Nu ser vi framåt!

Här har det mest varit positiva inlägg om hur allt utvecklas positivt och hur jag blir starkare och starkare. Ja, i alla fall från försäsongens början från 1 oktober till 20 januari.

Därefter har det varit svårare att vara positiv då nästan inget av den inplanerade träningen gått enligt planerna. För mycket sjukdomar, för mycket arbete, för mycket annat som påverkar.

Jag är less på att vara negativ på bloggen, och har därför valt att inte skriva något alls på slutet. Nu startar jag dock om. Blir ju tråkigt att inte kunna skriva något.

Kroppen är inte på något sätt tillbaka och jag har fortfarande förkylningskänningar. Men nu ska jag alltså välja att vara positiv. Jag har cyklat under veckan. Träningsmängden har varit okej. Däremot har jag inte kunnat cykla på annat sätt än grundträning och distans. Det är ju förstås inte så träningen ska se ut när vi är inne i mars månad, men det är bättre än ingenting.

Går det försöker jag rulla på, sedan får vi se när det åter går att köra på ordentligt. Att styrkan och formen nu är tillbaka nere på nivåer alldeles i början av försäsongen är inte mycket att göra åt, och jag väljer nu att inte fokusera där och hoppas att det snart vänder uppåt.

Jag tänker nu vara positiv och det gäller ju att se allt i ett större perspektiv. Förhoppningsvis kan jag cykla många år än och jag hoppas kunna tävla i ett antal år framöver. Sedan är ju mina huvudmål i år SM och Nordiska mästerksapen i slutet av juli. För dessa tävlingar är det ingen större fara att jag får två dåliga månader under våren, förutsatt att det sedan börjar flyta på.

Så med andra ord, får jag ta formen som den är när tävlingssäsongen börjar i april. Det enda jag önskar är att kroppen då är okej och att jag ska våga och kunna trycka på. Det är ju ingen omöjlighet att jag är där om några veckor.

Om två veckor åker vi till Mallorca och självklart vore det trevligt om jag då kan cykla på som jag vill, så vi börjar med att ha det som mål.

Den här veckan har jag alltså helt okej med träningstid. I går kväll blev det också en av mina längre pass på en trainer, ever. Det gick lugnt förstås, men lite tar det på ändå när klockan visar 190 minuter innan du stiger av.

Nu ska vi med familjen till fjällen och bara sköta om varandra lördag till tisdag. Det ska bli mycket trevligt och skönt. För träningen är det ju knappast bra att åter missa ett flertal träningsdagar, när jag på slutet tränat allt för lite och med dålig kontinuitet, men jag väljer att tänka att det positiva klart överväger. Sedan får vi göra vårt yttersta för att slippa skador i backarna. Har varit lite väl mycket sådant på slutet bland de jag känner.

Ett kortare träningspass ska jag försöka hinna med i dag, och sedan blir det alltså vila några dagar. Kanske är kroppen piggare än någonsin när jag startar om till veckan!? Visst får man önska!?