Första dagen på Mallorca med en skadad kropp

Igår började vår resa till Mallorca. Katten har satt en hel del förhållningsregler, som är fullt rimliga. Det handlar bland annat om att ta hjälp av mina cykelvänner så jag inte lyfter något vilket inte är bra för mina skador. Vidare ska jag vara försiktig, inte cykla mer eller hårdare än vad kroppen klarar och jag ska höra av mig minst tre gånger per dag.

Ja, sedan har hon också sagt att hon inte vill att jag fotar i farten som jag brukar. Det känns förstås rimligt utifrån de skador jag har och att den ena halvan av överkroppen är som den är. Det finns ingen risk att jag bryter mot detta, då jag i dag när vi cyklade iväg insåg att jag inte når något i mina cykelfickor. Jag behöver nämligen hålla i styret med min friska vänstra sida och den högra armen kan jag helt enkelt inte få bakom ryggen. Så det blir inte bara kameran jag inte kan använda i farten, utan inget av det jag har med mig kan nyttjas under rörelse.

Vi sov över i Stockholm natten som var, och det var första natten som jag inte hade det särskilt anpassat i sängen sedan jag skadade mig. Det ledde till att jag sov till och med sämre än vanligt. Dvs riktigt dåligt.

Idag har vi så tagit oss till Mallorca och mina cykelkamrater har verkligen varit förstående och hjälpsamma med all min packning mm. Jag har inte behövt göra någonting alls.

7 timmar efter uppstigning nådde vi vårt hotell. Uppackning av kläder mm och sedan montering av cykeln. 

Jag har varit rejält spänd inför resan då jag inte har en aning om hur min skadade kropp ska hantera detta. Ett första test i dag alltså. Efter en resa som inte var optimal för kroppen hade vi så planerat en lugn runda till Randa.

Det innebar ca 75 km cykling och där de första 37 km går mest uppför med totalt 700 meters stigning. 

Det mesta landar dock i den 4,2 km långa och 5% branta klättringen upp till Klostret ovanför Randa. Fri fart i klättringen och i övrigt ganska så lugn cykling hela rundan.

Cyklingen fram till klättringen gick helt okej. Visst hade jag lite ont här och där, men det gick att hantera.

Jag har lovat att ta det lugnt under denna rehabresa och det gjorde jag också hela passet. Visst höjde jag intensiteten lite under klättringen upp till klostret. Men det gick så lugnt att klättringen i dag tog ca 15 minuter och min snabbaste tid ligger kring 11 minuter.

På toppen stannade vi och snackade lite och tittade på utsikten innan vi begav oss tillbaka mot hotellet.

Vägen tillbaka gick också bra, även om det var en bilist som medvetet försökte preja mig och det var riktigt nära att det gått illa. Hur tänker folk! För övrigt var det första gången jag är med om något sådant utomlands. Rent generellt händer det nog också mer sällan i norr där jag bor än i södra Sverige. Men en gång är alltid en för mycket.

Sammantaget kan jag konstatera att min första dag här på ön innebar att det gick att cykla minst 2 timmar och 45 minuter och det kändes hyfsat okej i kroppen. Att cykla i sig var skoj!

Nu får vi se hur kroppen reagerar efter en natts vila och hur morgondagen ska läggas upp. Främst finns oron kring mina kotfrakturer och min opererade axel som hålls väldigt statiskt vid cykling och då blir extremt stel. Första steget att må bra i morgon är att få till lite sömn, vilket riskerar att bli lite klurigt.

Mitt mål innan resan var att i alla fall klara att hänga med hela första rundan och det har jag lyckats med. Nu får vi se hur mycket bonus jag kan få kommande dagar.