Då jag inte kan erbjuda några tankar kring träningen för dagen kommer istället lite reflektioner.
Vilken otroligt bra säsong när det gäller tempoloppen i Sverigecupen. Att cykla med de bästa i Sverige och kunna hävda mig så bra känns riktigt skoj.
Jag började cykla tempo i mitten av förra säsongen och har ju verkligen inte stor erfarenhet. Redan i fjol visade det sig att tempo nog var min grej då jag i tävlingarna kontinuerligt placerade mig mellan plats 4 och 7. På SM blev det en 11 plats.
Inför denna säsong höjde jag mina mål, och har då skött träning, kost mm efter det.
Jag ville verkligen hamna på pallen åtminstone vid ett lopp under säsongen. Detta har överträffats med råge.
Det har varit sju deltävlingar och redan på första tävlingen i Skåne nådde jag en andraplats. Jag insåg då helt plötsligt att kanske var jag ganska bra.
Två tävlingar i Stockholm följde kommande helg och då var motståndet stenhårt. Jag blev fyra båda dagarna och en av dagarna bara en sekund från andra plats.
Kanske var det ändå så att jag skulle få nöja mig med en pallplats i år!?
Efter att inlett i Skåne i april, i Stockholm i början av maj var det så uppehåll till nästa deltävling i början av juni. Denna gång i Södertälje.
Jag hade som mål att toppa formen till denna helg då det var Sverigecup fyra dagar i rad (en dag med tempo, en linje och två GP). Toppningen lyckades och här gjorde jag mitt bästa tempolopp för säsongen, sett till känsla, effekt och helhet. Det blev en andra, andraplats. Denna gång 4 sekunder från segern.
I månadsskiftet juni/juli skulle nästa deltävling i Gottne äga rum. Då SM skulle äga rum ytterligare några veckor senare riktades all träning mot SM och inget fokus låg på att ha form i Gottne. Brist på form var det också och det blev en kämpig tillställning på den kuperade banan. Här kunde jag dock fått årets seger om jag toppat mig till detta lopp. Jag blir nämligen trea, men bara 3 sekunder från segern. Marginalerna emot - helt klart. Det vände dock på SM, NM och Kjulatempot.
Nu låg fokus mot SM och Nordiska Mästerskapen. Som ni säkert vet gick det väldigt bra där. Men nu handlar detta inlägg om Sverigecupen, så mästerskapen får jag återkomma till.
Efter medaljkamp med framgång på SM och Nordiska var det nu dags för deltävling sex i Sverigecupen - Kjulatempot i Eskilstuna.
Jag hade knappt kunnat träna på 3-4 veckor på grund av förkylningskänningar, så det kändes att formen inte var som tidigare. Däremot passade banan mig bra. Jag hade marginalerna med mig.
Jag började cykla tempo i mitten av förra säsongen och har ju verkligen inte stor erfarenhet. Redan i fjol visade det sig att tempo nog var min grej då jag i tävlingarna kontinuerligt placerade mig mellan plats 4 och 7. På SM blev det en 11 plats.
Inför denna säsong höjde jag mina mål, och har då skött träning, kost mm efter det.
Jag ville verkligen hamna på pallen åtminstone vid ett lopp under säsongen. Detta har överträffats med råge.
Det har varit sju deltävlingar och redan på första tävlingen i Skåne nådde jag en andraplats. Jag insåg då helt plötsligt att kanske var jag ganska bra.
Två tävlingar i Stockholm följde kommande helg och då var motståndet stenhårt. Jag blev fyra båda dagarna och en av dagarna bara en sekund från andra plats.
Kanske var det ändå så att jag skulle få nöja mig med en pallplats i år!?
Efter att inlett i Skåne i april, i Stockholm i början av maj var det så uppehåll till nästa deltävling i början av juni. Denna gång i Södertälje.
Jag hade som mål att toppa formen till denna helg då det var Sverigecup fyra dagar i rad (en dag med tempo, en linje och två GP). Toppningen lyckades och här gjorde jag mitt bästa tempolopp för säsongen, sett till känsla, effekt och helhet. Det blev en andra, andraplats. Denna gång 4 sekunder från segern.
