Gran Canaria - Till vägs ände gånger två

Idag var äntligen Katten piggare även om hon inte var helt frisk. Då vi erbjudits att några av medresenärerna skulle ha ett öga på sonen kunde jag och Katten ta vår enda riktiga gemensamma cykeltur under denna semester.

Det blev en trevlig och skön dag i fint väder.

Vi trampade i väg vid halvtio och trampade efter kusten västerut. När vi cyklat cirka 20 minuter hörde jag med Katten hur det kändes och om hon ville fortsätta efter kusten till Puerto de Mogan, eller köra en backigare variant upp till Soria. Hon ville helst till Soria, men visste inte om kroppen skulle tillåta det, då hon varit så pass dålig. I och med att jag sa att vi kunde vända om det inte fungerade blev hon övertygad och vi svängde av in mot bergen.

Som en föraning innan bergen börjar stigningen mycket försiktigt i över en mil. Sedan når man fram till själva berget där 9 km klättring väntar.

Vi tog där den traditionsenliga bilden med skylten vid stigningens början. Vi började med detta jag och bror första gången vi var på Gran Canaria, och sedan har vi fortsatt med detta. 

Det är ju inte så att detta varken är den brantaste eller längsta klättringen, men tradition är tradition.

Efter fotografering började vi klättringen upp mot toppen på 650 meters höjd. Det är verkligen en fin mjuk stigning där serpentinerna skär genom naturen. 

När du kommit upp en bit och tittar ner kan man se vägen snirkla sig bort i fjärran.

För dagen var det väldigt många och glada cyklister som vi träffade på. Katten var stark och vi cyklade ikapp och förbi många av dem.

Väl uppe i Soria fortsatte vi mot dammen som ligger en bit bortom byn. 

Vi fortsatte mot vägs ände...

Därefter vände vi tillbaka för en fika på Caféet i Soria. Katten tog en Skink- och ostmacka med Cola och jag tog en kaffe. 

Sedan gick vi upp till Martas snabbkök som ligger i samma byggnad för att köpa lite vatten. Marta som suttit där i alla år på samma plats, satt där även i dag. 

Jag har dock aldrig sett henne så glad och uppslupen som idag. När vi skulle betala visade hon inte bara med fingrarna vad det kostade utan sa också siffran, vilket inte hänt tidigare. Det är alltid lika skoj att kolla till Marta.

Vi drog på oss vindvästarna och susade ner för serpentinerna i ett kontrollerat tempo. Väl nere från berget med ca 10 km med lät medlut sa jag till Katten att jag skulle trycka på ordentligt en stund. Jag körde 12 minuter innan jag vände tillbaka och mötte Katten som även hon stått på bra.

Vi rullade tillsammans ut mot kusten och sedan var det lite kuperad terräng kvar innan vi åter nådde hotellets entré. Det blev en riktigt trevlig runda på ca 74 km, 3 timmar och nästan 1200 höjdmeter.

Jag sa hej då till Katten för att dra ut på en bonustur.

Innan jag cyklade i väg besökte jag toaletten på hotellets reception. Receptionisten som hälsat glatt vid varje tillfälle jag åkt för att cykla frågade vart vi varit i dag. Jag svarade Soria. Han sa: ”You are tough. You must be the champion of your country”. Ja, det hade man ju önskat…..

Stärkt av peppningen gav jag mig av. Jag bestämde mig för att cykla till Fataga och tillbaka, vilket då skulle innebära att jag fick ihop 100 km även idag. Istället för att som på morgonen ta vänster i den första rondellen körde jag därför rakt fram in mot bergen.

Omgående började stigningen som skulle leda upp till utsiktsplatsen på 480 meters höjd innan det skulle bära utför mot Fataga. Jag trampade mycket kontrollerat de 8 km, men då det kändes bra i benen gjorde jag en del tempoökningar. På vägen fick jag tummen upp av två olika bilister. Det är inte varje dag det händer i Sverige.

27 minuter senare var jag uppe på toppen och skulle trampa vidare utför när någon ropar till. Det visar sig att vägen är avstängd och skulle så vara i två dagar till.

För mig var det inget större problem, bara att tänka om lite. För de cyklister som kom från andra hållet var det nog värre. De riskerade att få en omväg på upp till 40 km och kanske 700 höjdmeter. Det går väl bra om det händer mitt på dagen, men om man varit ute länge i bergen och bara ska cykla sista biten in mot Playa del ingles och får vända om är det nog inte så roligt. Framför allt om det börjar bli mörkt.

Hur som helst. Jag vände och trampade på utför berget. Det var lite trafik och bra sikt, vilket gjorde att jag körde på ganska bra. Så mötte jag en polisbil och de skakade på huvudet. Jag han tänka att de kanske vänder och jagar efter då jag körde 15 km fortare än hastighetsbegränsningen. Jag insåg dock snabbt att även om de velat göra det går det inte att vända en bil hur som helst på dessa smala vägar. Jag svischade alltså vidare utan att fundera mer på detta.

Snabbt var jag inne i Playa del ingles, men jag ville fortfarande få ihop 100 km. Därför tog jag en extra tur till fyren i maspalomas och tillbaka. När jag stannade för dagen slog klockan precis om till 100 km. Väl tajmat. Totalt trampade jag fyra timmar och 1700 höjdmeter.

Roligt med fyra riktigt bra cykeldagar i rad och extra positivt att Katten äntligen fick komma ut på en längre cykeltur till ett ”riktigt” berg. Det är alltid skoj att cykla med henne och hon är duktig.

Efter en dusch tog vi det lugnt några timmar innan det skulle bli middag. Tyvärr blev inte middagen så great då sonen inte mådde bra utan var tvungen att gå hem och sova. Det verkar nu vara hans tur att bli riktigt sjuk. Hoppas dock jag har fel när det gäller detta….

I morgon kväll åker vi hem. Först hoppas jag vi får träna lite och kanske också några timmars lugn i solen!? Sedan blir det till att packa ihop allt innan det bär hem till snön.