Världspremiär och lite bränn i benen

Någon gång i oktober började min tanke om att säsongen 2015 skulle bli full av tempokörning. Jag inhandlade en Canyon Speedmax, men sedan gick det i stå. Av en mängd orsaker blev det bara några få trainerpass på min tempohoj.

Sedan när det blev dags för utomhuscykling har jag varit krasslig och tränat väldigt lite. Det lilla jag tränat har varit med VR sub 8, och då är det inte läge med en tempohoj.

Jag har köpt in det mesta jag behöver. Jag har förutom själva cykeln, en tempohjälm och tempodräkt i klubbens färger. Jag har hjälpligt ställt in cykeln, men långsiktigt behövs en bikefit.

Jag har dock knappt suttit på cykeln. I dag var det faktiskt endast mitt tredje tempopass i livet och det andra då jag försökte trycka på. Det var också världspremiär med tempohjälm och tempodräkt. Dagen till ära var det dessutom varmt och skönt.

Det blev en lugn uppvärmning och sedan var tanken att köra ett 22 km test av form och sittställning. Jag cyklade från Vännäs mot Hössjö. Redan efter första backen stannade jag för göra mig klar. Det skulle bli hårdkörning till korsningen mot Hössjö/Gräsmyr och tillbaka. Jag startade alltså stillastående och hade ett vänd efter halva vägen. Det är relativt platt med endast 110 meters klättring.

Jag gick riktigt hårt, men inte absolut max. Om det var bra? Jag skulle säga att det var okej, men en lång bit till att ha några framskjutna placeringar på tävling. Dock tänker jag att i år är jag med, och nästa år hoppas jag på resultat. Jag vet inte heller hur många watt jag genererade då den wattmätare jag beställt och fick i går, visade sig vara fellevererad. De skickar nu rätt effektmätare, men den lär inte dyka upp förrän i mitten av nästa vecka.

Snittfarten för de 22 km blev 40,8 km/h. Av vad jag kan se från olika tävlingar som varit och hur kuperade de varit saknas det minst 3 km/h för att jag ska vara konkurrenskraftig. För att nå dit krävs mycket. Starkare ben, troligen bättre och aggressivare sittställning, mer träning just på tempohojen, erfarenhet och en förmåga att gå ut med rätt intensitet. Varken för hårt eller för lätt. Men som sagt, med träning och tävlingsträningar så hoppas jag lära mig detta. Sedan om styrkan i benen långsiktigt räcker till har jag ingen aning om. Preliminärt blir det ett tempolopp nästa helg i Gottne Veterancup. Då får jag ett första tydligare kvitto på hur långt efter jag ligger och vad som krävs för att utvecklas.

Efter ca 35 km cykling med tempohojen tog jag en liten paus och snackade lite med sonen och Katten. Sedan bytte jag om till passande kläder för att hoppa upp på racern.

Jag planerade att trampa Brännlandsrundan. Det är en drygt 45 km lång runda med lite stigningar, men inga tuffare backar. Totalt handlar det om ca 300 höjdmeter. Jag gick ut i medelhård intensitet, men ökade intensiteten redan efter ca 20 minuter. Det handlade inte om någon maxkörning, men ganska så hårt. Efter halva sträckan ökade jag ytterligare och benen kändes förvånansvärt starka.

Totalt sett blev det ett snitt på drygt 35 km/h och en effekt på 270 watt. De sista trettio minuterna var det 300 watt i snitt i medvinden. Där hade det kunnat bli högre om jag inte växlat ut vid flera tillfällen. Att ha ett kompactvevparti i medvind och lite utför, ja då är det svårt att hålla uppe wattsiffrorna.

Totalt sett var det ett positivt pass och tillsammans med tempoträningen blev det 80 km cykling varav det mesta med ganska hög eller hög intensitet. Det var viktigt att få till ett bra pass då jag inte kunnat träna alls sedan Vätternrundan. Söndagen åkte vi hem från Motala och sedan har jag haft helt fult med arbete och även kvällarna har varit fulla av aktiviteter som omöjliggjort cykling. Men nu var det dags, och jag hoppas då på mer träning inom kort.

I morgon är det midsommar. Vi ska då vara med bror och hans familj. Först på firande under dagen och senare middag hos bror. Det ska bli trevligt.