	5:a
30-aug	Svansunds linje	20:e
19-sep	Ramnäs tempo	4:a
20-sep	Anundsloppet	28:e (arrangörsmiss)