Rapport från en sjuksäng på GC - Inställda operationer och en semla

Här på ön fortsätter jag min kamp för att komma tillbaka från en riktigt allvarlig skada. Det kommer förstås ta många månader, men om jag klarar att hålla fokus och hålla målbilden kanske det går lite fortare. Jag tränar andningen i den apparat som ska göras, genomför sjukgymnastiken med personalen här och försöker utöver det köra egna övningar så mycket som jag orkar i det skick jag är.

Sedan ska vi ju alla veta att det inte är det lättaste att alltid vara på tå när kroppen smärtar och det mesta är svårt.

För min del ligger i det korta perspektivet de största utmaningarna på högra lungan och axeln/armen i fokus.

Högerarmen sitter idag inte fast i något ben med kroppen utan hålls kvar endast av muskler och senor.  Inta bra förstås. En så kallad flytande axel behöver opereras. Exakt vad som görs har jag inte koll på.

Men däremot behöver lungorna fungera perfekt för att operation ska kunna genomföras annars finns stora risker vid sövning. Då är problemet att min högra lunga fortfarande inte är i toppform. Dock är den förstås mycket bättre än då jag från början inte klarade mig utan syrgas.

När jag för några dagar sedan fick veta att axeln skulle opereras fick jag samtidigt veta att operationen inte kan ske nu. Trots det fick jag samma kväll veta att jag inte fick dricka eller äta då det skulle bli operation dagen efter. Jag frågade om det verkligen stämde, och så var det.

På morgonen genomfördes operationsdusch, jag fick särskilda mediciner mm och allt förbereddes för operation. När så läkaren kom 15 timmar efter jag fått sluta äta och dricka meddelade läkaren att det aldrig varit aktuellt med operation, precis som de sagt dagen innan. Kommunikationsmiss alltså.

Så fick jag börja äta och dricka igen under ca 9 timmar innan samma sak hände igen. Återigen samma förberedelser för att i dag vid 13 återigen få veta att någon operation var det inte tal om.

Visst kan det vara bra med periodisk fasta, men kanske inte i detta läge med den status jag har. Jag har haft vätskebrist i dag och mått ganska rejält dåligt faktiskt. Men nu är det i alla fall lite bättre.

Mitt på dagen i dag fick jag så klart för mig att de hade samlat alla de fyra läkarkompetenser som krävdes för operation i morgon. Men så dröjde det inte länge så återkom de. Nu saknades det plats på IVA dit jag ska åka efter operation. Inget i morgon heller alltså.

Nu säger de att direkt det blir ledigt på IVA ska jag dit och dra ett drän till lungan (som en säkerhet då lungan ännu inte är perfekt). Kan säga att den delen inte är helt trevlig.En tjock slang in mellan revbenen och sedan in i lungan. Ja, det finns bättre grejer. När det är gjort får jag ligga på intensiven tills åter alla fyra läkarna har tiden för att operera. Sedan minst ett dygn på IVA. Som ni hör är det fortfarande mycket som är osäkert.

Om operationen flyter utan komplikationer åker jag sedan tillbaka till avdelningen. Hur länge jag sedan blir kvar på ön är osäkert. I slutändan åker jag så hem med SOS-assistans. Tur jag hade försäkring och det hoppas jag alla har som åker utomlands. Hörde här om en som fick lösa ut sig för 100.000 kronor för fyra dagars vistelse och en annan som behövde sjuktransport till Sverige och fick betala över 200 tkr. Inte roligt.

För övrigt har jag fått flera trevliga besök i dag och många cykelvänner har hört av sig om att de kan komma förbi sjukhuset när de senare kommer ned till ön för att cykla. Känns riktigt bra med sådan omtanke och att ni är många som bryr er. Det värmer också med alla kommentarer på bloggen och alla andra medier när jag sitter här i min ensamhet.

Ett av besöken i dag gjordes av Lennart From som många av er säkert stött på om ni läser kring cykling på facebook. Han bor här 6 månader per år. Jag är inte alls avundsjuk.....

Vi fick ett trevligt samtal och han bjöd på en semla som verkligen smakade toppen. Tack!

Efter de besök som varit idag och den långa tiden utan mat och dryck blev det åter klart att formen inte är så bra. Här på eftermiddagen och kvällen har jag varit helt färdig och mest halvsovit.

Vi får nu se om det blir tredje gången gillt på operationsfronten.

Ja, just. Kan nämna att det allmänna måendet är bättre. Nu har jag inte ont all tid på dygnet som det var första 10 dagarna. Nu finns det tillfällen då det inte gör ont, och smärtans omfång är också mindre. Lite lättare med tillvaron då.

Dock inte lättare med kontakterna hem till Katten och Melvin. Jag saknar de så mycket och märker hur de inte alls mår bra av att jag är kvar här och är i det skick jag är.

Katten och Melvin sista kvällen på hotellbalkongen innan de åkte hem. Ett hotellrum jag bara han tillbringa en natt på innan det blev hotellsjukhuset istället.

Men det finns inga andra val än att kämpa på. Så vi fortsätter med det då.