Igår svarade kroppen över förväntan och det blev en andra plats på tempot.
Idag på linjeloppet blev jag påmind om det allra mest negativa med cykling vilket är krascher och skador.
Min känsla är nu inte alls bra och det känns riktigt tråkigt för de drabbade. Då är inte tävlingen viktig längre.
Jag nöjer mig därför att säga att ryggen var okej idag, benen kändes allt bättre under loppet, medan cykeln rasslade rejält och växlarna hoppade mest hela tiden. Styrkan var bättre än det taktiska.
Jag försökte en del, men var lite väl passiv. I slutändan blev det spurt. Jag har så stor respekt för trängseln vid dessa tillfällen, så jag rullade kontrollerat samtidigt som de framför mig maxade.
Jag hann se att det var på väg att gå illa, och så smällde det just före mållinjen. Det såg inte alls trevligt ut och efteråt konstaterades att det var rejäla skador. Två cyklister blev liggande och ambulans kom och vi fick hålla oss undan. En av de som kraschade var min cykelvän Patrik Boström. Den andre vet jag inte vem den var.
Eftersom vi fick hålla oss undan och sedan inte fått någon info, vet jag fortfarande inte hur det gått. Jag har kört husbilen hela dagen med en olustkänsla och en stor omtanke för de som skadats och deras familjer. Jag hoppas verkligen att det efter förutsättningarna gått bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar