Rejält, och vilken dag!

Vilken dag!

Sedan förra veckan är tanken att vi inom Vännäs CK kör en gemensam lördagsrunda på ca 3 timmar. Förra veckan var jag på bröllop, så denna vecka skulle det bli premiär.

Men så hörde Mazze från Team Norrbotten av sig och undrade om jag hade några tips på vägar kring Umeå för cykling. Han skulle vara här med frun och träffa sina barn etc. Men han ville också hinna cykla lite.

Det ledde fram till att jag svek mina klubbkamrater och erbjöd mig lotsa Mazze runt nejderna. Det kändes riktigt skoj då vi snackat mycket via bloggar och andra sociala medier och även på SM mm, men inte tränat ihop.

Vi bestämde att jag skulle möta upp i Umeå utanför hans hotell. För att vara i tid innebar det att jag skulle ge mig av ca 09.45 från Vännäs. Dagen skulle erbjuda ca 5 grader, och det kändes okej. När jag gav mig av spred sig dock oron. Minus tre visade termometern. När jag efter ungefär en kilometer hade en bra utförslöpa frös jag så mycket att jag funderade på att vända. Jag bestämde mig dock för att det skulle bli varmare och att kläderna skulle räcka. 

Sedan blev det bara bättre och bättre. Solen dök upp bakom molnen. Naturen visade sig från sin bästa sida och värmen ökade. Det var verkligen en positiv känsla som spred sig i kroppen, på det som troligen blir den sista rundan för året utomhus, här i Sverige.

Jag har lite teorier om hur min träning ska se ut under min försäsong till april som jag återkommer till om några dagar. Bland annat innebär det dock att försöka köra riktigt lugnt på mina längre pass.

Jag körde därmed väldigt lugnt och kontrollerat hela vägen till Umeå och jag njöt. Jag mötte upp Mazze och vi gav oss iväg. Mazze hade beställt en runda på 2,5 till 3,0 timmar. Utifrån det hade jag planerat en tur från Umeå till Hössjö. Sedan vidare till Vännäs och slutligen tillbaka till Umeå. 

Jag sa till Mazze att han skulle styra tempot och att jag inte behövde köra snabbt, då det egentligen låg lugn cykling på programmet. Vi hade mycket att prata om och cyklade i distansintensitet mestadels förutom någon lägre stigning. Sedan vill Mazze lufta lungorna, så det blev ca 15 km med riktigt hyfsat tryck. Sedan tog vi det lugnare sista biten genom Umeå. 

Jag hade en riktigt trevlig runda, både vad gäller sällskap och själva cyklingen. Det blev närmare 3 timmar tillsammans och sedan ett litet snack innan det var dags att avsluta med lite ensamcykling.

Jag vände av mot Vännäs och slutade dagen som jag började med relativt låg intensitet. När jag började närma mig mina hemtrakter insåg jag att det inte var så långt från 5 timmar och 30 minuters effektiv cykling. Jag bestämde mig därför för att rulla runt i faggorna kring hemmet tills klockan slog 5,5 timme. Totalt blev det närmare 900 höjdmeter och ca 16 mil. Det gick inte så hårt i dag, men lång.

Detta var faktiskt min längsta runda tidsmässigt sedan Vätternrundan. Intressant att det blir så i mitten av oktober. 

Jag frös faktiskt inte mycket under dagen, men mot slutet när solen gick ned blev det lite kyligt om fötter och händer. Det tog dock inte länge i hemmets lugna och varma vrå innan jag kände mig varm och go. Lite slappande i soffan, sedan tacos och alldeles strax familjefilm med Katten och Melvin.

Trevlig dag. Hörde att även Vännäs CK-kollegorna var nöjda. Bra.