I media, och i morgon kommer domen på sjukhuset

Jag kan konstatera att dagarna rullar på och jag hela tiden har fokus på att förbättra det fysiska och psykiska.

En hjälp på vägen att orka med att inte kunna aktivera sig utanför hemmet är all sport som är nu på tv. Idag en fantastisk insats av damerna på lagsprinten. Riktigt spännande blev det.

Vissa dagar känns det som det rullar på fint med måendet, med stora förbättringar, medan det andra dagar är mer smärta, stelare axel och sämre andning. Men på det totala tror jag det går åt rätt håll.

Ett kvitto kommer jag att få i morgon då jag för en gångs skull ska lämna huset. Jag får skjuts av far till sjukhuset i Umeå. Där ska jag sedan vara hela dagen. Röntgen av skulderblad, nyckelben, lunga, revben och ryggfrakturerna. När resultaten av röntgen är klara ska jag träffa ortopedläkare respektive ryggläkare. Beroende på deras bedömningar så bestäms fortsatt behandling och hur kommande rehab ska se ut. Jag avslutar därefter dagen med att träffa en fysioterapeut. Ja, sedan är då dagen slut och då borde jag veta mer hur prognosen ser ut för mitt tillfrisknande.

Katten kommer och hämtar mig och då lär jag vara rejält slut. Så det blir nog inte många knop i morgon kväll.

Redan några dagar efter min olycka hörde media av sig till Katten och ville ha en intervju med mig. Jag kände att jag inte orkade eller var upplagd för det. Det blev då bara en kortare notis om att jag kraschat på Gran Canaria i mina förberedelser för cykelsäsongen och tävlingar som väntade.

Media har dock fortsatt att höra av sig och nu när jag mår lite bättre tackade jag till slut ja till en intervju.

Det blev en större intervjua hemma hos mig med två trevliga medarbetare från tidningen. Inriktningen på intervjun var förstås olyckan och mina skador, men också familjen, hur viktigt och bra det är att röra på sig, att se möjligheter och tänka positivt, mål och resultat i cyklingen, cykelvänner och att cykel i sig är fantastiskt.

Inte varje dag man täcker nästan hela framsidan. Jag hade dock förstås hellre undvikit skadan. 

Jag har fått en skärmdump av bror, men har inte läst artikeln i sin helhet. De som hört av sig har dock sagt att den var bra. Jag ska se om jag får tag i en tidningen i morgon och om jag då känner igen mig.

Önska mig nu lycka till inför den viktiga morgondagen på sjukhuset. Jag är helt klart lite spänd på vad som framkommer och vad läkarna kommer att säga.