I månadsskiftet juni/juli skulle nästa deltävling i Gottne äga rum. Då SM skulle äga rum ytterligare några veckor senare riktades all träning mot SM och inget fokus låg på att ha form i Gottne. Brist på form var det också och det blev en kämpig tillställning på den kuperade banan. Här kunde jag dock fått årets seger om jag toppat mig till detta lopp. Jag blir nämligen trea, men bara 3 sekunder från segern. Marginalerna emot - helt klart. Det vände dock på SM, NM och Kjulatempot.
Nu låg fokus mot SM och Nordiska Mästerskapen. Som ni säkert vet gick det väldigt bra där. Men nu handlar detta inlägg om Sverigecupen, så mästerskapen får jag återkomma till.
Efter medaljkamp med framgång på SM och Nordiska var det nu dags för deltävling sex i Sverigecupen - Kjulatempot i Eskilstuna.
Jag hade knappt kunnat träna på 3-4 veckor på grund av förkylningskänningar, så det kändes att formen inte var som tidigare. Däremot passade banan mig bra. Jag hade marginalerna med mig.
Trots en bristande form och då en sämre fart än tidigare under säsongen blir jag tvåa. Jag är klart slagen av vinnaren och det är extremt lite tid ner till en fjärdeplats och missad pall. Här hade jag flyt.
Så helgen efter var det dags för säsongsavslutning i Svanesund (norr om Göteborg). Banan visste jag var den sämsta för året för mig. Väldigt kuperat och framför allt mycket svängigt där hjärtat är i halsgropen mer än en gång. När det sedan kryddas med en krock med bilen och att jag blir utsatt för stöld ett tag innan start då en mängd saker jag skulle ha i samband med tävlingen blir stulet är det som gjort för en dålig dag. Jag rullar runt banan med dålig motivation och mest en känsla av att irritation och målsättningen är att inte krascha. Det går förstås för långsamt. Det blir mitt sämsta resultat för året, en 5:e plats. Lägger vi då till att konkurrensen var lägre än på andra tävlingar förstår ni att det inte var bra.
Inför sista deltävlingen hade jag chansen att nå en andraplats i totalen. Då krävdes att jag skulle få en riktigt bra placering och att min konkurrent inte skulle få det. Inget av detta infriades.
I slutändan blir jag trea i tempots totalcup. När jag nu fått smälta sista helgens debakel måste jag säga att jag är väldigt nöjd!
Fem av de sju bästa tävlingarna räknas. Räknar vi alla sju lopp har jag tagit exakt lika många poäng som segraren, och fler än tvåan.
Jag har nått pallen 4 ggr på 7 deltävlingar och övriga placeringar är just utanför pallen. Platssiffrorna: 2, 4, 4, 2, 3, 2 och 5. Lägger vi till SM och Nordiska då jag blev tvåa respektive trea var jag på pallen i fem lopp i rad.
Så helgen efter var det dags för säsongsavslutning i Svanesund (norr om Göteborg). Banan visste jag var den sämsta för året för mig. Väldigt kuperat och framför allt mycket svängigt där hjärtat är i halsgropen mer än en gång. När det sedan kryddas med en krock med bilen och att jag blir utsatt för stöld ett tag innan start då en mängd saker jag skulle ha i samband med tävlingen blir stulet är det som gjort för en dålig dag. Jag rullar runt banan med dålig motivation och mest en känsla av att irritation och målsättningen är att inte krascha. Det går förstås för långsamt. Det blir mitt sämsta resultat för året, en 5:e plats. Lägger vi då till att konkurrensen var lägre än på andra tävlingar förstår ni att det inte var bra.
Inför sista deltävlingen hade jag chansen att nå en andraplats i totalen. Då krävdes att jag skulle få en riktigt bra placering och att min konkurrent inte skulle få det. Inget av detta infriades.
I slutändan blir jag trea i tempots totalcup. När jag nu fått smälta sista helgens debakel måste jag säga att jag är väldigt nöjd!
Fem av de sju bästa tävlingarna räknas. Räknar vi alla sju lopp har jag tagit exakt lika många poäng som segraren, och fler än tvåan.
