Efter gårdagens klantighet då jag skadade knäet var frågan hur allvarligt det var.
Ja, än så länge är det osäkert. Knäet är uppsvullet nedanför knäskålen och det känns underligt när jag går. Samtidigt gör det inte ont när jag är stilla. Svullnaden är heller inte så stor.Idag skulle det bli långrunda utomhus på +3 timmar. När jag vaknade i morse insåg jag dock att den planen fick jag stryka. Knäet är inte tillräckligt bra för att chansa på att cykla ute i kyla, is och regn och dessutom under många timmar.
Jag valde därför att ta en lugn förmiddag med lite mys med familjen istället. På med Voltaren på knäet och beordrad vila.
Lite nervöst är det alltid med knän, då vi vet att de är bland det mest problematiska områdena på kroppen om vi skadar oss. Har du otur kan träning för lång tid ställas in. Lite orolig, men fortfarande tror jag nog att det är en mer kortvarig skada.
Idag är det också fars dag och jag har två pappor jag ville besöka. I det sammanhanget känns också min skada på knäet en ickefråga.
Pappa har haft problem med ryggen väldigt länge och till slut blev det så dåligt att operation var vägen vidare. I slutet av september opererades han, och först verkade allt gått bra. Men sedan blev det många komplikationer och han har nu varit på sjukhus fram till idag. Fruktansvärt tufft och med väldigt kraftiga smärtor. Pappa kämpar, men jag förstår det är tufft att orka vara positiv och kämpa på.
Idag när jag var på besök var han dock lite piggare vilket var roligt. Det var bara han och jag i 1,5 timmar och sedan kom hans fru och min ena syster med familj. Då blev det tårta och kaffe.
Jag hoppas verkligen att pappa snart får må bättre och att han med tiden får komma hem.
Från pappa Lennart åkte jag direkt till mor och pappa Kent. Där var också mina bröders familjer.
Sedan hem igen och middag.
Kanske känns det lite bättre i knäet här på kvällen, men jag är fortfarande lite osäker. Vi får se hur det utvecklar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar