Gran Canaria - Sjukt negativt och positivt

Sjukdomarna här på Gran Canaria frodas. Vi är 15 personer i vårt sällskap och nu har tretton stycken haft eller har förkylning. Det är dessutom inte de milda varianterna utan det är halsont, feber, huvudvärk mm för de flesta. Den verkar dessutom hålla i sig länge. Så sent som i dag var det ytterligare två som insjuknade.

Hos oss är Melvin i form och jag har efter två veckors sjukdom nu kommit ur fru bacills grepp!? Ja, det är den del rossel kvar i bröstet mm, men allmäntillståndet är nu okej.

Däremot är det mycket synd om Katten som nu snart varit sjuk i stort sett hela resan, och hon verkar inte bli bättre. Riktigt, riktigt tråkigt.

Dagens cykling blev uppdelad. Detta för att kunna vara med familjen så mycket som möjligt, samtidigt som jag skulle få ihop bra cykelträning.

Det innebar att jag på morgonen före lunch tog en timmes cykeltur och sedan drygt två timmar före middagen.

Förmiddagens pass innehöll både det ena och det andra. Själva cykelrundan innebar att jag trampade fram till stigningen upp till Monte Leon, vilket innebar lugn cykling fram till Maspalomas och sedan ca 10 km slakmota och sedan samma väg tillbaka. Jag tryckte på hyfsat både i slakmotan och på vägen tillbaka och kroppen kändes helt okej.

Vad som hände? Ja, ganska snabbt in i slakmotan kom jag i kapp två hästar med ryttare. Bredvid gick två ”mördarhundar” – typ dobberman. Kopplade? Nej. Ägare – de som satt uppe på hästarna. Jag han tänka att om hundarna skulle sätta efter mig var ägarna maktlösa och så också jag. Bitsår i benet – helt klart något att skriva hem om….. Det hände dock inget.

Lite slakmota på smal väg

Efter några kilometer börjar jag komma ikapp 4 cyklister, samtidigt ser jag fyra hästar med ryttare komma ut från en hästuthyrningsfarm. Jag anar snabbt fara och sänker tempot. De 4 cyklisterna ser problemet väldigt sent och når fram till hästarna just när de kommer upp på vägen. Cyklisterna panikbromsar och ryttarna har dålig kontroll på hästarna. Hästarna börjar backa mot cyklisterna och det är bara centimeter från en rejäl olycka. Jag ser rädsla, oro och slutligen lättnad hos både ryttare och cyklister.

Jag rullar vidare och når ett vägbygge med signaler då det för tillfället bara är enfiligt. Det är rött och jag stannar. Jag ser då att han som ska sköta signalen har somnat, så jag rullar förbi utan att han reagerar. När jag kommer förbi ljuset som reglerar trafiken från andra hållet är det rött även där. Jag vinkar fram bilarna som väntar.

Jag trampar några kilometer till och kommer fram till ytterligare ett vägbygge. Där ligger dock de två arbetarna på sina traktorer och läser var sin tidning. Blir nog inte mycket gjort i dag!?

Väl framme vid vändpunkten bär det utför och jag trycker på i 45-50 km/h. Jag svischar förbi ett antal cyklister. När jag kör förbi ytterligare en hör jag efter en stund att mina växlar börjat leva om. Jag blir ruskigt störd av oljud i cykeln och växlar både upp och ned utan förbättring. Underligt – mina elektroniska växlar brukar vara helt tysta. Jag tittar ned på växlarna, men ser inget fel. Då ser jag – cyklisten jag kört om har kastat sig in i draget och det är hans cykel som lever om. Jag fortsätter att trycka på utför och snart är det tyst bakom mig.

Så ser jag åter de två ryttarna som tidigare hade sina hundar med sig. Några hundar ser jag dock inte till, men jag sänker farten för säkerhets skull. Så, helt plötsligt springer en hund ut i vägen. Med en snabb gir hinner jag precis undvika frontalkrock med en dobberman.

Med bara en kilometer kvar till hotellet svänger en bil in rakt framför mig och jag håller på att ramma sidan, men hinner bromsa.

Det blev trots alla incidenter ett bra cykelpass och benen börjar vara på rätt väg. Det blev 32 km och 300 höjdmeter på exakt en timme.

Därefter blev det lunch, för första gången på hotellrummet och inte på en restaurang. Vi umgicks några timmar vid poolen (ja vädret var faktiskt riktigt bra idag) innan det var dags för mitt andra cykelpass.

Puerto de Mogan från ovan

Jag bestämde mig för att testa kroppen lite mer och planerade att köra relativt hårt men kontrollerat till Playa del Mogan och tillbaka. Det är en sträcka på ca 65 km och 820 höjdmeter. Jag blev glatt överraskad. Benen svarade bra och rosslet i halsen ställde inte till det allt för mycket.

I dag blev det inte många foton då tempot och intensiteten gjorde det svårt, men är är i alla
fall ett från Puerto de Mogan då jag kort stannade innan tillbakavägen.

På ditvägen körde jag på lite hårdare och snittade ca 34 km/h och med ett antal rejäla fartökningar uppför. På tillbakavägen blev det lugnare, men jag körde ändå på riktigt hyfsat, ca 30 km/h i snitt. Med tanke på kuperingen är det en för mig bra fart. Totalt blev det lite över två bra träningstimmar.

Totalt fick jag ihop ca 100 km, drygt 3 timmar och nästan 1150 höjdmeter. Bra.

En av många badorter efter kusten.

I morgon är planen att åter trampa med grabbarna från norr, men tyvärr väntas regn!

AJ!!!! Alldeles i slutet av detta inlägg flyttade jag på benen och fick en rejält smärtsam kramp i vänster baksida lår! Det tog ett bra tag innan det ville släppa och det var en smärta - grande.

Det tog nog på mer än vad jag trodde i dag? Eller har jag ätit och druckigt för dåligt?! Just ja. Det blev ingen stretching alls efter träningen utan vi hastade i väg på middag. Även detta kan ha bidragit.

Vi får se hur kroppen reagerar när jag trampar igång i morgon bitti. Dock var detta ett litet orosmoln.