Jag har nått pallen 4 ggr på 7 deltävlingar och övriga placeringar är just utanför pallen. Platssiffrorna: 2, 4, 4, 2, 3, 2 och 5. Lägger vi till SM och Nordiska då jag blev tvåa respektive trea var jag på pallen i fem lopp i rad.
Jo, jag vann ingen tävling även om det vid tre tillfällen bara saknades några sekunder. Men å andra sidan är motståndet stenhårt och att vinna fanns inte ens i min begreppsvärld när säsongen började. Nu inser jag att det kanske är möjligt kommande år? Lär dock krävas en hel del då konkurrensen är knivskarp och marginalerna små.
Även sista tävlingshelgen fick jag alltså gå upp på pallen trots dålig cykling då priserna för totalcupen ska delas ut.
Även sista tävlingshelgen fick jag alltså gå upp på pallen trots dålig cykling då priserna för totalcupen ska delas ut.
David Scott från Norrtälje vinner totalen vilket är helt rättvist. Han har varit bäst i år, särskilt mot slutet av säsongen. Patrik Boström från CK Fix (Skåne) blir tvåa. Även det känns helt rätt då han gjort en mycket bra säsong. Särskilt inledningen var fin. Sedan slog jag honom med liten marginal på SM när jag blev tvåa och han trea, så då har han gjort sig förtjänt av detta.
Vi kan konstatera att vi tre låg i topp i alla tävlingar hela säsongen, utom den sista då jag var av banan. Sedan har någon annan smugit sig in vid några tillfällen i den absoluta toppen. Däremot är det många cyklister som legat just bakom och som under säsongen kontinuerligt närmat sig. Så det är många som jag har i bakhasorna, så det krävs en bra vintersäsong för att ligga bra till även nästa år.
Jag har varit före alla cyklister som deltagit i tempocupen vid något/några tillfällen. Även David och Patrik. Jag har för övrigt fram till sista deltävlingen bara haft en annan cyklist förutom dessa två framför mig på hela säsongen.
Totalt har ett 70-tal cyklister deltagit i cupen varav 51 cyklister vid något tillfälle varit bland de 22 första i resultatlistan och tagit poäng.
Jag är faktiskt lite stolt. Vem hade kunnat tro att lilla jag från långt upp i norr skulle kunna hävda mig så bra mot alla dessa starka, seriösa och duktiga cyklister.
Jag vill också tacka för all stöttning, peppning och uppmuntran från er alla. Sedan är det förstås alltid viktigast att jag har med mig Katten och Melle. Utan de skulle det inte fungera.
Nu har detta fina pris hamnat på spiselkransen bredvid min SM-medalj och NM-medalj.
Vi kan konstatera att vi tre låg i topp i alla tävlingar hela säsongen, utom den sista då jag var av banan. Sedan har någon annan smugit sig in vid några tillfällen i den absoluta toppen. Däremot är det många cyklister som legat just bakom och som under säsongen kontinuerligt närmat sig. Så det är många som jag har i bakhasorna, så det krävs en bra vintersäsong för att ligga bra till även nästa år.
Jag har varit före alla cyklister som deltagit i tempocupen vid något/några tillfällen. Även David och Patrik. Jag har för övrigt fram till sista deltävlingen bara haft en annan cyklist förutom dessa två framför mig på hela säsongen.
Totalt har ett 70-tal cyklister deltagit i cupen varav 51 cyklister vid något tillfälle varit bland de 22 första i resultatlistan och tagit poäng.
Jag är faktiskt lite stolt. Vem hade kunnat tro att lilla jag från långt upp i norr skulle kunna hävda mig så bra mot alla dessa starka, seriösa och duktiga cyklister.
Jag vill också tacka för all stöttning, peppning och uppmuntran från er alla. Sedan är det förstås alltid viktigast att jag har med mig Katten och Melle. Utan de skulle det inte fungera.
Nu har detta fina pris hamnat på spiselkransen bredvid min SM-medalj och NM-medalj.
 |
| Det är nog finare med medaljer på SM och Nordiska, men denna har jag jobbat länge för att få. Det var fyra månader mellan första och sista deltävlingen och det är inte helt lätt att hålla form och motivation under en hel säsong. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar