Är det viktigt med träning?

I vanliga fall hade frustrationen varit extremt påtaglig när det gäller hur det fungerat med cyklingen den sista månaden. När så den "riktiga" verkligheten visar sitt ansikte och vad som är avgörande för tillvaron, så inser jag att cyklingen är en världslig sak.

Samtidigt vet jag att cykling får mig att må bra, att få sträva mot nya mål och hela tiden utvecklas. Allt det ger mig energi till allt annat, så visst är cykling och träning i allmänhet viktigt.

Nu har hela maj varit bedrövlig när det gäller träning, och därför är risken överhängande att jag inte kommer att ha en chans att nå de mål och de nivåer jag önskar när jag är på olika cykelarrangemang. Jag har inte helt gett upp, men nästan. Samtidigt vet jag att det kommer nya säsonger, även om det bär emot att redan nu börja tänka på 2015 års säsong.

Får alla i familjen må lite bättre framöver ska jag ändå göra ett försök att åter hamna på banan.

Denna vecka har varit extra extrem då Katten efter Blodomloppet i tisdags kväll blev dålig. Därefter var vi under natten på akuten innan hon skrevs in. Så var det helt plötsligt så att både Tova och Katten var på sjukhus.

I går eftermiddag mådde Katten bättre, och hon fick åter komma hem, väldigt skönt för oss alla. Även Tova mår allt bättre och nu börjar jag hoppas att hon under nästa vecka kanske får lämna sjukhuset!?

Träningen under månaden har som sagt varit extremt bristfällig. Senaste veckan har inte varit något undantag. Dessutom saknar jag ork och kraft att ta tag i träning på rätt sätt. Därför har jag de senaste veckorna åtminstone försökt vara med på våra gemensamma träningar. Då tvingas jag kämpa på och träningarna blir ganska så bra. Kör jag själv blir det inte mycket i nuläget.

Förra torsdagen körde jag MTB med Vännäs CK, sedan var jag på sjukhuset hela helgen. I tisdags blev det LVG och i går MTB, båda gångerna med Vännäs CK. Totalt har jag bara genomfört tre kortare träningar sedan förra torsdagen och med en total träningstid på 4 timmar och 40 minuter. Då förstår ni att det är tunt....

De tre senaste träningarna har varit roliga även om det finns lite övrigt att önska när det gäller formen.

Nu bär det av till sjukhuset med Tova igen, och därför fortsätter det att vara tunt med träning.
Tanken var att jag som tredje cykelarrangemang för säsongen skulle köra Alnötrampet på söndag. Det blir inget av med detta och därmed ligger jag i nuläget på noll arrangemang istället för tre.

På måndag har Vännäs CK en träningstävling, då jag hoppas kunna vara med. Hur det blir med nästa helgs cykeltävlingar i Stockholm är fortfarande mycket oklart och osäkert. Både utifrån familjens och mitt mående, praktiska frågor, såväl som bristande form. Blir det något får det bli en efteranmälan.

Nedan följer lite bilder från i tisdags. I går torsdag var jag så trött så jag aldrig fick fram kameran.

Jonas hade nya hjul för dagen. Riktigt snyggt. Perfekt också för dagens hårdkörning.