Sista steget - men bara i början...

Om några dagar har det gått 4 månader sedan Tova lämnade oss för alltid. För alltid är svårt att ta in. Inget blir så definitivt som - "För alltid"

Idag har vi genomfört det sista steget som alltid görs när någon har dött. Vi har varit vid Tovas grav som nu fått en fin liten sten  - ett hjärta. Vi planterade lite växter, tände ljus och gjorde det fint. Jag och Melvin tog sedan tillsammans Tovas urna och sänkte ned den i jorden. Sedan hjälptes mamma och Melvin åt att gräva igen hålet.

Nu har vi äntligen en särskild plats för att besöka, minnas och sörja vår lilla Tov-lov. Samtidigt vill jag tro att Tova befinner sig på en ännu finare och bättre plats.

 Det sista steget som ska göras är nu gjort, men vi är bara i början av vår vandring mot ........