Först och främst har jag haft problem med smärtor ovanför insidan av mitt vänstra knä. Orsaken ligger dock inte i knäet, utan i rygg, höftböjare och rumpmusklerna. Därför har jag stretchat och masserat varje dag under snart två veckor. Det har inneburit att vissa träningspass fungerat bättre, medan andra inte gått som jag önskat. Stretchingen och massagen som förberedelse har i vissa fall inte räckt ända fram, utan jag har fått ont efter en stunds cyklande. Med andra ord har det varit svårt med både kontinuitet och kvalité här på slutet.
Nu har jag intensifierat stretchingen, och det börjar bli allt bättre. Med någon timmes arbete per dag för att mjuka upp kroppen hoppas jag snart vara helt på banan.
Förutom att gubben är gammal och stel har vi också haft influensaproblem de senaste två veckorna. Först hade Melvin influensa och även jag var så pass förkyld att det inte gick att träna. I går fick Katten influensan och har varit liggandes med feber och smärtor i kroppen. Själv hade jag bara milda förkylningskänningar som innebar träningsvila. Nu får vi se om influensan snart dyker upp.
Hur som helst stretchade jag i dag mest hela förmiddagen och då jag inte kände mig lika förkyld som i går var planen att få till lite cykling. Jag hade dock sänkt förhoppningarna inför träningen då jag fått avbryta flera gånger på slutet på grund av smärtorna i benet.
Jag rullade igång och visst kändes det lite diffust i benet till en början. Men sedan hände det. Ju längre jag cyklade ju bättre kändes det.
Jag hade innan jag började idag en plan om att cykla en timme och sedan ta en paus för att sedan rulla en timme till. Allt för att ha större chans att inte få ont. Men det behövdes inte. Jag kände ingen smärta alls idag.
Efter ett tag insåg jag att det även fungerade att köra med bra tryck och även ståcykling fungerade.
Jag blev så glad och nöjd. Du vet säkert hur det är. När kroppen fungerar som den ska, ja då tar vi allt för givet. När kroppen inte velat vara med känns det så väldigt bra när den gör som du vill.
Jag var så nöjd över att kroppen kändes stark och jag inte hade någon smärta. Det innebar att det aldrig blev tråkigt på trainern, trots ett för mig långt pass.
I och med att jag inte visste hur länge kroppen skulle hålla och inte heller hur det skulle kännas de närmsta dagarna med träningen ville jag nu när kroppen kändes bra köra längre än planerat. Jag hade förstås då ingen riktigt plan för träningen, men all träning är ju bra.
Det blev en blandning av MAF-intensitet, distansintensitet, ståcykling på låg kadens och tre intervaller på 8 minuter vardera med totalt 18 minuter i pulszon fem. Fokus på intervallerna var hög kadens, så jag lade mig mellan 113 och 115.
Sammanlagt blev det 202 minuters cykling med en snittwatt på 260 inklusive uppvärmning och en lugn avslutning. Samtidigt en del kraft kvar. Hade kört på ytterligare 40 minuter om jag inte skulle fått tidsbrist. Jag behövde helt enkelt avbryta för att fixa middag till mig, Katten och Melvin.
Lite god middag och slappande i soffan. Ja, också stretching förstås. Hoppas att kroppen är lika pigg i morgon och att knäet inte strular. Då är planen att cykla vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar