Sedan mitt förra inlägg i söndags har det alltså blivit tre träningsdagar. I måndags kombinerade jag arbete med träning. Cykling till och från Umeå för möte med Region Västerbotten och Lärarhögskolan. Det rullade in 70 km i träningsdagboken utan att det tog någon extra tid. Perfekt alltså. Efter mycket och hård träning var det dessutom ett podpass. Ganska lugn cykling, fint väder och en träningspodd i ena örat. Balsam för kropp och själ.
I tisdags var det träning med Vännäs CK. Tanken var att vi skulle köra lagtempo i ca 40 km plus lite uppvärmning. Det gick väl hårt uppför för vissa och sedan blev det väl lugnt i övrigt. Så förutom att jag i spets körde på rejält utför och mot slutet, så blev det för mig ett lugnt pass.
Så i går var det dags för maxmilen. Vännäs CK:s testbana för tempo och racer. En mil så fort du kan på en bana som böljar förutom en klättring som du då kör två gånger i och med att det är en vändbana.
Innan vår gemensamma träning tog jag tempohojen för att köra maxmilen med min nya tempoställning. Det blev en tråkig tillställning. Visst kändes positionen på cykeln helt okej, men i övrigt var det inte mycket som var bra. Vindarna var dåliga, benen var svaga och rent allmänt gick det för långsamt. Jag gav helt enkelt upp flera gånger under mitt test och inga bra signaler blev det. Allt för trött, allt för segt, allt för långsamt.
Detta skapade helt klart en osäkerhet kring både det ena och det andra. Är min nya position på hojen klart sämre än tidigare? Ja, det är för tidigt att säga, men risken finns. Hur kommer det sig att jag är närmare mitt tryck från ifjol när jag kör racer, men långt ifrån på tempohojen? Vad krävs för att ändra på det? Att jag allmänt var seg, var dock mer rimligt utifrån att jag tränat så pass hårt på slutet.
Det blev lite mer intervalltid på tempohojen, utan att jag på något sätt blev gladare av det.
En kort paus och byte av cykel till racern, innan jag och Katten åkte till vår gemensamma träning med Vännäs CK. 10 km uppvärmning fram till starten för maxmilen och sedan lite intensitetsökningar innan vi körde igång.
Vi startade med ca 20-30 sekunders mellanrum och när alla övriga startat bar det av. Av någon underlig anledning var benen nu mycket piggare och jag kunde pressa mig mer än på tempohojen. Visst blev det rejält jobbigt, men jag hade bra tryck hela vägen. Det kändes också som att det gick fortare än vad det brukar. Nu ska vi dock ha med oss att vindarna var bättre än tidigare under dagen och vädret var fint.
Efter ca 7 km hade jag tagit mig förbi de andra 6 som startade före mig och trots en rejält hög puls blev det också en bra avslutning. I mål visar det sig att jag snittade 41,8 km/h, just under 14 minuter. Slog min bästa racertid från i fjol med tre sekunder, och klart snabbare än mina tidigare försök i år. Förvånande bra, och extra förvirrande då hur det kunde gå så dåligt med tempohojen.
Efter att alla var i mål rullade vi lugnt fram till vändet och sedan var det dags för en sista intervall på 5 km. Tuffare denna gång, men jag lyckades hålla samma snitteffekt som på maxmilen. 396 watt under 14 + 7 minuter är inte det bästa jag presterat, men inte så långt från mina bästa effektsiffror.
Bra besked för den allmänna formen och frustration kring tempocyklingen blev resultatet av dagen.
I övrigt körde alla bra och flera lyckades bra med att jaga sina egna rekord. Rent allmänt är också denna typ av träning rolig. Lugnt och socialt före och efter och sedan en stund då alla har chans att köra så hårt de vill. Passar alla oavsett målsättning och kapacitet.
Väl tillbaka hemma verkade vindarna vara hyfsade för att köra vår andra testbana - Västerås runt. Om jag tog ut tempohojen och gjorde en bra tid skulle jag bli lugn igen - resonerade jag. Sagt och gjort. Jag rullade 3 km till start och gav mig iväg med tempohojen. Jag tryckte vad jag kunde, med hoppet att vara nära 6.35 som är mitt rekord. Benen kändes sådär och känslan var att hastigheten inte riktigt var där den skulle. I mål tryckte jag av klockan och kunde konstatera att effekten var lägre än vad jag hoppats och tiden sämre än vad jag trott och hoppats innan start. Inga klargöranden eller lugnande besked här inte.
Ja, då var det bara att åka hem med en splittrad känsla. Min snabbaste tid ever på racer på Maxmilen och bedrövlig fart och effekt på tempohojen och det samma dag.
Det krävs helt klart mycket jobb framöver när det gäller tempocykling och position på hojen om det ska bli någon ordning. Samtidigt bar besked om grundkapaciteten.
Från idag och till på lördag är vi hos Kattens syster med familj. På söndag blir det en riktig långrunda på 240 km med klubben. Sedan får vi se hur vi går vidare för att hitta farten på tempohojen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar