Sängliggande för ett år sedan, men kanske har jag fortfarande mitt bästa jag framför mig!?

Denna vecka arbetar jag för allt bli allt mer stressad. På arbetet har det verkligen varit fullt upp, samtidigt har det varit en bra och givande vecka. Så en positiv känsla efter en veckas arbete.

Tittar vi på träningen är jag inne i ett block med stressad tröskel. Jag har utifrån det kört 3-1:or tisdag och onsdag. I går blev det träningsvila då vi på kvällen var med ledningsgruppen och firade en av kollegorna som fyllt år.

Idag har jag haft en bra arbetsdag och sedan stressade jag hem för att hinna med ett kortare träningspass innan det var dags för lite tacos med Katten och Melvin.

Jag hade bara tid med en timmes träning, så då tänkte jag att det fick bli lite mer intensitet på intervallerna. Med andra ord hade jag en hel del stress att se fram emot.

I tisdags körde jag 3-1:or en timme på lite drygt 340 watt/200 watt. I onsdags hade jag lite mindre tid och nöjde mig med 3-1:or i 40 minuter, men då höjde jag intensiteten till 365/202 watt.

Idag låg planen på att köra 6 hårdare minuter, 1 minut lugnt och sedan upprepa det 3 gånger. Därefter 2 lugnare minuter, 3 hårdare minuter och sedan samma sak en gång till. Skulle jag gå i land med det skulle det bli 30 jobbiga minuter.

Jag behöver alltid lite längre uppvärmning så det fick bli 25 minuter med några effektökningar innan jag körde igång med intervallerna.

Planen var att ligga över 370 watt på första sexan. Det kändes helt okej, och jag landade på 375 watt. Så en lugn minut (209 watt) där jag torkade ansiktet och drack lite vatten. Igång igen på en ny sexa och nu höjde jag målet och satsade på 375 watt. Även denna gång blev det lite högre, 379 watt. Sista två minuterna av sexan rullade jag för första gången för dagen in i pulszon 5 (90% av maxpuls).

En ny lugn minut med mer vatten och lite torkande av den rejäla svetten som typ rann av kroppen. Så igång med sista sexan. Jag höjde målet igen och tänkte att jag skulle ligga på minst 380 watt. Nu blev det helt klart jobbigare, men det var ändå inte nära att det inte skulle gå. Landade sexan på 384 watt.

För ett år sedan hade jag varit sängliggande i nästan två månader efter mitt trauma och efter några veckors träning klarade jag bara 150 watt/20 minuter. Ett år senare påverkas jag fortfarande av mina skador, men jag har kommit så mycket längre än vad som borde varit möjligt både när det gäller träning och livet.

Tjugo rejäla minuter var nu avklarade. Riktigt hårda, men inte riktigt max. Det räckte med två minuter på drygt 200 watt så var jag redo för en 3:a på 380 watt, en lugnare minut och sedan avslutade jag med en sista 3:a på 384 watt.

30 minuter går fort när man har roligt.... Ja, nu var jag helt klart trött och svetten sprutade. Men känslan var verkligen bättre än väntat. Hittills har denna träningsvecka gett positiva besked.

Lite svettig och ansträngd efter dagens intervaller

Det blev en snitteffekt för 30 minuter på 345 watt och NP på 359 watt (motsvarar insatsen om man kör på jämn effekt och inte intervaller).

För första tjugo minuterna blev det 361 watt i snitt och NP på 368 watt. Bra där.

Hur mycket mer jag klarat om jag maxat en tjuga och förberett mig som ett test? Svårt att säga. Trots att det kändes som det fanns lite kvar, brukar det bli klart jobbigare bara man höjer lite. Men 375-380 watt borde ha varit möjligt i alla fall. Det skulle då vara ett av mina bättre resultat på trainer. Utomhus har jag klarat 397 watt på en tjuga, men inne bara drygt 380 watt.

Totalt 12 minuter i pulszon 5 under 30 minuter och en snittpuls 86% på både tjugan och för hela intervalltiden på 30 minuter.

Med dagens träning känns det som att det kanske inte är omöjligt att jag ännu inte sett mitt bästa jag. Får jag fortsätta att nöta på finns hopp om att jag snart är lika stark som innan min traumatiska skada förra året. Då kanske det är dags för personbästa!? Höga mål och förhoppningar kan ju inte vara fel. Skoj med så positiva besked.