Äntligen - vätskebrist

Idag var det verkligen en fantastisk dag. Den allra första dagen i år som hade lite värme. Det var strålande sol, inte så blåsigt och värmen riktigt hyfsad.

Katten och Melvin med kompis åkte till mormor och morfar. Själv hade jag planerat för en lite längre cykelrunda. Det blev den 7 cykeldagen på de 9 sista dagarna. Dock har jag kört lugnt på alla pass utom delar av långpasset i lördags. Allt för att låta axelskadan läka på ett bra sätt.

Idag var planen att ligga på lite högre intensitet, men ändå med jämn fart och inget "ryckande" för axeln. Det skulle bli ca 120 km då jag skulle cykla Vännäs-Tvärålund-Vindeln-Skivsjö-Vännäs.

Riktigt fint väder, men ännu finns det lite is på älven.

Väl framme i Vindeln fick jag dock tänka om. Det visade sig att vägen från Vindeln mot Skivsjö var uppgrävd och numera en grusväg. Jag förstår inte riktigt vad som har hänt i år. Är det jättar som åker runt och spökar? Mest varenda väg är markant sämre och vissa vägar har varit omöjliga.

Hur som helst gäller det att snabbt tänka om, så jag bestämde mig för att åka via Hissjö till Umeå. Därefter från Umeå till Vännäs via Överboda. Totalt blev rundan 133 km.

Man skulle kunna tro att det är en öronsnäcka till servicteamet, men så är inte fallet.
Endast lite bra musik och därefter sportradion.

Det blev en riktigt trevlig runda. Tänk vad fint väder och möjligheten att "kasta" vinterdressen gör för humöret. I dag blev det cykelbyxor, arm- och benvärmare och en cykeltröja. Utanpå detta blev det premiär för min nya tunna, snygga Vännäs CK-väst.

För övrigt kom cykelkläder till föreningen förra veckan, så nu har jag kompletterat med 3 par byxor, 2 tröjor och en väst. Inte helt fel.

Jag försökte ligga på ungefär samma intensitet hela rundan vilket innebar 79% av maxpuls. Det blev hyfsad intensitet utan att det kändes särskilt jobbigt, i alla fall de första tio milen.

De sista tre milen blev lite jobbigare. Det berodde främst på att vätskan då var helt slut. Jag hade inte heller någon tillförsel av energi. Varför då denna tokighet?

Ja, jag tänkte prova hur det känns att köra på lite vatten som många gör på tävling. Själv brukar jag tro att jag inte fixar det och har oftast mest vatten. I dag hade jag 1,8 liter sportdryck och 2 bananer som skulle räcka i fyra timmar. Jag skulle säga att det gjorde det inte riktigt. Det räckte snarare i 3 timmar och inte fyra.

Det blir till att fortsätta med min teori om att jag behöver 0,6 liter vätska per timme och ska jag köra länge behövs det lite mer än två bananer som energitillskott.

Men trots denna lilla miss var det en bra runda. Där jag första fem milen låg på ca 34 km/h, de andra fem milen på ca 35 km/h medan jag sista timmen sänkte intensitet och fart utifrån ovanstående till ca 31 km/h.

Men med dessa förutsättningar, att jag körde själv och dessutom inte körde hårt är en snittfart på 33 km/h under fyra timmar enligt mig helt ok.

Väl hemma blev det till till att tillföra rejält med energi, och titta på lite slutspelsishockey.

Sonen var riktigt nöjd efter en dag hos mormor och morfar med kompis. Katten var trött i benen men riktigt tillfreds med sin löprunda som hade gått riktigt snabbt. Tova åkte på förmiddagen till korttids, och även hon har haft en bra dag.

För egen del känns det mycket bra. Jag säger äntligen. Äntligen bra väder och en kropp som var stark och kändes bra. Äntligen känns axeln så pass bra att det går att cykla nästan som vanligt. Äntligen fanns den där rätta känslan på cykeln - även här i Sverige. Nu hoppas vi det fortsätter så här.

Nu blir det till att ägna kvällen åt arbete för att förbereda det som ska ske under veckan.

I morgon blir det nog vilodag från träningen och mer fokus på arbetet.