Tre bergsintervaller och ännu mer hårdkörning

Igår var det tisdagsträning med Vännäs CK. Vädret var toppen och för dagen blev vi 9 hugade cyklister. Åtta från klubben och David Lif från Dinvelo CK som var uppe här i norr och hälsade på föräldrarna.

Vi brukar köra intervaller på tisdagar och igår ville Christoffer köra dessa i backar. Vi bestämde oss därför för Rödtjärnsberget som är drygt 1 km med 6,5% lutning, sedan skulle vi ta Hössjöberget som är ca 3 km med 4% lutning och slutligen Pengsjölia som är ca 2 km och ca 5% lutning.

Vi bestämde oss också för fri fart i den korta stigningen upp till kyrkan i Vännäsby.

Vi rullade lugnt i väg och ganska snart var vi framme vid kyrkbacken. Jag hade bestämt mig för att trycka på bra, men inte max och det blev ca 480 watt i 100 sekunder.

Vi rullade lugnt vidare via Brån och Strand. Solen sken och det var riktigt gemytligt. Efter ca 10 km var vi framme vid Rödtjärnsberget och nu var det många som positionerade sig, så det skulle alltså bli race till toppen.

Det gick hyfsat balanserat i början innan Helmersson satte upp ett rasande tempo. Han var verkligen stark. Jag tog hjul och allt eftersom släppte övriga. Med några hundra meter kvar till toppen växlade jag upp, ställde mig upp och spurtade. Jag fick en lucka och uppe på toppen sänkte jag intensiteten. Då kom jag ihåg vad Helmersson brukar säga. "Det är fram till krönet som gäller". Jag väntade då in Helmersson. Gick i rygg kanske 50 meter och spurtade sedan igen sista biten.

Backen kändes ganska så bra, men jag kände att nu när det var skarpt läge var sadeln för hög, så jag sänkte den 5 mm. Det kändes sedan bättre resten av rundan.

Denna gång blev det 450 watt sista 3 minuterna upp till krönet och 350 watt de 45 sekunderna före det gick på rejält.

Vi väntade in alla och rullade sedan utför. Sedan är det slätta fram till korsningen mot Hössjö. När vi var framme och svängde höger blev vi rejält överraskade. Vägen hade förvandlats till grus- och stenväg. Muntert.

Vi dividerade vilken väg vi skulle ta då vi befann oss i en fyrvägskorsning. Vi bestämde till slut oss för att cykla samma väg tillbaka, förutom att vi skulle lägga in Överbodaklättringen som bonus.

Sagt och gjort. Vi vände tillbaka och snart var det dags för Rödtjärnsberget igen, men från andra hållet. Detta håll är lite kortare och brantare.

Denna gång tog Christoffer spets och han höll en bra bit in backen och sedan försökte Helmersson göra ett ryck som jag kontrade på och höll hela vägen upp. Denna väg är klättringen 1100 meter och i snitt ca 7%. 2,5 minuter på ca 450 watt och sedan sista 30 sekunderna på i snitt drygt 600 watt. Jag gillar verkligen inte klättringen från detta håll, då den inte passar mig. Så det var förvånansvärt bra.

Vi väntade åter in alla och rullade ut för backen i bra fart. Bitvis över 70 km/h. Väl nere väntade vi åter på varandra. Nu var det nämligen bara några hundra meter så var det dags för Överbodaklättringen.

Denna klättring har vi inte kört tidigare och den har inte ett tydligt slut. Därav var vi alla lite osäkra hur vi skulle cykla. Det blev därmed en mycket lugnare start än de andra klättringarna. Efter ett tag drog jag upp tempot och fick sedan en kontring på mig. När det planade ut blev det riktigt lugnt. Jag var osäker på hur långt det var kvar. Men så kom Christoffer i ett huj och fick 10 meter. Jag insåg nu att det inte var långt kvar och att jag dessutom både hade ett avstånd och kedjan på lilla klingan vilket inte var bra då det inte var så brant.

Jag matade på rejält och var precis i kapp där jag förstod att det var målgång. Jag tänkte ta inner, men i och med att vägen svängde höger, tänkte jag att det inte var värt att chansa. Skulle Christoffer ta en skarp inner skulle vi snart båda vara i diket. Jag bromsade istället ned. Christoffer har verkligen ett bra första klipp, så är man inte med blir det till att jaga.

Totalt blev det en bit över tre minuter på i snitt 423 watt. De sista dryga 20 sekunderna när jag jagade Christoffer blev det drygt 800 watt. Hade blivit klart mer om jag inte växlat ur då jag inte han få upp kedjan på stora klingan.

Efter denna klättring valde några att åka hem.

Vi blev sex stycken som rullade vidare tillbaka mot Vännäsby. I Brån brukar vi alltid ha en spurt där det gäller att vara först. I dag hade jag dock bestämt mig för ett uppdrag åt de andra. För att bli lite trött tänkte jag det skulle bli modell längre. Med två kilometer kvar ökade jag till 300 watt. Med 1,5 km kvar till linjen höjde jag till 375 watt. En km kvar höjde jag till 410 watt och ca 44 km/h. Sista 300 meterna höjde jag till 530 watt och ca 48 km/h. Men spurten uteblev. Alla låg på hjul fram till mållinjen. David Lif förklarade att han inte visste vart mållinjen var, vilket var rimligt då han inte brukar köra med oss, och övriga vet jag inte riktigt.

Väl inne i Vännäsby lämnade även Tjäder gruppen, så nu var vi fem. Vi hade en kort stigning med spurt kvar vid kyrkan i Vännäsby. Där brukar jag försöka maxa hela backen, men i dag tänkte jag ta det lugnare och bara spurta. Av den anledningen blev det en lägre snittwatt på 560 under de 40 sekunder backen tog (körde på 34 häromdagen). Spurten på slutet tryckte jag inte max, då jag snabbt var först, utan det blev bara kring 900 watt.

Så var vi klara och rullade tillbaka.

Det blev ett bra och givande pass med många fina intervaller. Alla har verkligen gått framåt i föreningen så det blev till att bita i rejält. Det blev som bäst en normaliserad tjuga på 349 watt trots lugnare cykling emellan och för den dryga timmen i mitten med lugnt blandad med hårdkörning en normaliserad watt på drygt 300 watt.

Detta var helt klart ett bra pass och nu hoppas jag det hjälper mig att ha en stark och fräsch kropp till helgens Sverigecuptävlingar i Gottne.

Vi åker redan i morgon i väg med husvagnen och jag har redan packat kameran. Det är anledningen till att detta inlägg helt saknar bilder. Sorry för det.

Idag har det inte blivit någon träning utan bara arbete och sedan packning inför avfärd.