Gran Canaria 2015 - Äntligen!

På resans 10:e dag kände jag mig slutligen så pass pigg att jag vågade mig på en ordentlig cykeltur.

Jag visste sedan tidigare att Andreas från Team Norrbotten och hans resekompis Fredrik fanns här på ön. Jag funderade redan i går på att hänga på dem på en tur, men då de skulle köra en monstertur i präriekyla insåg jag att det var nog ingen bra idé för en gammal och trött man med förkylningssymptom.

Det blev därmed ingen långtur med 3000 höjdmeter och förfrysning på köpet. I stället rullade jag lugnt själv.

 Men så i dag var det dags. Vi träffades utanför vårt hotell, och då grabbarna kört så tufft i går snackades det om en lugn tur. Av det blev det lite blandat. Ena stunden väldigt lugnt, andra stunden tryckte vi på riktigt bra.

Hur som började vi trampa österut efter kusten, och för en gångs skulle var det inte motvind när man cyklar mot El Doctoral. Andreas hade tänkt ut att vi skulle trampa platt ganska så länge och vi svängde upp mot bergen först när vi började närma oss Telde. 

 Det visade sig vara en riktigt trevlig, kuperad böjande väg till Santa Lucia via ingenio och Agüimes.

Vädret hade på morgonen för första gången sedan vi kom hit hintat om toppenväder. Lagom till att vi vände upp i bergen kom dock molnen och kylan. När vi klättrat totalt 900 höjdmeter hade temperaturen samtidigt sjunkit med 12 grader och det kändes riktigt kallt.

Andreas hade siktat in sig på en trevlig lunch med tapas i Santa Lucia. Väl där blev det en intressant mat med kalla sötpotatisar, varmt kycklinglår, kallt – ja något och kall fisk . Två goda, två mindre goda. Vi satt ute trots kylan, men när vi skulle beställa kaffe bestämde vi oss för att gå in i restaurangen för att återfå någon typ av värme. Tyvärr var det inte varmare där.

När jag skulle gå på toa sa Fredrik att jag skulle kolla om det fanns varmvatten i kranen så han kunde tina upp sina sönderfrusna händer. Varmt vatten – svar, nej.

Efter Santa lucia var det dags att trampa utför till El Doctoral. För att få upp lite extra värme körde vi fel och fick fem km extra klättring innan vi vände tillbaka dit vi skulle.

Efter Santa Lucia bestämde sig Andreas och jag för att trycka på rejält i den kuperade terrängen. Både för att det är en riktigt trevlig sträcka och för att hålla värmen.

Framme vid avtagsvägen mot El Doctoral rullade vi alla tre vidare lugnt fram till kusten. Där väntade plattåkning under några mil. Fredrik ville ta det lite lugnt efter all tuff cykling igår. Jag som kände mig förvånansvärt pigg, trots all avsaknad av träning och förkylningsbakgrund tog täten och Andreas hängde på. Jag tryckte på med ett snitt på ca 45 km/h tills vi nådde San Agustin. Därifrån trampade vi lugnt fram till slutmålet.

Det blev en trevlig dag med två trevliga grabbar. Riktigt roliga stigningar och utförslöpor och en kropp som kändes förvånansvärt bra. Totalt blev det ca 115 km, drygt 4 timmar och ca 1400 höjdmeter.

Efter avslutad runda blev det dusch och lite fika innan det var dags för gemensam middag.

Skönt att jag nu har ett bra cykelpass i kroppen. Jag var orolig att det inte skulle bli något alls under denna resa. Vi får se hur de återstående fyra dagarna artar sig.

För övrigt var vi på Palmitos park häromdagen. Ett riktigt trevligt besök med delfinshow och friflygande rovfåglar. Sonen fick en av de på huvudet. Han var riktigt fascinerad och pratade om detta – länge.