Snörunda, älgar och en ishockeytränarkarriär

Idag var det åter dags för lite utecykling. Men först en hel del annat som skulle fixas. Jag kom dock iväg halv tre.

Jag fortsatte ingången i träningen som jag nu hållit ett bra tag. Mycket mängd och ganska så lugnt.

I samband med att jag vände tog jag ett kort stopp och såg till att ta en bild. Detta är helt klart det närmste jag kommer älgjakt.

Idag var planen att efter avslutad utecykling fortsätta cyklingen på trainern. Då skulle jag samtidigt se TV-pucken. Ångermanland mot Örebro. I vanliga fall hade nog inte den matchen varit så viktigt och jag hade om jag ett den hejat på Ångermanland. Denna gång var det annorlunda. Min kompis Erik Westerlund är tränare för Örebro och det var match om en semifinalplats.

Själv inledde jag min tränarkarriär inom ishockeyn redan 1991 och några år senare började Eriks tränarkarriär när han kom in som assisterande tränare i mitt lag. Jag kände honom sedan jag tränat honom i fotboll och visste att det skulle bli bra.

Vi hade flera fina år tillsammans och sedan han flyttat söderut har han fortsatt sin karriär. Roligt att det går bra och att han håller i.

Själv hade jag för många år sedan en plan om att satsa på en karriär som ishockeytränare. Jag tränade i min strävan såväl juniorlag, A-lag som länslag.  Redan 1997 hade jag ansvar för Västerbottens TV-pucklag och året innan ansvarade jag för länslaget som var ett år äldre än TV-pucken, då kallat MC-Donalds cup. De i TV-pucklaget som fick de största karriärerna var Erik Andersson och Erik Forsell vilka fortfarande spelar på elitnivå. Drömmen levde i 7-8 år innan jag fick andra drömmar som tog över.

Med 15 km kvar hem insåg jag att jag fick ställa om intensiteten för rundan om jag skulle hinna. Därför blev det ganska så bra tryck på slutet och precis när jag ställde in cykeln i garaget startade matchen jag skulle se.

Jag satte mig på trainern för att se hela matchen. Tyvärr blev det förlust med 1-3, men detta var ändå en av de större framgångarna för Örebro på många år. Det var hur som helst spännande och på slutet var det mycket nära kvittering. I stället blev det med några sekunder kvar mål i öppen bur. Det var i alla fall roligt att se, även om jag verkligen unnat Erik och hans lag en seger.

Efter 107 minuter på utecykeln och sedan 73 minuter på trainern var träningen för dagen över. Totalt blev det alltså tre bra cykeltimmar.

Jag har nu rullat fyra dagar i rad och totalt 9 timmar och 40 minuter. I morgon blir det nog vila, eller möjligen ett återhämtningspass på trainern. Sedan är planen att på söndag tillsammans med Vännäs CK få till en långrunda utomhus.