Stockholm 4-dagars, Kringeltempot - Fin känsla

Sen start på den första deltävlingen i Stockholms 4-dagars och ett boende som låg nära innebar att jag kunde ta det lugnt i morse.

Jag gick också i säng tidigt igår, så när jag steg upp för frukost vid 08.30 hade jag fått många timmars sömn. Det var något som verkligen behövdes då det blivit tunt med den varan på slutet.

Det blev en lugn och bra frukost innan jag gick upp på rummet, tog det lugnt ett tag och sedan rullade jag lugnt på trainern i ca 30 minuter.

Därefter väntade förberedelser och packning av alla grejer då jag har ett nytt boende från i dag till i övermorgon.

Min start var först 13.53 vilket berodde på att det var deltagarrekord i nästan alla klasser. I vår klass var vi ovanligt många och väldigt många starka cyklister på start.

Jag var på plats ca 90 minuter före start och det blev en del trevliga snack, fixande och uppvärmning.

Sedan var det dags för den bana jag i går provkörde. Banan var riktigt rolig då den gick mest upp och ned och många stigningar var åkbackar. Samtidigt visste jag att banprofilen och de många svängarna inte var optimala för mig för ett bra resultat.

Vid den sista uppvärmningen innan start kändes kroppen bättre än vid alla tidigare tempolopp i år, så jag började ändå få upp lite hopp.

När jag rullade i väg kände jag snabbt att kroppen till största del ville vara med idag.

Banan var intressant där det hela tiden gällde att trycka uppför, hålla trycket över krönen och sedan snabbt få fart utför. Känslan var bra, även om det var svårt att veta hur långt det skulle räcka på denna typ av banprofil.

I dag var det bara 17 km mot vanliga ca 30 km, så det var till att ligga i.

Efter vändningen blev det medvind och då gick det bitvis så fort att jag växlade ur på min 53:a fram. De flesta har 54 eller 55, så här förlorade jag nog lite tid. Det var inte ens värt att trampa ett tag när det gick en bra bit över 60 km/h. Detta hände också i slutet och vid ett tillfälle till. Totalt var det 40 sekunder under loppet jag inte trampade, då min utväxling inte kunde öka tempot.

När det sedan åter började gå uppför orkade jag hålla trycket även om pulsen steg. Så närmade sig målet, och jag trodde faktiskt det var lite längre, och spurtade lite sent.

När jag gick i mål var jag nöjd och kände att jag gjort vad jag kunnat. Effekttalen var också bra. Sedan är det ju inte mycket att göra åt banprofilen.

Efter loppet träffade jag Nicklas Näslund, Cykoteket Racing Team och Marcus Juneholt, Östra Aros. De kändes lite väl långt före mig. Å andra sidan hade jag inte full koll på min egen tid.

Så kom Jonas Thorén från Jönköpings CK förbi och berättade att han var mycket nöjd med sitt lopp och hade presterat bättre än tidigare. Skoj! Samtidigt sa han att speakern sagt att jag låg trea. Hoppet steg en aning.

Jonas sa också att hans sambo/fru hade fotat alla cyklister och att jag visst fastnat på en bild. Spännande att se om/när jag får ett ex.

Så kom resultatlistan upp och jag blev trea. 19 sekunder från segern och 6 sekunder från andra plats. Riktigt nöjd med detta! Så både känslan och resultatet var bra idag. Helt klart bästa tempoloppet för säsongen om vi väger in banprofil mm.

För att verkligen se att det är klurigt för mig när det går uppför så var jag allt annat än snabb i den första och tuffaste klättringen på 4,2%. Trots att den bara var 500 meter lång tappade jag mycket tid. De flesta var snabbare än mig här och Nicklas Näslund som vann loppet var 11 sekunder snabbare på dessa 500 meter. På de resterande 15,5 km var han alltså bara 8 sekunder snabbare.

Kul att se att jag inte är så långt efter de som kör elit, och då på denna typ av bana. Visst är det en hel minut till pallen, men jag hade faktiskt slagit de flesta elitcyklister vilket är över förväntan.

Det blev alltså en bra start på Stockholm 4-dagars och nu får vi se hur det utvecklar sig de kommande tre tävlingsdagarna.

I Sverigecupens tempocup var detta fjärde deltävlingen och jag har nu placeringarna 2, 4, 2 och 3. Det innebar att jag nu är i totalledning, men det är tre cyklister som skuggar onödigt nära. Två lopp kvarstår och nästa tempocuplopp är inte förrän i slutet av augusti, så det blir till att försöka konservera formen.

Efter prisutdelning och lite samtal med olika cyklister åkte jag vidare med bilen till Nynäshamn. Här ska jag nu bo i två dagar.

Efter incheckning har jag rullat ur benen på trainern och ätit lite middag på rummet som jag handlade på Willys.

I morgon bitti är det dags för Falkenloppet. Vi ska köra 7 varv på en 10 km lång bana. Det är ganska så smalt och svängigt, men inte särskilt kuperat. I fjol kändes det lite farligt med alla mötande bilar. Vi får se om jag känner mig lugnare och tryggare i morgon. Hur som helst är vi 70 cyklister i min klass, så det lär inte bli helt lätt att placera sig bra. Särskilt då det blir svårt att komma loss och vid en spurt blir det trångt. Ja, det blir som idag. Vi kör det som går och ser hur bra det kan bli.