Flera positiva besked

Äntligen hemma!

Så skönt att efter så lång tid till slut få stiga in hemma och vara med familjen. Vilken befrielse!

Medicineringen är alltså kalibrerad på en nivå där jag ska kunna hantera dagarna hemma. Det landade i att jag har en fortsatt mycket hög medicinering, men under 20% av den nivå jag hade när jag var i Spanien. Så det är helt klart svårt att vara aktiv, men nivån ska alltså räcka till för att mindre mängd aktivitet och att smärtan ska vara hanterbar. Planen är att morfinet ska trappas av under fem veckor. Det innebär att jag får räkna med ungefär samma känsla i kroppen under dessa veckor då förbättring i kroppen följs av mindre smärtlindring.

Positivt också att testerna visat att jag inte fått med mig några bakterier från Spanien, och att jag inte heller har några infektioner i kroppen.

I nuläget handlar det nu därför "bara" om att tid ska gå för läkning, och då kan jag vara hemma. Det i sig tänker jag hjälper till i mitt tillfrisknande.

Som det ser ut i nuläget har jag fått order om att i stort sett inte göra någon rehab på axel och arm. Man menar att läkningen måste gå längre innan det ska ske någon aktiv rehab. Helt tvärt emot hur man tänkte i Spanien där avancerade övningar skulle starta nästan direkt efter operation. Nu är det i och för sig så att dessa saker inte alls går att göra nu med den lägre medicineringen. Så det löser sig av sig själv. Men visst finns en oro att axeln ska bli allt för stel innan jag får börja min rehab.

Vad gäller benen får jag göra den rehab som fungerar. Det innebär att så fort det fungerar kan jag alltså cykla lätt på trainern. Dit är det dock en bit då ryggkotorna och axeln smärtar allt för mycket. Går helt enkelt inte att sitta på en cykel i detta läge. Men så fort det är möjligt bör jag försöka få igång benen och det som är mest skonsamt för skadorna borde vara cykling. Särskilt då underlaget gör att promenader ute blir svårt även när jag klarar det fysiskt. Hur långt borta det är har jag ingen aning om.

Den 26 februari ska jag tillbaka till sjukhuset för att röntga höger överdel av kroppen respektive de kotor som är ur fas. Därefter får jag träffa ortopedläkare respektive ryggläkare. Allt avslutas med en träff kring fortsatt rehab. Beroende på vad röntgen då visar bestäms fortsatt behandling och rehab. Så det blir en väldigt viktig dag med många besked med stor betydelse för framtiden.

Just nu njuter jag av att vara hemma med Melvin och Katten och känna frihet att kunna röra mig fritt hemma. Att ta mig ut från huset kommer dock att dröja ett tag, så fortfarande husarrest.

I kväll blir det tacos och sedan lite mello. Känns som livet blir lite mer "vanligt", även om jag förstås inte kan göra mycket och kroppen stör en hel del.

Nu siktar vi framåt och tänker positivt. Vi vet ju att det mentala är viktigt för läkning.

Välkommenhembuketter