I vanliga fall går jag sällan i säng före midnatt, men nu var klockan bara ca 20.00, när jag masade mig till sängen. När jag inte mår bra är det svårt att somna och jag sover sämre, men trots det blev det extra många timmars sömn. Nästan 10 timmar, mot i vanliga fall ca 7 timmar.
I morse mådde jag faktiskt lite bättre och tog mig i väg till arbetet utan allt för stor kraft. Sonen hade fortsatt mycket ont i halsen och var utslagen.
I kväll har även Katten börjat känna av sjukdom.
Jag kände mig alltså lite bättre även på kvällen och bestämde mig för att rulla väldigt lugnt i en timme. Kroppen kändes ganska så svag, men att cykla lugnt gick okej.
Jag hoppas fortfarande på att kunna tävla i helgen, även om det är mycket osäkert.
I morgon torsdag arrangerar vi den första gemensamma höghastighetsträningen av fyra tillsammans med tre andra klubbar i området. Det brukar vara riktigt fina tillfällen att köra ut köra ur kroppen och få en formhöjare. Det är också trevliga cykelkvällar.
Nu får jag dock inse att det blir DNS i morgon. Kroppen är inte redo för hårdkörning och ska det finnas någon chans till start i helgen är det bara att bita i det sura äpplet och hoppa detta.
Det blev som ni förstår ingen träning i går heller, utan den fick strykas från programmet och även kvällens intervaller.
Frustrerad? Jo, lite.
Lite tråkigt också med en massa sjukdomsskriverier på bloggen. Ska därför försöka få till lite positivare inlägg närmsta tiden, även om sjukstugan här hemma fortsätter. Om jag lyckas med det? Ja, vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar