Ljusare, men orosmoln

På onsdagen var vi och hälsade på i brors nya stuga. En stuga som ligger vid havet i Nordmaling, på väg ut mot Järnäsklubb. Det var en riktigt fin stuga och vi bjöds på mycket god lunch.

Min tanke var att jag skulle cykla båda vägarna vilket skulle bli ca 120 km. När vi pratade om detta ville Katten cykla ena vägen, vilket jag tyckte var okej då jag kört på ganska bra på slutet. Jag skulle cykla dit och Katten hem. Så gjorde jag min fantastiska klantighetskrasch på tisdagskvällen vilket innebar att det som skulle bli 120 km blev 0 km för mig.

På onsdagen blev handen som fått ta smällen vid mitt fall allt mer blå och uppsvullnaden var stor, men smärtan började samtidigt avta. Under gårdagen förbättrades läget ytterligare även om uppsvullnad, blåning och sår är oförändrat. Framför allt kändes det mycket bra att jag kunde konstatera att det inte var något brott inne i handen.

Under torsdagen följde jag den spektakulära etappen i Tour de France där cyklisterna bland annat klättrade upp för l'Alpe d'Huez två gånger. För första gången på Touren visade sig Froome vara mänsklig.

Efter en tidig middag tog jag cykeln för en tur på torsdagskvällen. Rundan inleddes med en tröskelintervall på 24 minuter. Från kyrkan i Vännäsby till avfarten till Rödtjärnsberget tryckte jag på lite extra och snittade under den dryga milen en bit över 40 km/h.

Jag åkte samma väg tillbaka, men nu med mycket lägre intensitet. När jag passerade vårt hus hade jag cyklat 32 km.

Jag bestämde mig för en extra runda mot Hällfors. Det är en riktigt trevlig väg, men beläggningen är allt annat än bra. Efter ca 10 km tänkte jag vända, men det var då jag såg det. nylagd asfalt. Jag blev lite taggad av detta och intresserad av hur lång den nya vägsträckan egentligen var.

Jag trampade på tills den nya beläggningen ersattes av grus, dvs nästan 6 km. Frågan är nu om tanken är att fortsatta asfaltera efter denna väg? Det vore önskvärt. Jag vände tillbaka hemåt och tryckte på rejält den första halvmilen med bra asfalt. Därefter rullade jag hem sista milen vilket innebar att dagens runda landade på ca 64 km.

Kroppen kändes ganska bra och framför allt - smärtan i handen gick att hantera. Däremot finns det ett annat mörkt moln - förkylning. Jag har haft förkylningskänning några dagar och sonen har legat flera dagar med halsont och feber. I dag verkar han dock må bättre, medan jag mår sämre.

Nu får vi se om det blir start på söndag i Krafttrampen (Skellefteå) eller om det blir tredje tävlingen i rad som får ställas in. På de sista 4 åren har jag fått ställa in en planerad tävling, då på grund av sjukdom. Då har jag alltså räknat bort de två senaste tänkta tävlingarna. Det vore alltså ett antiklimax att helt plötsligt missa tre tävlingar i rad.

Jag ska vila i dag, så får vi se hur måendet utvecklar sig. I stället för cykling ägnar vi fredagen åt lite Tour de France och senare ska vi träffa syster med familj och spela bowling tillsammans. Det ska bli roligt.