Sverigecupen i Västerås - Bästa tempot för säsongen!

Då detta har utvecklats till en blogg om utebliven träning och krasslig kropp har jag valt att hoppa över inlägg under några dagar. Tråkigt att skriva om osäkert mående i allt för hög grad.

Som jag tidigare berättat tränade jag i måndags, men kände att kroppen var på nedgång igen och sedan har sonen legat hela veckan fram till fredag då han var bättre.

Jag vill inte gärna hoppa över de lopp jag planerat i cupen och hoppades att mycket vila och sömn skulle göra susen. Jag har därför hela veckan gått i säng väldigt tidigt. Många timmar tidigare än vad jag brukar. 

Jag har också hoppat över all rolig cykling. Bland annat hade vi ett samarrangemang i torsdags med Vännäs CK, Gimonäs CK, Sävar CK och Obbola CK. Väldigt många på plats och vad jag förstår riktigt trevligt. Jag stannade hemma och vilade.

Jag packade bilen på torsdag kväll och hoppades att när jag vaknade i går skulle känna att kroppen var bättre. Den var långt i från bra, men helt klart fanns det ett litet hopp. Därför blev det bilresa ned till Västerås.

När jag kommer till banor jag aldrig kört brukar jag prövköra dessa dagen före tävling, men i går valde jag i stället att fortsätta att kurera mig. Jag gick därför in på hotellrummet när jag kom fram. Jag gick sedan inte ut och somnade väldigt tidigt. I morse när jag vaknade kändes det ännu lite bättre, även om det inte kändes perfekt. Jag bestämde mig dock för lopp.

Som vanligt kompromissar jag inte med förberedelserna vilka sträcker sig under ca 4 timmar före loppet. När det så var dags för start hade jag gjort allt vad jag kunnat.

Jag visste att banan var platt och i dag var det bara drygt 20 km, i jämförelse med 30 km som det brukar vara.

Just innan start träffar jag Johan L, som har en trevlig blogg (swyzak.wordpress.com). För dagen är han funktionär, men i morgon kör han race. Trevligt litet snack. 

Förra helgen var jag under sekunden från pallen och bara 5 sek från andra plats. Samtidigt visste jag att jag då inte mentalt klarat att pressa kroppen fullt ut. Utifrån det bestämde jag mig för att bli riktigt trött i dag och helt enkelt skärpa till mig.

Jag matade därför i väg riktigt hårt i kantvind emot. Jag försökte hålla den effekt jag hoppas kunna hålla när jag är i riktig toppform. Pulsen stack snabbt upp rejält högre än tidigare tävlingar, och effekten var samtidigt bra.

Men redan efter ca 7 km insåg jag att detta inte skulle hålla hela vägen och effekten sjönk en del.

Framme vid vändningen efter drygt 10 km släppte jag av väl tidigt, och det blev ingen optimal vändning. Det berodde både på att jag inte är så bra på detta och att jag nog också var väl trött.

Nu väntade ca 3 km med lite vind emot och sedan kant med sista 7 km in till mål.

Stefan Schutzer från Skoghall som varit just efter mig vid varje lopp hittills startade en minut efter och jag inser när jag möter honom att jag fram till vändningen varit snabb.

Niclas Näslund från Cykloteket Racing Team som nästan alltid vinner när han kommer till start startade 4 minuter efter mig. När vi möter varandra inser jag att jag varit riktigt snabb ut.

Allt eftersom inser jag dock att jag inte riktigt har kraften för att hålla upp effekten, så trycket går ner lite. Så med sämre krafter och dessutom medvind där det är svårt att hålla trycket förstod jag att det skulle bli svårt att hålla undan. Då gick det ändå över 50 i snitt ca 7 km. 

Pulsen är högre än tidigare och jag är rejält mycket tröttare, effekten går ned, men ändå ger jag mig inte och håller farten hyfsat.

Avslutningen är hyfsad och när jag når mållinjen har jag gjort vad jag kunnat. Jag känner direkt att något mer fanns inte i dag.

I dag var nästan alla riktigt starka med och på förhand insåg jag att det skulle bli nog tufft att vara topp fem, men självklart hoppades jag på pallen.

Jag förstår allt eftersom cyklisterna skär mållinjen att det borde kunna räcka ganska långt i dag. 

Nicklas Näslund vinner som ofta förr. Jag är dock bara 13 sekunder efter, vilket jag är mycket nöjd med. Nu passar förstås banan mig perfekt, men ändå. Marcus Juneholt från Östra Aros blir trea. 

När jag tittar på resultaten och tiderna både i min klass och i jämförelse med andra klasser konstaterar jag att det är mitt bästa lopp för säsongen. Sedan tappade jag ca 20 watt på andra delen, och det hoppas jag klara bättre längre fram på säsongen. 

Ja, hur som helst är jag riktigt nöjd och säsongen har verkligen börjat bra resultatmässigt. 

Innan prisutdelningen blev jag intervjuad av Katja (cykelkatten.se) som för dagen var speaker. Skoj. Bra blogg har hon också.

I morgon är det så sista loppet på ett tag i cupen. Ett linjelopp som nog inte passar mig lika bra som det förra linjeloppet och som dagens tempolopp. Det känns som att det är lite för smalt och tekniskt för att jag ska lyckas bra. Men jag hoppas först och främst att dagens lopp inte gör att jag mår sämre i morgon. Sedan är målet att hålla mig på benen och köra mig trött. Så får vi se hur långt det räcker.

Igår mådde sonen bättre och det blev den första riktigt fina dagen i norr. Det ledde fram till att sonen och Katten tog en cykeltur. Exakt på dagen ett år efter sonens första cykeltur med sin då nya racer. Skoj att hela familjen är ute och cyklar.

När jag kommer hem från Västerås väntar åter snö i norr, så jag undrar verkligen när jag ska få lufta min racer för första gången inom kommunens gränser?