Men trots all hjälp blir måendet och magen allt sämre. Det blir svårare och svårare att få i sig maten och illamåendet blir större och större. Detta samtidigt som det allmänna måendet utifrån olyckan blir bättre och bättre.
Igår efter att fått både lunch och middag som inte gick att äta och när dessutom det jag fick i mig inte innehåll några vettiga näringsämnen mådde jag inte alls bra på kvällen. Då hade jag ju också kört rehab i flera timmar och som förvärrade måendet just kring detta.
Helt plötsligt började jag spy och gjorde det några gånger. Trodde det var magsjuka, men eftersom det snabbt gick över så tänker jag att det är en kombination av starka mediciner i tablettform tillsammans med instängdhet på ett sjukhus (har inte varit utomhus på 26 dagar) och en undermålig kost som gör att kroppen protesterar.
Då lämnar vi maten för en stund.
Jag brukar ofta lyssna på olika tränings- och cykelpoddar. Både intressant och stimulerande brukar det vara. Nu sedan jag hamnade här på sjukhuset har det varit tunt med poddandet. Orken har inte riktigt funnits där.
Desto frekventare med uppmuntrande budskap till mig via olika forum. Så igår fick jag veta av en av mina bloggläsare att en av poddarna - Cykelwebbenpodden skickat hälsningar till mig. Tack så mycket till er. Skoj och stimulerande. Vill du lyssna så klicka på länken nedan och scrolla fram till minuterna ca 34-37.
Cykelwebbenpodden - ett omnämnande och lite uppmuntrande ord
Uppmuntrande var det också att idag få besök av fler fantastiska cykelvänner. Idag dök Ricky Klingvall, Kristian Stenshamn och Leo Kaftanski upp. Förutom att det blev en riktigt trevlig stund då jag för en stund glömde allt tråkigt, ensamheten och smärtorna så hade de med sig rejält med ätbart vilket jag verkligen behövde i detta läge. Tack!
Ja, vill också särskilt tacka för ett flertal tips från Leo kring rehab av axeln. Han arbetar med denna typ av frågor och jag fick verkligen bra input som är svårt att få här på sjukhuset utifrån alla språkförbistringar. Ska jobba vidare utifrån detta.
Extra bra med besök idag då det tyvärr inte blev så att mina föräldrar i lördags kunde åka ned och vara med mig i veckan. Det blev så otroligt olyckligt att de fick avboka på grund av magsjuka. Tråkigt, men det är som det är.
Ja, sedan är nu i alla fall mitt hjärnvärde bättre och alla häftstift är bortplockade från mina operationsärr. Många häftstift blev det.
Som du ser odlar jag slutspelsskägg också. Inte förrän jag åker ut åker det bort.Så går det när man saknar rakverktyg på plats. Tur det är långsamväxande...
Jag har också fått veta att rent medicinskt (lungan och allmäntillståndet är tillräckligt bra) skulle jag inom kort kunna åka till ett svenskt sjukhus istället. Nu verkar det dock vara administrativt haveri på SOS-international så det ser ändå ska dra ut på tiden. Jag blir så less på bristande ansvar och organisation som ställer till det för andra. Fler diskussioner med SOS-international i morgon, så får vi se vart det landar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar