Brant är det också både på vägen och ned för stupen. Stupen undvek vi som tur var. Däremot fick vi prova på rejäla stigningar, där stigningen upp från Sa Calobra är den mest utmanande.
Dagens cykelrunda började dock några timmar tidigare med
lätt cykling till Sa Pobla.
Därefter blev det lite mer kuperat till Selva via
Campanet. I Selva började den första riktiga serpentinbacken upp till Coll de sa
Batalla på 576 meters höjd.
Backen är 7,5 km och lutar i snitt ca 5%. Nog vet
vi att cykling är populärt här på Mallorca men här tog det priset. Vid backens
början stannade vi kort för att uträtta våra behov. När vi sedan skulle cykla
iväg höll vi på att få ställa in resten av turen. Cyklist på cykist cyklade
förbi och det var inte att tänka på att åka i väg. Det var bara att snällt vänta på sin tur. Till
slut uppstod en liten lucka som gjorde att vi kunde påbörja vår cykling upp mot
toppen. I dag tryckte vi på lite bättre
än vad vi gjort tidigare i veckan. Att vi på vägen upp körde om ett 70-tal
cyklister, gjorde inte vägen upp tråkigare eller tyngre. Vi fick känna oss
riktigt starka. Väl uppe på toppen stannade vi på en mack och fyllde på vatten. Även där var det som syns på bilden rätt fullt med cyklister.
Därefter rullade vi en mil fram till stigningen mot Sa Calobra. För att cykla
dit måste Coll dels Reis bestigas på 682 meters höjd. Då vi vid start var långt
upp krävdes bara 2,5 kilometers klättring innan det bar utför.
Det var väldigt
brant utför, kraftiga serpentinsvängar, smal väg och fullt med bilar när vi skulle ned. Dessutom fick bror punktering. Detta
sammantaget gjorde att vägen ned till Sa Calobra tog mycket lång tid.
Väl i Sa Calobra köpte vi lunch – Pasta igen. Vi kan väl
säga som så att de varken satsat på mat eller miljön kring denna, utan på utsikt
och cykling.
Efter lunchen väntade 9,5 kilometers klättring på i snitt 7% från havsnivå upp till 682 meters höjd.
Ganska snart hörde vi svenska röster och vi tog sällskap med en kille från IKSU multisportgäng. Vi klättrade i ett bra men kontrollerat tempo. Efter 45 minuter hade vi nått toppen. På vägen upp körde vi om en mängd cyklister, men vi blev också omcyklade av några från Team Norrbotten som hade tävling uppför. Någon av dessa hade vi nog kunnat hänga på om även vi haft ”tävling”, medan några var riktigt snabba.
Vi rullade ned de 2,5 km till fiket vid uppfarten mot Sa
Calobra. Bror köpte cola och choklad, och jag tog fram lite våfflor som jag
haft med mig. Därefter fortsatte färden mot Lluc och vidare mot Polenca. Vi
hade ytterligare 300 meter att klättra innan vi nådde sista toppen för dagen,
Coll de Femenia på 515 meters höjd. Därefter väntade en lång utförsbacke och därefter
slättåkning de sista två milen. Tyvärr innehöll dessa mil mot- och kantvind så
även dessa mil tog på en del.
Sammantaget blev detta ett mer kvalitativt träningspass än
vad vi ägnat oss åt tidigare i veckan. En stor del av tiden hamnade jag på
pulszon 4 och när jag klev av cykeln var jag segare än tidigare dagar. Totalt
klättrade vi ungefär 2000 höjdmeter och cyklade närmare 12 mil. En riktigt trevlig
och bra runda. Det enda som inte var fullt så bra var vädret, vilket var
markant sämre än tidigare dagar. Inget regn, men kallt, blåsigt och sol bara
korta stunder. För första gången under resan åkte armvärmarna på. I morgon
väntar ännu sämre väder…..
För övrigt har vi nog världens sämsta internetuppkoppling.
Jag har nu hållit på sedan 18.30 för att ladda in bilderna till bloggen – det har
gått sådär. Den laddar upp ca en bild varje halvtimme. Jag hade tänkt förnöja med fler bilder, men
nu fem timmar senare ger jag upp. Ni får hålla tillgodo med dessa. Dessutom jäklas bloggen så bara på vissa bilder går det att bestämma storlek. Världsliga problem, men lite irriterande.
Föresten jag glömde en sak gällande IT-uppkoppling. Jag var på IT-mässa i London för drygt två månader sedan, där fungerade internatuppkopplingen ännu sämre. Där kunde man dessutom inte ens komma ut på 3G nätet. Så med andra ord är allt relativt såväl i internetvärlden, som cyklandet och övriga livet....
Vilka fantastiska bilder! Ni får verkligen se Mallorca :)
SvaraRaderaJag blir dock lite orolig att ni ska störta ner i något ravin!
Ja, vi får verkligen se många vackra vyer som en bonus till träningen. Det är så mycket lättare att motivera sig till många timmar på sadeln när omgivningen är så fantastistk. Och då menar jag inte bara bror...
RaderaVi ska göra vårt yttersta för att undvika ravinerna.
Haha, Svågern (Per), Boldrup och Blom samt Simon dök helt plötsligt upp i bild då jag läser lite sporadiska inlägg i den blogg. Team Norrbotten, det tillhör ju jag också, men vi var där lite senare i maj (gillar inte att slösa semester i regn och kyla, vi har ju familjerna med också)
SvaraRaderaVi har alltid tävling i varje stigning ju, det är ju själva grejjen med Mallis tycker jag. Har du nån bra tid på Soller, du kanske slår min på 13.58 tror jag det var (skylt till skylt).
Kul läsning annars, när är ni där 2104? Vi är 29/4 till 17/5, Palmanova är orten vi bor på
Vilket sammanträffande. En mycket trevlig grupp var det i alla fall, trots att du inte var med. Per har jag för övrigt träffat på vid många olika tävlingar.
RaderaJag har helt klart inte riktigt hajat Mallis, då vi brukar trycka på bra i backarna, men inte tävla. Självklart tittar jag på ett ungefär hur olika stigningar gick i förhållande till tidigare år och utgår då från snittfart och puls. Däremot har jag inga exakta tider då jag inte som ni hittar olika tydliga start och stopp. Helt klart något att fundera kring inför vår resa i vår.
För två år sedan bodde vi i Palmanova, i våras Alcudia och 2014 provar vi för första gången Playa de Palma.
Vilket lyx för er att vara borta nästan tre veckor. Vi brukar få in 10-12 dagar, men i vår har det kört ihop sig, så vi får nöja oss med en veckas cykling mellan 1-8 april. Dock en liten tröst att det också blir en vecka i januari på Gran Canaria.
Angående vädret. Det sämsta väder jag haft då det regnade varje dag var mellan den 5-19 maj, så tyvärr är det som alltid. Har man otur blir det skitväder.
Roligt att du uppskattar läsningen.