Spännande utmaning på söndag, maxmilen i går, och premiär i tisdags

Av en mängd olika anledningar har jag varit frånvarande på bloggen i nästan 2 månader. Många av er har hört av sig och undrat om något hänt. Jag kan nästan förstå det då jag kontinuerligt skrivit på bloggen ända sedan 2013. Men inget särskilt har hänt förutom att jag till stor del stängt ned mina sociala medier och fokuserat på att få till den övriga tillvaron så bra som möjligt.

Nu är jag dock tillbaka och vi får se om jag kan komma upp i samma motivation som tidigare. Ja, nu tänker jag framåt och släpper historien.

Denna vecka har vi då slutligen fått vettiga plusgrader här i norr och vi har då också haft vår träningspremiär på racer med klubben.

Vi börjar hårt med tre gemensamma träningar denna vecka. I tisdags inledde vi med 70 km cykling som kryddades med tröskelintervaller, några ännu hårdare intervaller och så en del fartlek.

Vi kör ett upplägg som gör att även med olika kapacitet hos cyklisterna har alla möjlighet att få kvalitativ träning samtidigt som vi kör tillsammans. Vädret var för första gången i år riktigt fint och det blev en trevlig kväll.

I går körde vi så maxmilen. Vi har en sträcka där vi varje år vid flera tillfällen kollar hur fort vi kan cykla ca 10 km. En del höjdmeter och igår dessutom rejäl vind.

Jag har precis plockat ut tempohojen, då vädret varit för dåligt och dessutom har jag svårt att få till riktigt bra tempoträning då följderna av mina skador jag fick i fjol fortfarande ställer till det.

Jag har också bytt sadel, så de fyra träningspass jag gjort innan gårdagens maxmil har alla genomförts på olika sadelhöjd och även övriga inställningar har ändrats fler gånger än det varit träningspass. I går kändes det dock hyfsat, även om det finns mer att fila på. Sedan skadan är jag tre cm kortare i överkroppen, och i fjol fick jag aldrig till sittställningen ordentligt, men nu har jag bestämt mig för att åter få till det bra.

Även igår var vi många som ville bli lite trötta på först en mil på max och sedan 5 km på max. Under fem mils cykling totalt, men ändå kvalitativt totalt sett.

För egen del blev det inga rekordtider, så det är en bit kvar till kapaciteten jag hade 2018 som var min bästa säsong hittills. Ca 350 watt innebar att jag behöver höja mig ca 15% för att ha samma effekt som på racern. Dit har jag aldrig nått (inte ens 2018), men jag hoppas i alla fall närma mig. En snittfart på drygt 44 km/h är okej i dålig vind och med en del höjdmeter, men jag hoppas att det ska bli bättre. En bit kvar för att jag ska mitt bästa jag, alltså.

Katten gjorde sin första maxmil på sin nya tempohoj. Hon gjorde det riktigt bra och tyckte tempo var toppen. Skoj!

Överlag var det bra och trevlig cykling från alla inblandade.

I morgon är det konfirmation för sonen, så då blir det trevligheter utan cykling.

På söndag är det dags för det tredje gemensamma passet med Vännäs CK denna vecka. Det blir en riktigt spännande utmaning. Vi ska cykla upp och ned för Pengsjölia. En ca 2 km lång klättring med 100 höjdmeter. Vi cyklar så många varv vi hinner på två timmar. Sedan är det lunchpaus. Därefter två timmar till följt av fikapaus. Så avslutar vi med två timmar till. Totalt alltså 6 timmars cykling upp och ned för Pengsjölia. Det blir intressant att se hur jobbigt det blir, hur många höjdmeter vi hinner och hur lång sträcka vi avverkar. Vad som är lämplig intensitet? Ja, det känns mycket osäkert då jag aldrig provat något liknande. Men jag får börja lite lugnare så jag inte spränger mig.

Jag har idag märkt ut startpunkt/vändning i botten av backen och vändningen i toppen av backen. Ska bli spännande det här.

Start och vändning. Sedan några hundra meter innan klättringen börjar

Vändning ca 100 meter efter toppen.