Så här gick det

Ja, hur gick det då med kvällens försök till träning?

Jag kom faktiskt ut till garaget lite tidigare än planerat, och rullade igång 22.00. Hur länge jag skulle cykla och hur hårt var höljt i dunkel.

Att efter sjukdom och med en osäkerhet om något finns kvar som spökar i kroppen, ja då är det inte läge att ha några stora planer. Att fundera på kvalitetsträning är inte heller något som ligger i första rummet. Det handlar med om att komma igång och förhoppningsvis så snart det går komma in i de vanliga gängorna och snart köra "riktig" träning.

När jag startade kändes benen faktiskt hyfsat pigga och jag blev förvånad. Sedan tittade jag på wattmätaren och då insåg jag snabbt att hade de inte känts pigga då hade det varit en riktig katastrof.

Jag märkte snabbt att pulsen drog iväg om jag tryckte på bara lite. Jag bestämde mig därför för att lägga mig på ca 70% av maxpuls och rulla på där en stund innan jag bestämde mig för hur fortsättningen skulle se ut.

Det var i alla fall bra program på tv. Först sporten och sedan en väldigt bra och skrämmande dokumentär om hur man i vissa delstater har så stark självförsvarslag att du bara behöver känna dig lite hotad så får du skjuta för att döda. Här handlade det om hur en vit man på 47 år sköt rakt in i en bil med svarta ungdomar för att han inte gillade att de spelade hög musik.

När det gått drygt 30 minuter blev det lite långrandigt att nöta på i låg puls och låga watt. Jag bestämde mig för att se hur det skulle kännas med MAF-intensitet. Det innebär en puls på ca 141 slag.

Det fungerade faktiskt riktigt hyfsat och jag körde på så ett längre tag. För att förtydliga var pulsen på rätt ställe dock var wattalen ca 20% lägre än vad de brukar vara. Men det är som det är.

Det gick faktiskt riktigt hyfsat om jag bortsåg från att trycket i benen var låga, och att rumpan kändes av en hel del. Fick helt enkelt ställa mig upp då och då. Jag känner aldrig av rumpan när jag kör hårt eller när jag cyklar ute. Men inomhus med lågt tryck och längre cykling, ja då blir det känsligt.

Dokumentären var lång och jag bestämde mig för att se klart på den innan jag avslutade. Vips hade jag cyklat två timmar och då tänkte jag att det vore lämpligt att cykla tills jag förbrukat 2000 kalorier. Kan man inte köra hårt, kan man köra länge.

Som en sködpadda idag. Långsamt och länge

Nu hade Agenda börjat och när jag var på väg att avsluta cyklingen började ett inslag om den galne Trump, så jag fastnade igen.

Så till slut steg jag av cykeln. Faktiskt ganska nöjd över att kroppen inte protesterat nämnvärt. Det är klart att benen inte var starka och att pulsen var för hög i relation till insatsen, men jag kunde cykla ett längre tag utan att mattas och förhoppningsvis kan träningen nu komma igång på riktigt. Nu hoppas jag kroppen svarar bra på detta.

Det blev i alla fall 161 minuter och när jag duschat var klockan nästan 01.00. Lite müsli och bär sedan var jag som ny.

Ja, sedan hade jag ju lovat er att berätta hur det gick med träningen. Ni var ju många som önskat lycka till, och då har jag ju lite att leva upp till. Hoppas ni är hyfsat nöjda.

Nu när jag skrivit klart är det läge att hoppa i säng. Upp tidigt för ytterligare en spännande dag på jobbet. Vi hörs.