Gran Canaria - Kort blev långt, och lite silvertejp

Ännu en dag på mitt träningsläger. Hittills har allt gått enligt plan. Vi får se hur det ser ut de sista dagarna av träning.

Idag var planen att träffa norrbottenskillarna i rondellen innan slakmotan mot Soria. Det betydde att jag hade ca 25 minuters cykling att genomföra före vår träfftid 10.00. Det innebar att jag hade det lugnt på morgonen och kunde äta en rejäl frukost och dessutom arbeta en timme.

När jag skulle åka iväg blev det dock lite problem. Sedan ca 2 år tillbaka har jag problem med mitt vänstra öga när jag har linser. Det är nämligen så att linserna vid ett flertal tillfällen fallit ut ur ögat under cykling. Alltid vänster öga och oftast utan förvarning. Det är helt klart problematiskt när synen är sådär. Dock har jag aldrig också tappat den högra linsen. Då hade jag fått bockseras hem.

Nu har jag köpt dubbelt så dyra linser som ska vara tre ggr så bra mot dessa problem. De används för första gången på denna resa, och det fungerar sämre än någonsin. Idag var det dock rekord, då det först var problem vid insättning. Problem som sedan fortsatte i foajén och slutligen efter bara några minuters cykling.

I min iver att rädda linserna blev jag sen – så jag fick köra stenhårt till vår samlingsplats. Ändå blev jag tre minuter sen. Därefter väntade en hel dags cykling med bara en lins. Det gick dock helt okej.

Idag blev vi fyra på vår tur; Röding, Erik, Fredrik och jag. Andreas behövde förståeligt vila sina skadade arm och sina trasiga revben. Han skulle eventuellt möta upp på slutet för ett gemensamt fika.

Planen för dagen var att ta slakmotan och sedan stigningen upp till Soria. Därefter vidare via den smala och dåliga vägen till Tauropass. Sedan skulle klättringen fortsätta till Ayacata. Där skulle vi ta sikte på Santa Lucia och vidare ned till kusten vid El Doctoral. Slutligen skulle vi ta kustvägen tillbaka.

Vi började i lugn takt upp mot Soriastigningen. Vid botten av stigningen ville jag ta ett tekniskt stopp, men Fredrik och Röding valde att åka vidare. Fredrik sa att han skulle ta det mycket lugnt i stigningen.

Erik innan dagens första klättring.

Jag och Erik satte oss på cyklarna efter ett tekniskt stopp och lite foto. En dryg minut senare började vår klättring. Jag trodde att vi skulle ta det lite smooth uppför då alla sagt det skulle bli en lugn dag. 

Så blev det inte. Erik satte upp ett bra tempo. Allt eftersom skruvades det dessutom upp. Vi kom ikapp Röding, men Fredrik var fortfarande en bra bit före. Hans lugna klättring var helt klart allt annat än lugn. Han är dessutom mycket starkare nu än sista vi cyklade tillsammans.

Det visade sig nu att Erik hade tänkt trampa ikapp Fredrik även om det krävdes en riktigt rejäl insats. Jag sa då att jag skippar det och trampar på i samma tempo. Erik drog i väg och efter en stund såg jag att han hade gått ikapp. Jag hade hållit samma fart hela vägen och hade även jag hade närmat mig. Sedan gick det som det brukar. Jag kunde inte hålla mig, utan stötte ikapp. Det blev helt klart jobbigt. 

Många watt producerades under klättringen, och sammantaget var det väldigt långt ifrån en lugn klättring.

Kort paus efter klättringen upp till Soria

Uppe på toppen tog vi en paus innan vi trampade vidare mot Tauropass. Benen kändes i detta läge sådär, men ändå helt okej. Tempot var fortfarande hyfsat och det var först när vi svängde höger med riktning mot Ayacata det blev relativt lugnt.

Dagens gruppfoto

Vi nötte på för att nå ca 1250 höjd vilket skulle bli högsta punkten för dagen. Där finns ett avsnitt som är böljande som lämpar sig väl för att trycka på, vilket jag också gjorde. Det blev några intervaller på 400-500 watt och benen började kännas bättre.

Framme i Ayacata blev det ett kort stopp för lite vatten. Sedan vidare med riktning mot Santa Lucia. 

Vi rullade på i ett fantastiskt landskap. Efter denna utförslöpa som för övrigt enligt mig är öns bästa finns det ett längre avsnitt med böljande terräng som lämpar sig för att köra fort och trycka hårt i korta klättringar. Så gjorde jag och kroppen kändes bra. Rolig cykling.

Röding matar på

Efter att ha lekt rommen av sig blev det lugnare ned till kusten. Efter ett tag mötte vi Andreas som kommit för att möta oss och följa oss till fikat i Maspalomas/Meloneras. Det blev moderat cykling de 20 km som var kvar fram till fikat.

När vi nådde cafét satt vi ca en timme och hade det skönt. Grabbarna skulle sedan tillbaka till sitt hotell i Arqueneguin för att avsluta cyklingen för denna gång. Jag hade beställt silvertejp som de hade med sig från Sverige, då jag glömt ta med egen. JA, om man kör cykelkartong behövs det. Frågor på det?

Fika hägrar

Därför följde jag med de dryga 15 km åt väster. Det var endast Andreas som var intresserad av lite fart, så vi drog i väg. Väl framme väntade vi in de andra och tackade för denna gång. Jag följde med Andreas och Fredrik upp för silvertejpen. Vi snackade lite, sa hejdå och sedan rullade jag tillbaka.

Tillbaka till hotellet och snart mörkt

Jag såg på min cykeldator att det bara skulle behövas en omväg på ca 9 km för att få ihop 150 km i dag. Så fick det bli. Därefter tillbaka till hotellet.

Det blev därmed 15 mil, 2250 höjdmeter och 350 minuters cykling.

Benen kändes allt bättre under dagen, men nu på kvällen börjar de allt kännas lite trötta. Inte underligt kanske med ca 15 timmars cykling, 35 mil och 6000 höjdmeter på bara två dagar!?

Jag kommer dock att trampa vidare i morgon, om än kortare och under kortare tid. Sedan får vi se om det krävs välodag eller om jag kör på.

På kvällen har jag hunnit med middag, vilket smakade väldigt gott då det inte blev någon lunch. Sedan har jag arbetat två timmar. Nu ska jag förbereda för morgondagens cykling och sedan blir det sov så gott.