Test: Hur länge behöver du träna för att komma tillbaka efter 20 dagars vila?

Vilken dag. Avfärd 10.00 på en gemensam runda och redan ca 15 grader. Lite surt dock att det var blött på vägen. För cyklingen var det okej, men jag som hade gjort cykeln fin i går kväll. Efter fem minuter var den smutsigare än innan min tvätt. Men det är som det är.

Vi blev 5 stycken som i dag inledde en tur med riktning Bjurholm. Det innebär en hel del uppför under dessa 30 km. Det skulle dock visa sig att det var ännu mer höjdmeter att vänta.

Erik hade nämligen aviserat att han skulle bjuda på fika om vi cyklade hem till honom. Ett erbjudande det var svårt att tacka nej till. Det blev därför 37 km efter Bjurholmsvägen. Sedan vänster.

 Men innan vi svängde fick vi säga hej då till Helmersson som hade tidsbrist i dag och vände åter hemåt.

 Övriga fyra tog riktning mot Eriks hus. Nu väntade en hel del klättring. Först ca 5,5 km för att komma upp till högsta toppen och därefter böljande hela vägen fram.

 Perfekt asfalt och en känsla av fjäll. Rolig väg helt klart. Sedan en hel del utmaningar faktiskt.

 Positivt att kroppen nu känns som att den snart är tillbaka där den var innan jag tog en helvila på 3 veckor. Det är ju helt klart roligare att cykla då det finns lite tryck i benen och återhämtningen går snabbt.

 Efter ca 55 km och 600 höjdmeter var vi framme.

Det blev ett trevligt fika och en ganska så lång paus. Utanför fick vi se lite får och fin natur. Tack för besöket, Erik.

Så var det dags att rulla iväg igen. Vi blev nu tre cyklister som tog riktning mot Vännäs då Eriks svärfar valde att avbryta och ta bilen hem (han bor i närheten).

 Fortsatt strålande väder. Nu dessutom upptorkat på vägen och upp mot 20 grader. Det gav helt klart inspiration och det skulle visa sig en hel del hårdkörning. Så hade det gått relativt lugnt till fikat skulle det nu bli andra bullar.

 Erik drog igång med en riktigt hård insats uppför första klättringen och sedan var det igång. Jobbigt, helt klart. Men kroppen svarade bra.

Visst blev det några lugna partier, men i stort sett blev det gas de sista 50 km tillbaka till Vännäs.  Roliga vägar, trevligt sällskap, starka ben, toppenväder. Ja, då blir det inte så mycket bättre.


Tjäder hade som vanligt lysande form, som han brukar ha på höstarna. Han lyste så starkt att han knappt syns på bilden.

Totalt sett blev det idag 115 km och drygt 3,5 timmes cykling. På hemvägen drog jag ihop 321 NP för de hårdaste 80 minuterna och den hårdaste tjugan på 349 NP. Helt klart börjar kroppen svara igen. Skoj. Största anledningen till de höga effekterna var att utför försökte jag att inte ligga under 400 watt, Ja, sedan gillade Erik att gasa uppför. Den normaliserade effekten för hela rundan landade på 275 watt och en snittpuls på 135. 

Jag hade ju som många av er vet planerat att kolla hur länge du behöver träna organiserat efter 3 veckors hel träningsvila för att återigen vara tillbaka ungefär där du slutade. Det visar sig att 20 dagars vila kräver ca 16 dagar så är jag på banan igen.

För att dra ett exempel på hur mycket kapaciteten gått upp under dessa 16 dagar, eller då ned under de 20 vilodagarna så körde jag samma tid som i dag då jag var som "sämst".

Då hade jag en snittpuls för rundan på 141 slag. En NP för hela rundan på 213 watt, hårdaste tjugan på 271 NP och hårdaste timmen på 242 NP.

Så med andra ord var snittpulsen efter vila 6 slag högre. Samtidigt var NP för hela rundan 62 watt lägre, hårdaste tjugan 78 NP lägre och hårdaste timmen 79 watt lägre. Jag hade dessutom mer tid i både pulszon fyra och fem och känslan var att den rundan tog hårdare än idag. Återhämtningstiden enligt min cykeldator sa också att jag skulle behöva mycket längre återhämtningstid än efter dagens pass.

Det är alltså extremt stor skillnad mellan passen och tre veckors vila ger väldigt stor tappform. Är det inte tävling i närtid är det dock positivt att det går relativt snabbt att komma igen.

Jag avslutar med en bild från torsdagens cykling som symboliserar hur snabbt det kan vända åt ena eller andra hållet. Jag stressade hem från jobbet då det var kanonväder. Ca 17 grader och strålande sol. Men när jag cyklat i ca 10 km slog det om på en minut. Helt plötsligt 9 grader, regn i luften och en dimma där du knappt såg framför dig. Så såg då resten av rundan ut, dvs 50 km cykling. Men jag var faktiskt glad ändå. Cykling är skoj helt enkelt.

Nu hoppas jag få några rundor till ute med racern innan det blir fokus på trainern och lite MTB på helgen.