Positivt test och negativa besked

Så är det då snart dags för Vätternrundan. Häromdagen var vi 31 cyklister som skulle hjälpas åt runt sjön. Nu har det dock strömmat in negativa besked vilket känns mycket tråkigt.

Det är så många avhopp på grund av sjukdom och skador att jag inte ens har koll på hur många vi är nu. Jag tror att åtminstone 6 stycken försvunnit sista dagarna. Någon cyklist har också tillkommit, men det vore inte bra om vi blir färre.

Jag lider med alla som nu laddat för detta en längre tid och inte får prova sina krafter på lördag.

För egen del har det funnits många orosmoln den senaste månaden. Det senast är den förkylning jag haft i fyra dagar.

Idag kändes det bättre och jag bestämde mig för att prova att cykla lite efter ett antal dagars vila. Planen var att trampa väldigt lugnt och mjuka upp benen och sedan göra ett test på hur kroppen fungerar och väcka musklerna.

För övrigt är det storm här i dag, och skulle det vara samma väder på lördag, då är det inte muntert. I en kastvind höll jag till och med på att åka i diket.

När jag åkte ut uppmärksammade jag ganska snabbt att pulsen inte direkt steg så onormalt som den gjort varje träningspass sedan slutet av april. Möjligtvis med undantag av lördagens långcykling då det kändes hyfsat bra.

Då det kändes så pass bra bestämde jag mig för att prova kroppen upp för pengsjölia vilket är målgångsbacke för Vännästrampet. Planen var att trycka på en minut kring 500 watt och sedan lägga mig på över 400 watt så länge jag orkade eller i bästa fall 3 minuter. Som längst skulle då intervallen bli fyra minuter.

Jag trampade relativt lugnt in backen med 4-5 procents lutning och sedan tryckte jag upp till kring 500 watt. Det kändes förvånansvärt bra efter en minut när jag sänkte intensiteten till en bit över 400 watt. Det blev allt jobbigare, men det kändes ändå stabilt.

Målet var att klara minst tre minuter, men när dessa gått insåg jag att det kanske skulle gå att hålla en minut till.

Så såg jag framför mig att det började plana ut och jag bestämde mig för att orka fram till den punkten. Väl där sänkte jag intensiteten och kände mig riktigt nöjd. Det blev fyra minuter och 10 sekunder.

När jag tittade på wattsiffrorna visade de ett snitt på 497 watt första minuten och därefter ett snitt de följande tre minuterna på vardera 430 watt, 437 watt och sista minuten 421. Sedan blev det lite högre intensitet sista tio sekunder. Det totala snittet för 4 minuter och 10 sekunder hamnade på 446 watt.

Med detta är jag riktigt, riktigt nöjd. Framför allt med tanke på hur det sett ut på slutet.

Om nu kroppen reagerar bra på detta och det inte blir bakslag som det blivit tidigare och att den lilla träningsdosen på slutet inte ställer till det vad gäller uthålligheten ser det nu ganska lovande ut inför helgen.

Men framför allt var detta ett positivt besked inför eventuellt kommande tävlingar om denna trend skulle fortsätta. Det var inte heller helt fel för den mentala känslan kring cyklingen.

Nu satsar vi på att hålla oss friska och fräscha både jag och alla andra.