Tillbaka - med lite lågkadensfyror

Så var jag då åter inne på att följa den ordinarie träningsplaneringen. Jag körde hela träningspasset exakt som jag planerat och förkylningen ställde inte till det. Nu hoppas jag att den inte gör en magisk återkomst i morgon eller så.

Det var distanspass på schemat, och som oftast skedde även detta pass inomhus. En av anledningarna till att jag ofta håller mig inne är att jag inte gillar en massa minusgrader då mina luftrör inte pallar med. Det brukar då leda till träningsuppehåll. Nu var det inte kallt, men jag gillar inte heller blixthalka - och det var det. Sedan hade det varit magstarkt att trampa ute första passet efter så många dagar av förkylning.

I stället för utecykling blev det cykling på trainern och vinterstudion på tv:n. Jag fixade både storslalom ggr 2 och längdåkning ggr 2 innan det var dags att kliva av cykeln.

Jag hade då cyklat på ca 70% av maxpuls i 70 minuter. Sedan var det lågkadensfyror som gällde och direkt efter väntade MAF i 60 minuter innan jag tog en kort lugn avslutning. Visst blev benen lite trötta av 160 minuters trampande, men det kändes ändå förvånansvärt bra. Rosslet i halsen höll sig också borta.

Det var också positivt att pulsen inte drog i väg på lågkadensfyrorna. Det indikerar att kanske har kroppen bestämt sig för att vara frisk nu?

Hur som bytte jag mellan sittandes och ståendes varje minut under alla fyra intervallerna. Mellan intervallerna blev det lugn cykling i två minuter. Det blev en kadens på drygt 60, ca 350 watt och ett totalsnitt för fyrorna på 83% av maxpuls. Det var inte på något sätt en maxinsats, och det kändes bra även om benen blev lite trötta mot slutet av sista fyran.

Sedan var det alltså direkt på med nästan 70 minuters ytterligare cykling. Nöjd med passet var det sedan dags för att fira bror på sin födelsedag. Trevligt.