Maxmilen med snön i hasorna

Det är otroligt vilka väderskiftningar vi får se. Förra veckan otroligt bra väder och denna vecka tillbaka till regn, snö och ungefär nollgradigt. Jag föredrar förra veckan med råge.

I kväll stod maxmilen på programmet för Vännäs CK. Jag var ytterst tveksam till att det skulle bli någon träning då det under förmiddagen var snö och 0-1 grad. Men när det på eftermiddagen steg till plus 2-3 och lite sol visade sig blev jag klar på att det ändå skulle dyka upp några cyklister. Vi är helt klart ett hårt släkte.

Maxmilen går till så att vi värmer upp i ca 15 km och passar samtidigt på att ta oss till start. Sedan kör vi det vi har under hela maxmilen vilken alltså är 10 km med vändpunkt. Vi startar med jämna mellanrum för att vi ska någon att jaga. När alla kört klart rullar vi till vändpunkten och maxar sedan andra halvan av maxmilen innan vi åter cyklar hem. Totalt får vi då till 15 km riktigt hård cykling och ytterligare ca 35 km lugnare cykling.

I kväll var det helt klart utmanande med bara några plusgrader och starka kalla vindar. Trots det fick jag och Katten sällskap av Helmersson, Erik N och Christofer som också trotsade vädrets makter.

För egen del är jag ju inte tillbaka till min forna kapacitet efter skada och dessutom är jag för stunden ganska så sliten av alla hårda pass på slutet som förhoppningsvis med tiden ska göra mig starkare. Med rejäl kyla och blåst som bonus var det svårt att veta hur hårt kroppen ville köra.

När vi så rullade iväg var känslan hyfsat okej och jag som startade sist tappade i alla fall inte på Erik som startade näst sist. Effekten var utifrån formen helt okej och jag kunde hantera tröttheten. Rejäl motvind till vändet och nu var Erik förbi de andra och jag hade tagit in lite på Erik.

Så vände det och nu förbyttes rejäl motvind mot medvind och jag kunde hålla effekten hela vägen hem och rullade förbi Erik precis mot slutet.

Sammantaget var detta klart bättre än vad jag trott, och en snittfart på 40 km/h är bra på denna relativt sett tuffa bana med närmare 100 höjdmeter. Men samtidigt saknas det ca 40 sekunder till min rekordtid på racer. Att jämföra med tiderna på tempo är förstås inte relevant då dessa alltid går rejält mycket fortare.

Vi rullade tillbaka och nu alltså 5 km stenhård cykling. Nu slog det igenom ännu mer att jag haft en lång skadeperiod då jag cyklade klart sämre dessa 5 km än andra halvan av maxmilen. Erik som jag åter skulle försöka cykla ikapp var dock snabbare nu än första varvet och jag tog inte nämnvärt på honom. Jag hann faktiskt inte ikapp någon denna gång.

Sammanfattningsvis blev jag trött och fick ihop 17,5 minuter i pulszon 5. Det gick snabbare än vad jag trodde det skulle göra, men till toppformen saknas det då ca 40 sekunder. En hel del alltså.

Alla hade som det verkade en bra kväll och körde hårt och bra.

När vi alla cyklade tillbaka stannade vi hemma hos mig och de andra hämtade cykelkläderna som de beställt.

Det hade inte blivit någon bild under kvällen så vi avslutade med en sådan, om än mycket oskarp.